Nåjdens främsta instrument var trumman. Med den försatte han sig i trance. Även jojken, samernas urgamla sångart, hade en viktig funktion vid seansen. Ibland var särskilda jojkerskor närvarande. Med hjälp av trummans tecken kunde nåjden spå om renskötsel, jakt, fiske, havandeskap och andra viktiga händelser i livet. Genom att slå med en hornhammare på trumskinnet fick han visaren av ben eller mässing att förflytta sig mellan de olika tecknen.
Trumman var ofta indelad i tre fält motsvarande himlen, jorden och underjorden. Om de dödas fortsatta existens i en underjordisk värld skriver en missionär att de troddes "driva samma hanteringar som de varit vana vid". Dit hörde att spå, skjuta, älska, äta, dricka, dansa och röka tobak. "Dock skulle alla ting därstädes gå långt härligare till!" Den som dött på ett våldsamt sätt kunde, enligt vissa, få sin hemvist i norrskenens värld.
Vissa platser betraktades som heliga och fick inte beträdas av kvinnor, som ansågs orena p.g.a. menstruationen. Här markerades gudomens närvaro av en s.k. sejte, som oftast var formad av naturen själv. Det kunde vara en sten eller klippa med djur- eller människoliknande utseende. Ibland var det en hel fjälltopp, t.ex. Luobakti söder om Torneträsk.
Samerna blir kristna
Några missionsförsök gjordes redan under medeltiden. I slutet av 1300-talet vandrade samekvinnan Margareta den långa vägen till unionsdrottningen med en begäran om att missionärer skulle sändas norrut. Hon är den första till namnet kända samen i historien.
Det egentliga religionsskiftet dröjde emellertid ända till senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet. Ändå hade många kyrkor byggts i lappmarken redan på Karl IX:s tid. När den laestadianska väckelsen bröt fram i mitten av 1800-talet fick den stark förankring bland samerna i Torne- och Lule lappmarker. Väckelsen utgick från en präst i Karesuando, Lars Levi Laestadius, som själv var same på moderns sida. Den fick spridning över hela Nordkalotten.
Ett levande arv från den gamla religionen är samernas starka känsla för samspelet i skapelsen och förmågan att tolka naturens tilltal. Där finns också en nedärvd respekt för det tillåtnas gränser. Den nordsamiske berättaren Johan Turi skriver om en av renens fiender att "jägaren vet att vargen gör det som är dess göra. Han får inte dräpa fler än han har lov till, liksom det också finns en gräns för havets vågor, hur högt de får lov att häva sig".
LÄS MER: Naturreligion - ett samspel med naturen
LÄS MER: Samernas religion
LÄS MER: Samernas historia
LÄS MER: Schamanism
LÄS MER: Naturreligion
LÄS MER: Sveriges nationella minoriteter
