Syriens moderna politiska historia, del 1: Från självständigheten fram till 2011

Del 1 av 2 i en artikelserie om kriget i Syrien (syriska inbördeskriget) och landets moderna, politiska historia. I den här delen berörs både den politiska utvecklingen och vanligt vardagsliv i Syrien, från landets självständighet 1946 fram till starten på inbördeskriget 2011.
S

Den nuvarande versionen av Syrens flagga antogs första gången 1958 och återinfördes den 30 mars 1980.

Syrien (se karta) erkändes fullt ut som en självständig stat när de sista franska trupperna lämnade landet år 1946. De första tio åren fram till år 1956 brukar beskrivas som goda år under vilka en ekonomisk tillväxt skedde. Politiskt var situationen emellertid instabil och under denna period hade landet tjugo regeringar och förslag på fyra grundlagar. De många regeringarna och försöken att finna en grundlag som accepterades av alla var ett försök att hitta en syrisk identitet som kunde omfattas av alla medborgare i landet oavsett etnisk eller religiös tillhörighet.

Union med Egypten och Ba‘th-partiet tar makten

År 1958 bildades en arabisk union mellan Egypten och Syrien. Den egyptiske presidenten, Nasser, var vid denna tid en framgångsrik politisk ledare som förespråkade en arabisk form av socialism och nationalism. Unionen mellan Egypten och Syrien upplöstes 1961 genom en statskupp i Syrien främst på grund att syrier kände att Nasser och Egypten hade fullständigt dominerat unionen. Ett politisk parti som var drivande i bildandet av den arabiska unionen var Ba‘th-partiet. Partiet grundades i slutet av 1940-talet av en sunnimuslim, Salah al-din al-Bitar, och den grekisk ortodoxe Michel Aflaq. De hade varit studenter i Paris samtidigt och förespråkade ett sekulärt Syrien baserat på en arabsocialistisk och anti-imperialistisk ideologi. Ba‘th-partiet växte till en politisk rörelse som dominerat syriskt politiskt liv sedan början av 1960-talet och vars ideologi förespråkade sociala och ekonomiska reformer.

ANNONS

ANNONS

Genom bildandet av den arabiska unionen lades även ett nytt ord till det officiella namnet på landet. Republiken blev nu arabisk, det vill säga landet fick en etnisk definition. I Syrien finns många olika etniska grupper: araber, kurder och druser är de största, varav den arabiska är den dominerande om cirka 85 % av befolkningen. Det har aldrig gjorts någon undersökning som räknat medborgare efter etnisk eller språklig tillhörighet. Nationellt har ingen befolkningsräkning gjorts sedan 1960 som räknat invånare efter religionstillhörighet.

Genom en kupp år 1963 tog Ba‘th-partiet makten i Syrien. I den kommitté av militärer som ledde kuppen var Hafiz al-Asad en av de ledande. Flera kupper skedde under 1960-talet och maktkamperna var många i landet. Vid kuppen år 1963 utlystes undantagstillstånd i Syrien och detta har i princip aldrig avskaffats, vilket innebär att människor kan arresteras utan att en offentlig förhandling sker i domstol. Ba‘th-partiet splittrades under mitten av 1960-talet i flera grenar och de mest kända utgör två partier som under några årtionden varit bittra fiender, nämligen Ba‘th-partierna i Syrien och Irak.

Krig mot Israel och Hafiz al-Asad tar makten

En viktig händelse i Syriens moderna historia var deltagandet i kriget mot etableringen av staten Israel 1948. Det skedde utan någon framgång. Ett resultat av kriget 1948 var att palestinier blev flyktingar i Syrien. Relationen mellan Israel och landets grannar normaliserades inte. Även det så kallade sexdagarskriget i juni 1967 blev en förlust för Egypten, Jordanien och Syrien. Resultatet för Syrien blev att de så kallade Golanhöjderna ockuperades av Israel. Krigen med Israel fick till följd att före konflikten som startade våren 2011 fanns ungefär 525 000 palestinska flyktingar i Syrien. En gradvis förbättring av palestiniers situation har skett sedan 1948, men de har inte fullständiga medborgerliga rättigheter.

