I praktiken blir det kristna vardagslivet en ständig brottning med sådana konflikter. Men hela tiden ska kärleksbudet och den gyllene regeln ligga till grund. Därifrån får de kristna försöka finna handlingsmönster i de enskilda fallen.
Det finns de som menar att det viktigaste i kristendomen är etiken ("bergspredikan"). Man hör ofta att samhället vore bättre om människor följde vad man kallar "den kristna etiken". De som vill ha mer av "kristen etik" menar ungefär detsamma som andra uppfattar som naturlig etik eller västerländska demokratiska värderingar.
I läroplanen för den svenska skolan talas det om att skolan ska präglas av västerländsk och kristen etik och värderingar, dvs. de levnadsregler som återspeglas i tio Guds bud, kärleksbudet och den gyllene regeln: Att ta ansvar för varandra, försöka leva osjälviskt, vara öppen och generös mot invandrare och flyktingar, inte stjäla eller begå våldsbrott och ha respekt för andra människor och deras tillhörigheter.
Denna etik är alltså gemensam för både kristna och icke-kristna i den demokratiska västvärlden. Kristendom och västerländsk kultur har i århundraden färgat och tagit intryck av vartannat. Den västerländska humanismen har t.o.m. mildrat skärpan i den etik och rättsskipning som förekom i ett tidigare kristet präglat samhälle.
Många av dagens västerländskt-humanistiska värderingar kan upplevas som "mera kristna" än tidigare regler. Det gäller t.ex. barnens och kvinnans förbättrade ställning, kvinnans inflytande och ansvaret för fattiga och invandrare.
Åtskilliga försök har gjorts att bygga upp samhällssystem och samhällsetik på kristen grund. Det förekom under medeltiden, under reformationen och ända fram till våra dagar. I samband med reformationen försökte Jean Calvin styra hela staten (stadsstaten) Genève med Bibeln och tio Guds bud som bild. Många sekter har gjort liknande experiment, bl.a. i samband med de första bosättningarna i Amerika.
I moderna västerländska demokratier har kristna partier som CDU i Tyskland och KD i Sverige (Kristdemokraterna) byggt upp delar av sitt politiska program på vad man kallar kristen etik eller kristna värden. Man kämpar också för att kristendomens inflytande rent allmänt ska stärkas och att familjepolitiken ska drivas på vad man uppfattar som kristen grund. Också andra borgerliga partier än KD talar gärna om kristen etik. Socialdemokraterna föredrar ord som "västerländska" och "demokratiska" värden. I praktiken menar man ungefär detsamma.
Självklart skiljer sig "kristna" eller "västerländska" värderingar från samhällsvärderingar i andra delar av världen. I islamiska stater försöker man bygga upp en samhällsetik på Koranens bud, ofta bokstavligt.
I Sverige och västerlandet har en gång rättsväsendet vilat på liknande bokstavliga tolkningar av Bibeln. Det har fört med sig i vårt tycke orimligt stränga straff för småförseelser. Idag har alltså det humanistiska västerländska tänkandet "mjukat upp" rättsväsendet. Vid sin rättsskipning försöker därför domstolarna tillämpa just denna kristet färgade västerländska etik och de demokratiska och humanistiska värdena.
Också utanför politiken strävar många efter ett ökat kristet inflytande i vardagslivet. Dit hör Pingströrelsen som med sin tidning Dagen försöker anlägga kristna perspektiv på dagens politiska, sociala och etiska frågor.
Många som idag ropar på mera "kristen etik" hänvisar till den ökade brottsligheten. Man vill ha en rejäl, gammaldags "kristen" barnuppfostran, "barn ska lära sig att veta hut". Vad man då egentligen vill ha tillbaka är ett annat äldre samhälle, som inte bara var präglat av "kristna värderingar" utan också av en totalt annorlunda social struktur Ett samhälle som för alltid är borta.
