Samiska nationaldagen

Kortfattad fakta om samer

Sápmi

Samerna bor i fyra länder Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Detta stora landområde kallas för Sápmi. Sápmi breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster till svenska landskapet Dalarna i söder.

Någon folkräkning över hur många samer det bor i Sápmi har inte gjorts på mycket länge, därför är siffrorna som brukar nämnas ungefärliga. Det finns ca 80 000 samer i de fyra länderna, Ryssland 2 000, Finland 8 000, Norge 50 000 - 65 000 och Sverige 20 000.

Urfolk

Samerna är ett av världens urfolk. Gemensamt för dessa folk är att de levt på samma plats genom historien, före det att länderna koloniserats. De har en egen kultur, eget språk och egna sedvänjor som skiljer sig från samhället runtomkring.

Språk

Samerna har ett eget språk, eller egentligen tre: östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Dessa kallas ibland huvuddialekter. Inom dessa finns även ett flertal olika dialekter eller varieteter. I Sverige talas bland annat nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska och umesamiska. Enligt beräkningar talar bara 20 000 av de cirka 80 000 samer som lever i hela Sápmi samiska. De flesta talar nordsamiska. Samiskan är ett finsk-ugriskt språk.

Näringar

Ungefär tio procent av samerna i Sverige är sysselsatta inom rennäringen. Till de samiska, traditionella, näringarna hör också slöjden, jakten och fisket. Till de nya näringarna kan räknas turism, media, konst och musik.

Historia

För 2 000 år sedan skrev romaren Tacitus för första gången om ett folk i norr som han kallade Fenni. Men samernas historia går tillbaka mycket längre än så, arkeologiska fynd gör att historien ständigt får skrivas om. Samernas historia berättar också om statsmakternas kolonisation, beskattning och tvångskristnande av samerna. Läs mer om Samernas historia >

Religion

Religion har i dag lika stor – eller liten – betydelse för samer som för alla andra i Sverige. Innan kristendomen (som på många håll infördes med tvång) hade samerna en egen tro med en världsbild som innebar att man delade upp världen i tre sfärer: den underjordiska, den jordiska och den himmelska. Alla tre världar hade sina egna gudar och väsen. I den jordiska levde bland andra människor och djur och i den underjordiska de döda.

Den kristna missionen inleddes på allvar i början 1600-talet. År 1602 beslutade Karl IX att kyrkor skulle byggas på fem platser: Enontekis, Jukkasjärvi, Jokkmokk, Arvidsjaur och Lycksele. I kampen om den territoriella makten i norra Skandinavien spelade kyrkan en viktig roll; genom kyrkobyggande och församlingsgrundande kunde den egna nationens anspråk på området hävdas.

Den laestadianska väckelserörelsen, som startade i mitten av 1800-talet, spelade en stor roll i kristnandet av samerna på nord- och lulesamiskt område. Läs mer om Samisk religion >

Kultur

Den samiska klädedräkten kallas kolt. Koltens utseende varierar beroende på varifrån du kommer, det gemensamma är färgerna, blått, rött, gult och grönt. Kolten används vid högtidliga tillfällen.

Samerna har en egen flagga och en egen nationalsång.

Den samiska kulturen är ett mycket brett begrepp som omfattar allt från musik, litteratur och teater, till slöjd, mat och sedvanor.

Politik

Samernas organisationshistoria sträcker sig 100 år tillbaka i tiden, men de politiska partierna bildades i samband med Sametingets tillkomst 1993. Sametinget är ett folkvalt organ och en statlig myndighet. Valen hålls vart fjärde år.

Landsbygdsdepartementet har det övergripande ansvaret för samiska frågor från statsmaktens sida.