Asad
Bild: Hafez Assad.ogv
 Hafiz al-Asad, foto från 1970-talet.
Kupper och oroligheter kan sägas ha varit ett syriskt varumärke fram till år 1970. Förlusten i kriget mot Israel år 1967 hade skapat motsättningar mellan syriska ledare rörande hur den nya situationen skulle hanteras. Hafiz al-Asad, en shiamuslim tillhörande den etniska och religiösa grupp som kallas alawiterna, och som gjort karriär inom flygvapnet tog makten genom en ny kupp 1970. Al-Asad blev ledare för Ba‘th-partiet, ett parti som nu var statsbärande. Ett år efter kuppen blev han landets president. Det var en post han innehade fram till sin död i juni 2000. Hafiz al-Asad knöt Syrien starkare till Sovjetunionen och i kalla kriget ställde han landet på Sovjetunionens sida. Den nye presidenten organiserade även statens administration enligt religiös tillhörighet, vilket innebar att alawiter tilldelades höga befälsposter och poster som rörde säkerhetstjänster medan sunnimuslimer fick en del politiska poster. Ba‘th-partiet avideologiserades och all makt hamnade hos presidenten. Ba‘th-partiet förlorade nu sitt ideologiska innehåll och blev ett parti inom vilket en karriärväg tillhandahölls för de som var lojala mot presidenten.

ANNONS

ANNONS

Positionen som statsbärande innebär att partiet inte kunde förlora val till parlamentet eftersom de innehade en majoritet av platserna. Genom Hafiz al-Asad utvecklades även en personkult kring presidenten som fortlevt efter att hans son, Bashar al-Asad, blev ny president i landet under år 2000. Till presidentens fördel var att syriers levnadsvillkor förbättrades under 1970-talet.

Under 1970-talet ställdes president Hafiz al-Asads styre inför olika utmaningar. Efter initiala framgångar i kriget år 1973 mot Israel återvann Israel de områden som Syrien tagit tillbaka på Golan. Kriget sågs av många syrier som en framgång för presidenten Hafiz al-Asad. Stödet från Sovjetunionen liksom ekonomiskt stöd från länder i den så kallade gulfregionen bidrog till en god ekonomi under första halvan av 1970-talet. Krigen gentemot Israel hade dock medfört förlusten av Golan och något fredsfördrag slöts aldrig mellan länderna. Även före kriget som startade år 2011 har Israel utfört flygattacker riktade mot Syrien. Så skedde åren 2003 och 2005. En konsekvens av krigen med Israel är den fiendebild som byggts upp i Syrien gentemot Israel och judendom i allmänhet. De judar som levde främst i Damaskus gamla stad har sedan bildandet av staten Israel minskat. Uppskattningsvis fanns det 15 000 judar i Syrien år 1947. I april 1992 gav den syriska regimen de kvarvarande 4 500 judarna i Syrien en möjlighet att lämna landet. Majoriteten av dem reste till USA och idag finns endast ett tiotal individer kvar.

Inbördeskrig i Libanon och Muslimska Brödraskapet

En andra utmaning för Syrien rörde inbördeskriget i grannlandet Libanon som pågick från 1975 till 1990. I början av 1976 hade syrisk militär korsat gränsen till Libanon med syfte att stödja kristna grupper, men syrisk militär stannade i Libanon fram till mordet på den libanesiske premiärministern Rafiq Hariri år 2005. Åren efter mordet på Hariri var osäkra år för den syriske presidenten Bashar al-Asad och den rapport som utredaren Detlev Mehlis presenterade på uppdrag av FN pekade ut Syrien som ansvariga för mordet.

En ytterligare utmaning var de protester och väpnade handlingar samt bombattentat som utfördes i Syrien under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet av det syriska Muslimska Brödraskapet. Det syriska Muslimska Brödraskapet bildades vid slutet av andra världskriget. På 1960-talet fick Brödraskapet betydelse genom att det blev en tydlig del av en väpnad opposition mot den sekulära Ba‘th-regimen. Muslimska Brödraskapet protesterade efter kuppen 1963 mot inskränkningar av politisk frihet, militärens ökade makt samt mot att alawiter kom att dominera styret. Protesterna Brödraskapet genomförde medförde att organisationen förbjöds 1964.

