Samiska nationaldagen
Historisk bakgrund
Det var 1992 på Samerådets 15:e samekonferens i Helsingfors som det beslutades att firandet av samernas gemensamma nationaldag ska ske den 6 februari.
Datumet, den 6 februari hedrar minnet av det första samiska landsmötet som hölls i Trondheim samma datum 1917. Landsmötet i Trondheim samlade för första gången samer från norr till söder och över nationsgränserna för att diskutera och belysa gemensamma frågeställningar. Mötet samlande över hundra personer varav en stor del kvinnor. Elsa Laula Renberg från Tärnaby var en av initiativtagarna till mötet.
En nationell minoritet
Samer är, tillsammans med romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar, en nationell minoritet i Sverige. Gemensamt för de nationella minoriteterna är att de har bott i landet under lång tid.
Sverige har genom att anta internationella konventioner förbundit sig att ge skydd till nationella minoriteter, motverka diskriminering samt stödja minoritetsspråkens utveckling.
Anledningen till att det finns internationella konventioner som skyddar nationella minoriteter är att många stater genom historien har bedrivit en politik som kränkt deras mänskliga rättigheter.
Den samiska flaggan
Den samiska flaggan är som nationaldagen gemensam för alla samer. Den godkändes den 15 augusti 1986 av den Nordiska Samekonferensen i Åre och är formgiven av Astrid Båhl från Skibotn i Troms i Norge. Cirkeln är en symbol för både solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten. De fyra färgerna symboliserar också viktiga överlevnadselement för samerna.
Grön: växtlighet, naturen och landet Sápmi som är livsavgörande för samernas överlevnad.
Blå: vattnet som är ett livselixir.
Röd: elden som står för värme och kärlek.
Gul: solen som står för långsiktigt liv.
Den runda ringen i flaggan är symbolen för andlighet som binder ihop de fyra elementen.
Den samiska flaggan har vajat i Norge, Finland, Ryssland och Sverige sedan 1986, då den antogs.
En egen nationalsång
1986 utsågs Sámi soga lávlla som den officiella samiska nationalsången. Texten är skriven 1906 av sjösamen Isak Saba (1875-1921) som var född i nordnorska Nesseby. Isak Saba var den första same som valdes in i norska Stortinget. Melodin är komponerad av Arne Sörlie.
Kortfattad fakta om samer:
Sápmi
Samerna bor i fyra länder Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Detta stora landområde kallas för Sápmi. Sápmi breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster till svenska landskapet Dalarna i söder.
Någon folkräkning över hur många samer det bor i Sápmi har inte gjorts på mycket länge, därför är siffrorna som brukar nämnas ungefärliga. Det finns ca 80 000 samer i de fyra länderna, Ryssland 2 000, Finland 8 000, Norge 50000 - 65000 och Sverige 20 000.
Ursprungsfolk
Samerna är ett av världens ursprungsfolk. Gemensamt för dessa folk är att de levt på samma plats genom historien, före det att länderna koloniserats. De har en egen kultur, eget språk och egna sedvänjor som skiljer sig från samhället runtomkring.
Språk
Samerna har ett eget språk, eller egentligen tre: östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Dessa kallas ibland huvuddialekter. Inom dessa finns även ett flertal olika dialekter eller varieteter. I Sverige talas bland annat nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska och umesamiska. Enligt beräkningar talar bara 20 000 av de cirka 80 000 samer som lever i hela Sápmi samiska. De flesta talar nordsamiska. Samiskan är ett finsk-ugriskt språk.
Näringar
Ungefär tio procent av samerna i Sverige är sysselsatta inom rennäringen. Till de samiska, traditionella, näringarna hör också slöjden, jakten och fisket. Till de nya näringarna kan räknas turism, media, konst och musik.
Historia
För 2 000 år sedan skrev romaren Tacitus för första gången om ett folk i norr som han kallade Fenni. Men samernas historia går tillbaka mycket längre än så, arkeologiska fynd gör att historien ständigt får skrivas om. Samernas historia berättar också om statsmakternas kolonisation, beskattning och tvångskristnande av samerna. Läs mer om Samernas historia >
Religion
Religion har i dag lika stor – eller liten – betydelse för samer som för alla andra i Sverige. Innan kristendomen (som på många håll infördes med tvång) hade samerna en egen tro med en världsbild som innebar att man delade upp världen i tre sfärer: den underjordiska, den jordiska och den himmelska. Alla tre världar hade sina egna gudar och väsen. I den jordiska levde bland andra människor och djur och i den underjordiska de döda.
Den kristna missionen inleddes på allvar i början 1600-talet. År 1602 beslutade Karl IX att kyrkor skulle byggas på fem platser: Enontekis, Jukkasjärvi, Jokkmokk, Arvidsjaur och Lycksele. I kampen om den territoriella makten i norra Skandinavien spelade kyrkan en viktig roll; genom kyrkobyggande och församlingsgrundande kunde den egna nationens anspråk på området hävdas.
Den laestadianska väckelserörelsen, som startade i mitten av 1800-talet, spelade en stor roll i kristnandet av samerna på nord- och lulesamiskt område. Läs mer om Samisk religion >
Kultur
Den samiska klädedräkten kallas kolt. Koltens utseende varierar beroende på varifrån du kommer, det gemensamma är färgerna, blått, rött, gult och grönt. Kolten används vid högtidliga tillfällen.
Samerna har en egen flagga och en egen nationalsång.
Den samiska kulturen är ett mycket brett begrepp som omfattar allt från musik, litteratur och teater, till slöjd, mat och sedvanor.
Politik
Samernas organisationshistoria sträcker sig 100 år tillbaka i tiden, men de politiska partierna bildades i samband med Sametingets tillkomst 1993. Sametinget är ett folkvalt organ och en statlig myndighet. Valen hålls vart fjärde år.
Landsbygdsdepartementet har det övergripande ansvaret för samiska frågor från statsmaktens sida.
Publicerad: 28 januari 2013