Upplysningens idéer spreds i Paris salonger
Madame Geoffrins salong. Värdinnan själv har just rest sig i mitten. I församlingen finns Rousseau, d´Alembert och Diderot. Tavlan, som här är beskuren, är gjord av A.Le Monnier (1814) efter en målning av den mer kände Francois Boucher som vid 1700-talets mitt själv besökte salongen.
Det nya tänkandet sammanfattades i Encyklopedin
Upplysningen uppstod som intellektuell strömning under 1700-talets senare hälft, i en tid som präglades av ståndstänkande, adliga privilegier och kyrkliga dogmer. Mot detta sökte filosofer och författare skapa en sammanhängande rationalistisk världsbild. Dogmatism och maktfullkomlighet i stat och kyrka skulle bekämpas. Ett av de främsta verktygen för detta var den franska Encyklopedin som utgavs 1751-1780. Här skulle det nya tänkandet sammanfattas för att sedan spridas vidare.
Intresset för Encyklopedin byggde på förekomsten av två konkurrerande tanketraditioner; den cartesianska (efter filosofen Descartes) som utgick från abstrakta principer och den engelska, erfarenhetsbaserade, med inspiration från John Locke. Gemensamt hade upplysningsfilosoferna att de var besjälade av tanken på samhällsnytta. Deras upptäckter skulle komma folket till nytta.