Under andra hälften av 1970-talet och början av 1980-talet genomförde Muslimska Brödraskapet flera attentat mot myndigheter och myndighetspersoner i Syrien. Perioden har ibland beskrivits som ett krig i städer mellan regimen, dess armé och säkerhetstjänster, och Muslimska Brödraskapet samt andra islamistiska grupper. President Hafez al-Asad undkom med en hårsmån ett attentat i juni 1980 och det blev starten på en allt hårdare politik riktad mot islamistiska rörelser. Dagen efter attentatsförsöket mot presidenten dödades 500 fångar i fängelset i Palmyra på order av presidentens bror, Rif‘at al-Asad.

Strider mellan islamister och regimen skedde främst i städer som Hama, Homs och Aleppo. Staden Hama var till exempel närmast ockuperad av militär under 1980. Protester i Aleppo samma år genomförda av flera olika organisationer som inte alla var islamister, men där brödraskapet var involverat, krossades av militären. Kulmen på konflikten mellan islamistiska rörelser, speciellt Muslimska Brödraskapet och regimen inträffade i samband med ett större uppror i staden Hama anfört av Muslimska Brödraskapet i början februari 1982. Brödraskapet tog kontroll över staden, men regimen genomförde en massiv attack med flygbombningar och artilleribeskjutning av staden under resten av månaden. Det kallas ofta för Hamamassakern och uppskattningar av antalet döda ligger omkring 25 000 personer. Efter Hama var det syriska Muslimska Brödraskapet besegrat och flera av deras ledare flydde landet.

ANNONS

ANNONS

Under den resterande delen av 1980-talet var Syriens historia något lugnare. President Hafiz al-Asad hade ett starkt grepp om makten genom presidentskapet, men också genom att vara ledare för det statsbärande Ba‘th-partiet. Makt sammanfördes i en person, men även alawiter blev starkare i den meningen att alawiter placerades på viktiga poster inom armé och säkerhetstjänster. Efter att islamistiska rörelser och det Muslimska Brödraskapet krossats år 1982 blev styret av Syrien alltmer kopplat till al-Asads familj eller personer som presidenten litade på inom sin större alawitiska släkt. Sunni-muslimer som fanns i Syriens ledning var ofta utan makt och närvarande endast i syfte att ge legitimitet till presidenten. Systemet underhölls av ett flertal säkerhetstjänster som förutom att kontrollera varandra även kontrollerade befolkningen. Kontroll, förtryck och antalet politiska fångar har varit omfattande under al-Asad-familjens styre.

Vardagsliv i Syrien under 1990- och 2000-talen

Syrien har haft det svårt ekonomiskt. Ungefär 13-14 procent av Syriens befolkning levde under existensminimun år 2010. Till detta kommer att ytterligare tjugo procent av befolkningen levde på gränsen till existensminimun. Skillnad mellan stad och landsbygd ifråga om ekonomisk utveckling har varit stor.

Den offentliga sektorn har byggts under al-Asad-familjens styre och är idag den klart största arbetsgivaren i landet med närmare 70 % av den totala arbetsstyrkan. Det privata sektorn är sålunda betydligt mindre. Den allmänna arbetslösheten ligger på mellan tjugo och trettio procent. Ungdomsarbetslösheten är högre, men alla statistiska uppgifter är oklara på grund av kriget.

I en krigssituation, men även före våren 2011, arbetade många syrier i den informella ekonomin som stod utanför statens kontroll. Under år 2009 uppgavs att 3,5 miljoner människor i Syrien saknade inkomst. Det var till exempel högst oklart hur många syrier som var gästarbetare i Libanon. Många syrier arbetar på den arabiska halvön och genom inkomster i oljerika länder kan de skicka pengar till sina familjer i Syrien.

