Plikten, normen, avgör vilken handling som är den rätta.
Pliktetik eller regeletik innebär att vissa handlingar, till exempel lögn, dödande, tortyr, har inneboende egenskaper som gör att de alltid bör vara förbjudna. Alltså oavsett den handlandes avsikter eller konsekvenserna av handlingen.
Immanuel Kant (1724-1804) var en förespråkare av detta synsätt. Kant menade att vi har en morallag inom oss, som talar om för oss vad som är rätt och orätt. Han menade att morallagen innebär ett kategoriskt imperativ, det vill säga att den är absolut befallande. Den goda viljan ger människan ett obetingat (absolut, fullständigt) värde. Varje människa är ett ändamål i sig. Det ligger i den moraliska lagen, att det är orätt att behandla en människa bara som medel för olika syften.
Det kategoriska imperativet kan uttryckas på följande sätt: "Handla alltid så att din handling kan upphöjas till en allmän lag." och "Handla så att du aldrig behandlar någon människa bara som ett medel utan alltid som ett mål."
Kant anser att hans kategoriska imperativ stämmer med den gyllene regeln i Nya testamentet: "Allt vad du vill, att människorna skola göra dig, skall du göra dem."
Ett problem inom pliktetiken är när två goda handlingar ställs mot varandra. När exempelvis den enda möjligheten att förhindra dödande är att man ljuger.
LÄS MER: Etik och moral
LÄS MER: Etiska teorier och normativ etik
LÄS MER: Tre etiska modeller
PODCAST: Normativa etiska teorier
PODCAST: Etiska teorier och modeller (fördjupning)
Litteratur:
Shelly Kagan, Normative Ethics, Bookpoint Ltd, 1997
Torbjörn Tännsjö, Grundbok i normativ etik, Thales, 2012
Christer Knutson, Etik i praktiken, Studentlitteratur, 2000
Henrik Ahlenius, Vad är moraliskt rätt? - Texter i normativ etik i urval av Henrik Ahlenius, Thales, 2004
FÖRFATTARE
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
