Enligt traditionen föddes Siddharta i ett område i norra Indien, nära dagens Nepal. Han växte upp i ett vackert palats där han hade allt: rikedom, hälsa och skönhet. Vid sexton års ålder gifte han sig med en prinsessa. Hon födde honom en son, och äktenskapet var lyckligt.
Enligt en legend fick Siddharta inte gå utanför palatsområdet för sin far, som ville skydda honom från livets svåra sidor. En siare hade sagt att om så hände skulle Siddharta lämna det världsliga livet. Men en dag vandrade Siddharta utanför palatset. Då mötte han en gammal man, en sjuk man, en död man och en asket, alltså en person som levde mycket enkelt och avstod från njutningar. Djupt gripen över detta började han fundera över livets mening.
Siddharta bestämde sig nu för att lämna sitt lyxliv och leva ett enkelt asketiskt liv. Tillsammans med andra asketer försökte han under lång tid att finna sanningen om livet, men han kom till slutsatsen att extrem självplåga inte leder till klarhet och befrielse.
En kväll satt han under ett stort fikonträd i Gaya i norra Indien, och då kom han till klarhet om vad livet gick ut på. Han hade vunnit bodhi, den högsta förståelsen av tillvarons sanning. Siddharta hade blivit Buddha, en upplyst person.
Vid denna tid var han omkring 35 år gammal. Nu vandrade han runt i norra Indien för att undervisa om sina insikter. Buddha lärde att människor är fångade i samsara, återfödelsens kretslopp (se hinduismen), och att lidandet hänger samman med begär och okunnighet. Den som vill uppnå nirvana – befrielse från begär, lidande och återfödelse – måste förstå och släcka begären. Buddha lärde ut att man varken skulle leva i extrem askes eller i överdriven njutning och lyx. Det var istället medelvägen som gällde, alltså en väg mellan självplåga och överdriven njutning.
Medelvägen kan jämföras med att försöka hålla balansen. Buddha menade att varken lyx och ständig njutning eller extrem självplåga leder till verklig insikt. Vägen framåt var istället ett liv med eftertanke, självdisciplin och medkänsla.
För att lyckas med det måste man inse de fyra ädla sanningarna:
- Livet innebär lidande och otillfredsställelse.
- Lidandets orsak är våra begär.
- Lidandet kan upphöra när begären släcks.
- Begären kan släckas genom att man följer den åttafaldiga vägen: rätt förståelse, rätt tanke, rätt tal, rätt handling, rätt livsföring, rätt strävan, rätt medveten närvaro och rätt koncentration.
De fyra ädla sanningarna kan ses som en enkel modell: först beskriver Buddha problemet, sedan orsaken, därefter målet och till sist vägen dit. Problemet är lidandet, orsaken är begäret, målet är nirvana och vägen dit är den åttafaldiga vägen.
Den tidiga buddhismen bygger inte på tron på en skapargud. Den utlovar inget evigt liv och ingen uppståndelse. Det Buddha erbjöd var en väg till minskat lidande, större inre frid och slutlig befrielse från återfödelsens kretslopp.
Trots att buddhismen uppkom i Indien var den omkring år 1200 nästan utdöd där. Tidigt spreds den emellertid långt utanför Indien. De flesta buddhister lever idag i Asien, särskilt i Öst- och Sydostasien.
Omkring år 410 f.Kr dog Buddha vid ca åttio års ålder. Ända sedan regntidens början hade Buddha känt sig sjuk. På vägen till Kushinara tvingades Buddha lägga sig ned i en lund omgiven av gråtande lärjungar. Buddhas sista uppmaning till sina lärjungar var att de skulle följa läran. Hans kropp brändes därefter enligt dåtidens indiska sed.