När Hafiz al-Asad dog i juni år 2000 var sonen, Bashar al-Asad, för ung för att bli president enligt konstitutionens paragraf 83, men då sänktes minimiåldern för presidentskap och landet kunde fortsätta att styras av familjen al-Asad. Ett auktoritärt och hierarkiskt tänkande präglar såväl myndigheter som privata arbetsplatser. Maktutövning och förtryck gör att myndigheter inte fungerar som serviceinstitutioner för medborgare, utan snarare utgör delar av en kontrollerande stat där tjänstemän i myndigheter ofta är korrupta. Korruption ger statsanställda en dräglig inkomst. Korruption kan ändra beslut i domstolar, påverka tillgången till sjuk- och hälsovård och ge ett arbete. Syrien beskrevs år 2019 av den oberoende organisationen ”Transparency International” som  det tredje mest korrupta landet på en lista med 180 av världens länder (bara Sydsudan och Somalia är mer korrupta).

Före våren 2011 karaktäriserades vardagslivet i Syrien av få kontakter över etniska och religiösa gränser. Människor levde vanligtvis i kvarter som hade en klar majoritet kristna, sunni, kurder eller något annat. Överlappningar i form av till exempel giftermål över gränser var sällsynta. Det var fullt möjligt att ha goda relationer med grannar av annan etnicitet, men samtidigt gifte en familj inte bort sin son eller dotter till någon såvida dessa inte tillhörde samma religion eller etnicitet. Religiösa eller etniska grupper fungerar som trygghetsnätverk och grupperna stödjer ofta individer i behov av hjälp. Ett exempel är hur religiösa organisationer gör stora insatser för att hjälpa fattiga människor i Damaskus när staten inte längre har råd att hjälpa till, men hjälpen når nästan aldrig utanför den egna tillhörigheten. När staten inte är stark nog att garantera individen trygghet blir den religiösa eller etniska gruppen ett trygghetsnätverk.

ANNONS

ANNONS

Uppgifter om Syriens befolkning kommer från myndigheter och kan inte kontrolleras. Frågor kring befolkningsantal och hur många som tillhör olika grupper är känslig information. Syriens befolkning bestod av cirka 22 miljoner invånare år 2010. De uppgifter som ofta anges ger ungefär följande uppdelning i fråga om religionstillhörighet: 75 % tillhör sunni, 10-12 % tillhör shia (inklusive alawiter), 10 % tillhörde kristna och 3 % druser. Det finns flera studier som visar att dessa uppgifter inte ger en korrekt bild av religionstillhörighet. De kristna riktningarna utgjorde tillsammans 6,4 % av Syriens befolkning år 1995. För den syriska regimen är det emellertid viktigt att upprätthålla gruppers storlek, speciellt rörande de minoriteter som anses stödja regimen, och att hålla nere talen för andra grupper, speciellt de som anses vara i opposition. När regimen säger sig företräda och beskydda kristna riktningar i landet är det följaktligen viktigt att upprätthålla mängden kristna i landet i syfte att visa att regeringens politik att byta trygghet och beskydd mot lojalitet fungerar. Studier som visar att kristna flyr landet underminerar därmed regimens propaganda.

Det omvända gäller de minoriteter som anses vara motståndare till regimen, till exempel kurder. Syriska myndigheters statistik visar i denna identitetspolitik en så liten mängd kurder som möjligt. Såväl ”kristna” som ”kurder” är inte några enhetliga grupper då det gäller den pågående konflikten, utan kristna och kurder finns på båda sidorna i konflikten. Antalet kristna har sjunkit ytterligare. Det är visserligen en lång process som har pågått sedan 1800-talet men nu eskalerar den på grund av konflikten. En annan uppskattning som gjorts nyligen och som redovisas i New York Times säger att antalet kristna i Syrien är cirka 450 000 individer och samma tidning anger att antalet kristna i Aleppo minskat med 70 % sedan våren 2011.

