Konsekvensetik
När en person börjar ljuga for någon som han tycker om och det uppdagas, kommer troligen förtroendeförhållandet mellan de två att störas. Lögnerna får en konsekvens som är dålig.
Konsekvensetik diskuterar frågan om man kan känna igen en orätt handling på att den får dåliga och oönskade konsekvenser och en rätt handling på att den får goda eller önskade följder. Enligt detta synsätt är en handling rätt om det inte finns någon annan handling som får bättre konsekvenser. Om man ska avgöra om en handling är rätt, gör man på följande sätt:
- Tänker efter vilka handlingsalternativ som finns.
- Försöker beräkna vilka följder det får att handla efter vart och ett av de olika alternativen.
- Värderar och jämför konsekvenserna av de olika handlingsalternativen.
- Om man efter detta finner att den handling man tänkt utföra ger den bästa effekten, är den handlingen rätt.
Avsiktsetik
Pliktetiken och konsekvensetiken tar främst hänsyn till det människan faktiskt gör eller underlåter (struntar i) att göra. Men det är en vanlig mänsklig erfarenhet att vi vill göra en sak men faktiskt gör en annan. Eller att vi, i likhet med Hitlers bödlar i koncentrationslägren, formellt lyder order, men innerst inne vet att det vi gör är orätt. Plikten eller en handlings förnuftiga konsekvenser säger inte allt om vår moral. Sinnelaget eller avsikten med en handling måste ingå i en moralisk bedömning. Denna typ av etik kallas därför ibland sinnelagsetik. För att en handling ska vara helt och hållet rätt bör den också vara resultat av ett gott sinnelag. Åtminstone den bakomliggande avsikten bör vara god. Då blir också talet om förlåtelse meningsfullt. Det händer ju ofta att vi vill så väl men ändå misslyckas. Det är lättare att förlåta ett misslyckande än en ond avsikt.
Avsiktsetiken innebär alltså att en och samma handling kan bedömas mycket olika beroende på avsikten med handlingen. Tag t.ex. en situation där en man kör på en person med sin bil. Sker det av misstag, d.v.s. i direkt motsats till avsikten att köra så ingen blir skadad, kallas det olycka och föraren kan möjligen bli dömd till "vållande till annans död", som det heter i lagtexten.
Om han däremot av en händelse får syn på sin ärkefiende på gatan och till följd av en plötslig ingivelse kör över honom kallas samma handling dråp. Är det däremot fråga om ett noggrant planerat attentat där bilen används som vapen istället för pistol eller kniv är det fråga om mord.
Betraktar man händelseförloppet utifrån ser man ingen skillnad. En man kör över en person så att denne dör. Vår moraliska och därmed samhällets juridiska bedömning påverkas i hög grad av den bakomliggande avsikten. För mördaren känner vi enbart avsky och i domstol kan han dömas till många års fängelse.
Dråpet kan ibland vara lättare att förstå, t.ex. om den dödade tidigare har förfört bilförarens fru och förmått henne att lämna honom. Ändå markerar samhället att man inte får ta lagen i egna händer, och att det alltid är fel att döda, genom att döma föraren till kanske två års fängelse.
Den som däremot har råkat bli inblandad i en olycka kan vi istället känna starkt med. Varje bilförares fasa är ju tanken på att någon gång köra ihjäl en annan människa. Beroende på trafiksituationen kan bilföraren också få ett mycket lindrigt straff i form av dagsböter och helt slippa fängelse.
Ovanstående exempel visar på det starka sambandet mellan moral och lagstiftning. Man kan säga att strafflagen är ett uttryck för samhällets moraluppfattning. Lagarna blir då av samhället kodifierade (=bekräftade) normer. När moraluppfattningen ändras, ändras med viss fördröjning också lagarna.
