Homo sapiens kom till Europa för 40 000 år sedan under den senaste istiden. Då låg det en tjock inlandsis över det som idag är Skandinavien.
Tidiga människoarter
För 2,4-1,6 miljoner år sedan levde homo habilis, "Den händiga människan". Hon var cirka 120 cm lång och kunde tillverka redskap av trä, ben och sten.
För 1,8-0,3 miljoner år sedan utvecklades homo erectus, "Den uppresta människan". Hon var 150-180 cm lång, gjorde bättre redskap och använde eld. Med längre ben kunde hon springa snabbt och gå långt på stora grässlätter.
För 600 000 år sedan kom föregångarna till en ny art människor. De vandrade ut ur Afrika för 500 000 år sedan och utvecklades till neandertalare och denisovamänniskor.
ANNONS
ANNONS
Neandertalarna slog sig ner i Europa. De överlevde i djupa skogar och berg tack vare kraftiga kroppar och starka muskler. De hade ljus hy och rött hår. Denisovamänniskorna befolkade Asien. De var mörka i hyn och brunögda.
Så kom den senaste istiden. Utanför isen krympte skogarna och slätterna växte. För 30 000 år sedan dog neandertalarna ut. Ingen vet varför. De hade större hjärnor än vi. Kanske hade de svårt att jaga på öppna slätter.
Den tänkande människa
"Den tänkande människan", homo sapiens, levde i Östafrika för minst 150 000 år sedan. För 100 000 vandrade homo sapiens ut i världen. De kom till Europa för 40 00 år sedan. Homo sapiens och neandertalarna levde vid sidan av varandra i upp till 10 000 år. Det hände att de fick barn med varandra, men det var inte vanligt.
Homo sapiens intelligens hjälpte dem att anpassa sig till en förändrad miljö. De uppfann pilbågar och kastspjut att jaga med på slätterna. Till skillnad från neandertalarna kunde de överleva och föröka sig trots istiden. De blev våra förfäder.
Under tusentals år fortsatte homo sapiens att anpassa sig till förändringar i klimatet och miljön. I norr blev huden blek eftersom den inte behövde det skydd mot solens farliga strålning som en mörk hudfärg ger. Av samma skäl blev människors hud mörk i söder där solens ultravioletta strålar är starkare.
ANNONS
ANNONS
Hur vet vi allt detta?
Arkeologer har hittat fossila ben och skallar från människor. De äldsta är över tre miljoner år gamla. Med hjälp av modern DNA-teknik kan man bestämma släktskap mellan olika arter.
Man har också funnit fossila fotspår, redskap och vapen. De flesta fynden har gjorts i Östafrika. Varför människor utvandrade därifrån kan man bara gissa.
Till Norden kom moderna människor när inlandsisen försvann för 10 000 år sedan. De höll ihop i familjegrupper, samlade ätliga växter, jagade och fiskade. De flyttade ofta till nya jaktmarker där det fanns fler bytesdjur.
Vid samma tid började folk odla säd i Mellanöstern (ett område i västra Asien). Då kunde de bo kvar på samma plats hela livet. Byar, städer och kungariken uppstod. Allt fler talade samma språk.
Allt detta vet man från husgrunder, redskap, matrester och gravar som arkeologer grävt fram. Arkeologer "lägger pussel", gissar och begriper.
Evolutionen fortsätter
Evolutionen pågår fortfarande. För varje generation förändras däggdjuret människan lite, lite. Det går så sakta att vi inte märker det. Vi utvecklar egenskaper som hjälper vår art att klara nya villkor. Man kan undra hur människan kommer att se ut om miljoner år - en liten blinkning i jordens långa liv.
Arternas utveckling fortsätter så länge det finns liv på jorden. Men vi har ett stort problem. Människans teknik förändrar snabbt hela jordens miljö. Arterna hinner inte anpassa sig. Många slås ut.
ANNONS
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad är evolution? Slå upp ordet i en ordbok eller på nätet.
Vilken art är människans närmaste släkting bland djuren?
Vilken människoart kom till Europa för 300 000 år sedan?