LÄS MER: Syriens moderna politiska historia, del 2: Syriska inbördeskriget

LÄS MER: Syrien idag

LÄS MER: Syriens geografi

LÄS MER: Syriens historia

ANNONS

Litteratur:
Martin Blecher, Vem säger vad?: röster för och emot en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina. Roos & Tegner, 2017
Francesca Grandi, Mansour Kholoud & Kerrie Holloway, Dignity and displaced Syrians in Lebanon – “There is no karama here”. HPG Working Paper, Overseas Development, Institute, London. 2018
Philip S Khoury, Syria and the French Mandate: The Politics of Arab Nationalism, 1920-1945. Princeton University Press, 1987
Philip S Khoury, Urban Notables and Arab Nationalism: The Politics of Damascus 1860-1920. Cambridge University Press, 2003 (1983)
Reinoud Leenders & Kholoud Mansour, ”Humanitarianism, State Soverignity, and Authoritarian Regime Maintenance in the Syrian War, i Political Science Quarterly, Vol. 133, Issue 2, Summer, 2018
Brynjar Lia “The Islamist Uprising in Syria, 1976-82: The History and Legacy of a Failed Revolt”, i British Journal of Middle Eastern Studies, Volume 43, Issue 4. 2016
Aron Lund, Drömmen om Damaskus. Silc förlag, 2010
Aron Lund, Syrien Brinner: Hur revolutionen mot Assad blev ett inbördeskrig. Silc Förlag, 2014
Richard P Mitchell, The Society of the Muslim Brotherhood. Oxford University Press, 1993 (1969)
Tord Olsson, “Extrem Shi‘a – synpunkter på de syriska ‘alawiternas religion”, i Jan-Olaf Blichfeldt och Jan Hjärpe (red) Religion och samhälle i Mellanöstern. Plus Ultra, 1985
Sune Persson, Palestinakonflikten. Studentlitteratur, 2012 (1972)
Patrick Seale, Asad of Syria: The Struggle for the Middle East. University of California Press, 1989
Leif Stenberg, ”Ett land på väg mot nya mål: Syrien utan Hafiz al-Asad”, i Tidskrift för Mellanösternstudier, nummer 1. 2001
Leif Stenberg, ”Religionspolitik i Syrien”, i Tro och Demokrati – Årsbok 2012.
Leif Stenberg, Syria from Reform to Revolt, Volume 2: Culture, Society and Religion. Syracuse University Press, 2015
Leif Stenberg, ”Islam enligt den ’Islamiska Staten’ – en islamologisk kommentar", i Våld i Guds namn. Årsbok Föreningen lärare i religionskunskap, 2015b
Leif Stenberg, "Modernitet, modernism och rationalism”, i Susanne Olsson & Simon Sorgenfrei (red) Islam – en religionsvetenskaplig introduktion. Liber förlag, 2015c

Länkar
https://www.hrw.org/world-report/2018/country-chapters/syria
https://www.transparency.org/cpi2019?/news/feature/cpi-2019
http://www.myndighetensst.se/download/18.457bad0515f1c30d5b62c7c8/1508243249324/MENA_la%CC%8Aguppl_inledning.pdf
https://openaccess.leidenuniv.nl/bitstream/handle/1887/17279/ISIM_3_Christianity_and_Islam_Demography_in_the_Middle_East.pdf?sequence=1
https://www.thetimes.co.uk/article/christians-in-syria-hit-new-low-xsnc7kgsr


Text: Leif Stenberg, professor i islamologi, Institute for the Study of Muslim Civilisations, Aga Khan University
Webbplats: Dr Leif Stenberg, Institute for the St​udy of Muslim Civilisations
Wikipedia: Leif Stenberg

 

Senast uppdaterad: 7 september 2020
Publicerad: 8 maj 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Syriens moderna politiska historia, del 2: Syriska inbördeskriget

Del 2 av 2 i en artikelserie om kriget i Syrien (syriska inbördeskriget) och landets moderna,...

M

Babylonien och Assyrien

Tvåflodslandet eller Mesopotamien är ett av de områden där den mänskliga civilisationen först slog...

S

Arabernas och islams historia - från 600-talet till 1500-talet

En kortfattad kronologisk överblick över arabernas och islams historia från Muhammeds tid fram till...

ANNONS

Ämneskategorier

Syriens historia

Få en överblick av Syriens historia. Här hittar du material som behandlar landets historia i stora drag.

Fakta om Syrien

Aktuell samhällsfakta om Syrien. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del...

Relaterade taggar

Mellanösternkonflikten

Staten Israel bildades den 14 maj 1948 som följd av ett beslut i FN. Beslutet grundade sig till...

Statskupper

En statskupp är ett plötsligt (och i regel olagligt) maktövertagande i ett land - ofta utfört med...