För många kristna är kristendomen inte etik utan förlåtelse, frälsning och evigt liv. Genom Jesus får människan total förlåtelse för alla synder och alla försummelser. Detta är det specifikt kristna. Men man kan därför inte strunta i buden och etiken. Tvärtom måste de kristna "av hela sitt hjärta, hela sin själ och allt sitt förstånd" sträva efter att följa buden. Men när man ändå brister och inte räcker till då finns det en utväg, en väg tillbaka.
Många menar, att det inte existerar någon speciell kristen etik. Människans etik och moral är av Gud given redan i skapelsen. Därför finns det inte något särskilt kristet handlingsmönster i vardagslivet (jämfört med hur judiska eller islamiska bekännare eller med hur sekulariserade människor lever).
När Jesus återger tio Guds bud, kärleksbudet eller den gyllene regeln är detta heller inte något speciellt "kristet". Han bygger på Mose lag och judisk tradition. Liknande bud och regler finns i praktiskt taget alla kulturer och religioner.
Kristen vardag
Var går då skillnaden mellan kristna och icke-kristna i vardagslivet? När nästan alla lever efter samma västerländska etiska värderingar och följer samma lagar?
Det är inte lätt att dra sådana gränser. De sociala problemen, familjesplittringen och så vidare - allt detta har ju också "vuxit in" i kyrkan. Också bland aktiva medlemmar i Svenska kyrkan och frikyrkorna förekommer ofta skilsmässor och stora problem inom familjelivet. Också där finns yrkesarbetande föräldrar med många barn och ungdomar som saknar familjens sociala trygghet. Samhällets problem är också de kristna samfundens.
Kanske går det inte någon större skiljelinje mellan "kristna" eller "icke-kristna" i vår vardag. Den humanistiska, västerländska kulturen, etiken och värderingarna är gemensamma för oss alla, oavsett vår religiösa förankring.
De egentliga skillnaderna mellan kristna och icke-kristna svenskar finns när det gäller engagemang i församlingsliv och gudstjänster. Som kristen besöker man kyrkan, man deltar i körer, ungdomsarbete, syföreningar och bibelstudier. De skillnader som kan iakttas i vardagslivet är kanske mindre. Som att de kristna läser bordsbön, försöker låta bli att svära och (åtminstone i frikyrkorna) försöker avstå från alkohol.
Från troende judar och muslimer hör man ofta kritik mot västerländska kristna för deras sekulariserade liv. Liknande kritik kan man höra från frikyrkor och sekter som Livets Ord samt från invandrare med andra kulturmönster som katolska, ortodoxa och orientaliska kristna från Medelhavsområdet. Ytterst bottnar väl kritiken i att sekulariseringen här har gått mycket längre än i andra delar av världen. I att Bibeln inte har samma ställning som tidigare. Och i att det finns mer som förenar än som skiljer kristna och icke-kristna västerlänningar. Den kulturella identiteten är i Sverige och i västerlandet i stort mycket starkare än den religiösa. De kristna i Sverige har därför mera gemensamt med icke-kristna svenskar än med kristna sydeuropéer eller asiater.
L LÄS MER: Kristendomens grunder
S LÄS MER: Den kristna läran - treenigheten
S LÄS MER: Yttersta tiden och domedagen
S LÄS MER: Etik och moral
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Göran Bexell, Kyrkan och etiken. Med kommentarer av Ivar Asheim, Verbum, 1992
Göran Gustafsson, Religion i Sverige. Ett sociologiskt perspektiv, Esselte Studium, 1981
Jarl Hemberg m.fl., Människan och Gud en kristen teologi, Liber, 1982
Jan Henningsson, Tro möter tro. Ett kristet perspektiv på andra religioner, Verbum, 1992
Lilla boken om kristen tro, Verbum, 1992
FÖRFATTARE
Text: Jan Arvid Hellström, biskop, docent i praktisk teologi och professor i kyrko- och samfundsvetenskap.