Vad hände med den människoarten för 25 000-30 000 år sedan?
Vad heter den människoart som vi härstammar från?
När och varifrån kom våra förfäder först till Europa? När kom de till Norden?
Varför är människors hud vit i Europa men svart i Afrika?
Vilken hudfärg hade nog alla jordens människor från början?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
FÖRFATTARE
Text: Kalle Güettler (f.d. lärare, nu författare av läromedel, facklitteratur och ungdomsböcker) och Kristina Güettler (läromedelsförfattare och SO-lärare i bl.a. geografi) Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Mellan himmel och jord", (geografibok för åk 4-9), tidigare utgiven av Studentlitteratur AB.
Artikelserie om
Jordens tillkomst och livets utveckling
Den senaste istiden började för 110 000 år sedan. Klimatet blev allt kallare och glaciärerna växte varje år tills de bildade ett sammanhängande istäcke. Isen hade sin största utbredning för 22 000 år sedan. Då var den 3-4 kilometer tjock och täckte stora delar av norra halvklotet. Hela Skandinavien låg under isen som sträckte sig ända ner i Tyskland...
För 14 000 år sedan började den stora inlandsis som täckte södra Sverige sakta smälta. Efter hand blev land synligt längst ner i söder. Efter några hundra år började det växa lavar och videbuskar slog rot. Björkar som grönskade kom några tusen år senare. Ännu senare kom renarna och efter dem kom människorna som jagade renarna. Under flera tusen år var renjägarna bara tillfälliga besökare i det land som långt senare skulle kallas Sverige...
För 11 000 år sedan växte stora fält med vilt vete i flera områden öster om Medelhavet. Samlarna, som letade mat i områdena där, hade lärt sig att ta vara på vetet, men det gällde att vara på rätt plats vid rätt tid. Allt vildvete mognar inte samtidigt och vilt vete har den egenskapen att kornen faller till marken så snart plantan är mogen. Det är vetets sätt att skydda kornen tills de ska gro nästa år. I jorden är kornen skyddade både för den brännande solen och för djur. Om människorna kom en vecka för sent, kunde allt vete ha fallit av och det enda som fanns kvar var torra stjälkar. Vetet måste alltså skördas just när det var moget...
Människans närmaste levande släktingar är de människoapor som lever i Afrika: gorillan, schimpansen och dvärgschimpansen. Forskarna tror att människoapor och människor har en gemensam förfader. Men någon gång för mellan åtta och fem miljoner år sedan delades utvecklingen upp i två grenar. Den ena grenen utvecklades till människoapor och den andra utvecklades till människor. Exakt hur denna utveckling gick till, när människor och apor skilde sig från varandra, vet vi ännu inte. Just från denna tid saknas det bra fynd av skelettdelar. Historien om människans utveckling är ett pussel som inte är färdiglagt. Men en del bitar i pusslet har arkeologer och forskare hittat...
Jorden är mellan 4,5 och 5 miljarder år gammal. En talande bild av arternas utveckling på jorden kan man få om man komprimerar jordens ålder till ett dygn. Om man vill kan man ta in en sådan där klocka som man brukar ”öva klockan” på i klassrummet och vrida visarna medan man berättar följande för eleverna: Vi säger att jordens väckarklocka ringer klockan sex på morgonen. Dess första dygn i ”livet” (4,8 miljarder år långt) har börjat …
Utan husdjur skulle vårt liv bli annorlunda, i varje fall när det gäller boskapsdjur, som ger både mat och kläder. Tänk på korna vars mjölk vi lägger beslag på och dricker eller gör ost och smör av. Vi äter dessutom nötboskapens kött. Annat kött vi äter i stora mängder kommer från grisar och kycklingar. Vi äter kanske inte ägg till frukost som farmor alltid gjorde. Men det är ägg i den frasiga omeletten och i den söta sockerkakan och i den chokladöverdragna glassen. Och inte nog med att vi äter upp våra släktingar djuren. Av deras hudar skaffar vi skinn till jackor och skor och läder till sulor. Pälsverk gör oss varma och vackra...
