Nordirland

Engelsk makt över Irland

Irländarna gjorde uppror många gånger, men under slaget vid Boyne år 1690 besegrades de katolska irländarna av de protestantiska engelsmännen.

Under 1500- och 1600-talen tog den engelska staten över stora landområden och delade ut mark till engelska och skotska protestantiska nybyggare. Senare lagar begränsade kraftigt katolikernas rätt att köpa, ärva och äga mark. Katoliker kunde dock under vissa villkor hyra mark.

Under århundradenas lopp behandlades irländarna illa. Dessutom drabbades ön av flera hungerkatastrofer. Vid mitten av 1800-talet drabbades Irland under flera år av missväxt. En miljon människor dog av svält och sjukdomar. Många irländare tvingades emigrera till USA för att överleva. Mellan 1841 och 1851 minskade befolkningen från drygt 8,1 miljoner till cirka 6,5 miljoner. Befolkningen fortsatte därefter att minska under resten av 1800-talet (se befolkningstabell).

År 1801 trädde unionen mellan Storbritannien och Irland i kraft. Det irländska parlamentet i Dublin avskaffades och Irland fick istället representation i parlamentet i London. Under 1800-talet växte Belfast samtidigt till ett viktigt industriellt centrum. Till denna del av ön sökte sig många katoliker för att få arbete i fabrikerna.

Nordirland bildas

Kring år 1900 ökade det irländska motståndet mot engelsmännen och man försökte på politisk väg att bilda en egen stat.

1921 delades ön politiskt. Nordirland bildades och stannade kvar i Storbritannien, medan större delen av Irland bröt sig ut och blev den Irländska fristaten 1922. 

I Nordirland bor nästan 2 miljoner människor (2026) varav det är ungefär lika många protestanter som katoliker. I grannlandet, Irländska republiken, bor drygt 5,4 miljoner människor (2026). Där är de flesta katoliker.

Från konflikt till fred

Under 1960-talet började katolikerna protestera mot sina dåliga bostäder, mot att protestanterna hade lättare att få jobb och mot orättvisa vallagar. I lokala val saknade många vuxna rösträtt om de inte ägde eller hyrde en bostad, samtidigt som företag i vissa fall kunde ge extra röster. Valkretsar hade också delats upp på sätt som gynnade protestantiska unionister.

Demonstrationerna stoppades med våld av polisen i Nordirland. Polisen fick hjälp av många protestanter, och inom kort blev striderna allvarliga.

IRA:s (Irländska republikanska arméns) främsta mål var att få bort det brittiska styret i Nordirland och förena området med Irland. I sin kamp har de använt mycket våldsamma metoder. Bland annat har de sprängt bomber i London som har dödat många oskyldiga människor. Även protestanterna har haft paramilitära organisationer och slagits lika våldsamt i sin kamp för att Nordirland ska fortsätta att tillhöra Storbritannien.

1998 slöts ett fredsavtal i Nordirland. Protestanter och katoliker har därefter styrt tillsammans genom ett självständigt parlament. Irland har gett upp sina anspråk på Nordirland och Storbritannien är redo att släppa Nordirland om detta får stöd i en folkomröstning. Men eftersom majoriteten av nordirländarna är protestanter eller ändå vill tillhöra Storbritannien, kommer detta troligtvis inte att ske. IRA har sedan länge lagt ner sina vapen och idag är det relativt lugnt på Nordirland.

S  LÄS MER: Irlands historia

S  LÄS MER: Konflikten i Nordirland och vägen till försoning

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.

Källor:
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/Irland/
https://www.ui.se/landguiden/konflikter/nordirland/
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/storbritannien/nordirland/
https://www.belfastcity.gov.uk/documents/belfast-agenda-strategy/belfast-in-numbers

FÖRFATTARE

Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare