Carl Larsson

Mycket omtalade blev också hans fresker på Nationalmuseum med historiska motiv samt målningen "Gustav Vasas intåg" (1907). Museets beslut att först inte sätta upp "Midvinterblot" blev en långvarig och omdiskuterad konstfråga.

I Sundborn i Dalarna skapade Carl Larsson och hans hustru, konstnären Karin Bergöö Larsson, från slutet av 1880-talet ett hem som med sin inredning och sina textilier blev stilbildande för generationer av svenskar. Familjen flyttade dit permanent 1901. Bilderna av familjelivet med hustrun och barnen uttrycker en varm och ljus livskänsla – en tydlig kontrast till Carl Larssons egen fattiga uppväxt. Framgången med bilderböckerna från Sundborn har också i viss mån dolt hans konstnärliga mångsidighet.

Carl Larssons bilder från Sundborn blev mycket populära eftersom de visade ett ljust och hemtrevligt familjeliv. Samtidigt var hemmet inte bara hans verk. Karin Larsson hade stor betydelse för inredningen, textilierna och färgerna i huset. På så sätt blev deras hem ett gemensamt konstprojekt, där Carls målningar och Karins formgivning och inredningsstil förstärkte varandra.

Carl Larsson blev folkkär eftersom han lyckades göra vardagslivet till konst. Hans målningar från hemmet i Sundborn gav många människor en bild av trygghet, ljus och svensk familjeidyll. Men bakom de välkända bilderna fanns också en konstnär som arbetade med historiska motiv, bokillustrationer och stora väggmålningar. 
 

Carl Larssons mest omstridda verk Carl Larsson ville att den enorma målningen Midvinterblot skulle hänga högst upp i Nationalmuseums trapphall. Motivet visar hur den mytiske kungen Domalde ska offras för att få slut på flera år av missväxt. Målningen är omkring 13,6 meter bred och mer än 6 meter hög. Förslaget mötte hård kritik. Vissa ansåg att motivet var för brutalt, medan andra tyckte att bilden gav en felaktig bild av Sveriges forntid. Carl Larsson färdigställde ändå verket 1915 och kallade det själv för en drömsyn, inte en exakt skildring av en verklig historisk händelse. Målningen provhängdes på museet men avvisades till slut. Efter Larssons död förvarades målningen på olika platser. På 1980-talet erbjöds Nationalmuseum att köpa den, men museet tackade nej ännu en gång. År 1987 såldes verket till en japansk konstsamlare och lämnade Sverige. Fem år senare lånades det tillbaka till en utställning och fick då åter hänga på den plats som Larsson hade tänkt sig. Nationalmuseum köpte slutligen målningen 1997 med hjälp av privata bidrag. Då hade det gått 82 år sedan den blev färdig. Ett konstverk som först ansågs olämpligt hade därmed blivit ett av museets mest kända verk.

S  LÄS MER: 1800-talet och nationalismen i Sverige, del 4: Carl Larsson

M  LÄS MER: Sverige under 1800-talet

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

FÖRFATTARE

Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
https://www.nationalmuseum.se/midvinterblot-åter-på-plats
https://collection.nationalmuseum.se/sv/collection/item/32534/