Araberna, del 7: Kvinnans roll

Slöjtvånget tog t.ex. araberna över från bysantinare och framförallt perserna. Det är något som - utan stöd i Koranen - bara kommit att ingå i ett islamiskt kulturmönster. Den enda plats där kvinnorna tilläts vara obeslöjade var i den del av huset som kallades harem. Dit hade endast de närmaste familjemedlemmarna tillträde, främst kvinnor och barn. Även haremsinstitutionen kommer från Persien där kvinnorna långt före islams ankomst hölls åtskilda i en särskild del av huset och vaktades av eunucker.

En annan sak som inte har något som helst stöd i Koranen är det som kallas kvinnlig omskärelse. Visserligen tror kanske enkla bondkvinnor i en del muslimska länder i Afrika att religionen påbjuder detta, men i andra muslimska länder i Asien är denna sedvänja helt okänd.
 

Muhammed tillät män att ha flera fruar

Muhammed införde en begränsning av månggiftet till fyra tillåtna fruar, det vill säga för vanliga män. Muhammed själv fick nämligen - efter att han fått en uppenbarelse om detta - ta sig vem han ville till hustru vilket ledde till att han hade ett stort antal. Men även vanliga män kunde ha ett obegränsat antal slavinnor som konkubiner.

Trots att antagligen monogama äktenskap (med endast en partner) var vanligast skapade månggiftet ett överskott på ogifta män. Detta kunde lätt bli en grogrund för socialt missnöje och leda till oroligheter. Frustrerade unga män som inte var tillräckligt etablerade för att bilda familj kunde låta missnöjet få utlopp i upplopp eller kriminalitet.

Arvsregler och skilsmässa

På en punkt innebar Muhammeds lära och lag en förbättring för kvinnorna. Arvsreglerna förändrades nämligen så att döttrar ärvde 1/3 mot sönernas 2/3 (liknande arvsregler gäller emellertid än idag i många muslimska länder).

Skilsmässoreglerna var emellertid ett område där det patriarkaliska systemet framträder extra tydligt. För mannen räckte det med att säga "du är skild från mig". Mannen kunde sedan efter en viss tid (efter att kvinnan haft menstruation tre gånger) ta tillbaka henne, om han ångrade sig. Detta även mot hennes vilja.

Kvinnorna hade i hela sitt liv en man som förmyndare. Det kunde vara far, äkta man eller en manlig släkting. Dock hade änkor och frånskilda en lite friare ställning. För kvinnan var det teoretiskt möjligt att skilja sig om mannen försummat sin hustru sexuellt eller blivit impotent. Men reglerna i övrigt var sådana att det förmodligen inte var särskilt vanligt. Till exempel var säkert den ekonomiska osäkerheten hämmande. En frånskild hustru fick dessutom inte ha hand om sina barn.

Både prostitution och homosexualitet var förbjudet enligt den islamska rätten. Båda företeelserna tycks dock ha förekommit tämligen frekvent. I detta sammanhang kan nämnas de så kallade mutaäktenskapen d.v.s. tidsbegränsade "kortäktenskap" som egentligen inte var någonting annat än prostitution.

Även homosexualitet förekom i det medeltida muslimska samhället. En stor del av dessa homosexuella relationer kan troligtvis förklaras vara en följd av att kontakten mellan unga män och kvinnor mer eller mindre var förbjuden (eller utesluten genom den strikta åtskillnaden mellan könen).