Buddhism och politik

Buddhismens texter har historiskt använts för att rättfärdiga allt ifrån hänsynslös kapitalism till auktoritär planhushållning. Det är kanske inte så konstigt. Till att börja med är det inte självklart att alla i en viss religiös gemenskap delar samma politiska ideal. Inte heller att organisationens hållning i samhällsfrågor följer den vänster-högerskala som gäller för de politiska partierna i samma land. Religiösa organisationer i väst kan vara rödaktigt politiskt radikala i flyktingfrågor, men mörkblått konservativa när det gäller familjepolitik. Ett politiskt mål som ofta lyfts fram av ett flertal politiskt aktiva buddhister är till exempel att skapa välfärd för många. Det är ett mål som partier av olika ideologisk färg säger sig arbeta för idag.

Den politiska färg som förenar flest är troligen grönt av något slag. På 70-talet var grön politik i väst präglat av vänsteraktivism för ett hållbart samhälle som utgår från social rättvisa, gräsrotsdemokrati, icke-våld och naturens avgörande roll för människan och samhället. Därefter har väldigt många varianter av grön politik vuxit fram, inklusive ekofeminism, ekokapitalism och ekoanarkism.

Sammanfattningsvis är det svårt att definiera dagens samhällsengagerade buddhister på ett enkelt sätt. Den här nyansrika, globalt spridda religionen verkar inte gå att översätta i en särskild ekonomisk eller politisk färg, även om många genom tiderna har gjort sina försök, och gör det än.

Kritik åt höger och vänster

Många länder i Asien med stor andel buddhister styrs idag av politiker som har stort intresse av att öka landets konsumtion och produktion. De har sällan en framträdande miljöpolitisk linje. ”Historiskt sett har buddhismen under alla år tenderat att stödja konservativa regimer i Asien utan intresse att förändra” skriver den inflytelserika amerikanska översättaren Bhikkhu Bodhi, med anledning av att amerikanska konverterade buddhister ofta drar likhetstecken mellan buddhism och motstånd till det republikanska partiets konservativa politik. Buddhister som har migrerat från auktoritära länder i Asien kan i jämförelse vara mer högervänliga, enligt de få begränsade studier som gjorts.

Samhällsengagerade buddhister kan arbeta i nära samarbete med landets makthavare, men de som medverkar i boken Makt och medkänsla är i viss opposition. Det betyder inte att de för den sakens skull automatiskt tycker att oppositionen i landet är felfri. I mina samtal med ledare har jag märkt att de är noga med att alltid kritisera fler än de som styr, och försöker också hitta något gott i båda läger.

Den thailändska munken Buddhadasa (1926–1993) är en av flera tänkare på 1900-talet som har gjort ett inflytelserikt arbete med att översätta buddhismens principer till politik. Han föreläste i synnerhet om det han såg som socialism. Buddhadasa var kontroversiell för sin tid och kritiserade det politiska, ekonomiska och religiösa etablissemanget. Politiken bör bland annat vara samhällsengagerad för allas bästa, samt erkänna människans fundamentala beroende av naturen. Många engagerade buddhister idag skriver under på detta utan att på något sätt vilja kalla sig socialister. Buddhister som upplevt våldsamma och förtryckande ledare med kommunistisk retorik brukar ha särskilt svårt att koppla buddhism till en vänsterpolitisk ideologi.