Ingår i en artikelserie

Orsaker till vikingarnas handelsresor och vikingatåg

Lästid 4 minuter

Under vikingatiden gav sig nordborna ofta ut på långa sjöresor som förde dem långt hemifrån. Ibland var de ute efter att handla eller hitta nya platser att bo på, men ofta rörde det sig om rena krigståg eller plundringsfärder. Vikingarna påverkade därmed många som levde i Europa under den här tiden och kom att få en stor roll i Europas historia. Men vad var det egentligen som fick nordborna att ge sig iväg på sina resor?

Artikel

Två vikingaskepp på en flod. En bonde betraktar dem misstänksamt från strandkanten.

Bild: SO-rummet.se

Vikingarna tog sig långt in i Europa genom att segla uppför stora floder som Rhen, Seine, Rhone och Loire. De attackerade till och med Paris.

Varför gav sig vikingarna ut på långa sjöresor?

Det fanns flera orsaker till att vikingarna började resa ut på havet för att plundra, handla och bosätta sig i andra länder. Här nedan presenteras några av de viktigaste.

Befolkningsökning och brist på mark
Under århundradena innan vikingatiden hade de som bodde i Skandinavien haft gott om bra jord att odla. Men under 700-talet började befolkningen öka. Det blev då svårt att hitta bra mark att odla och hålla djur på. Många bönder bodde dessutom på magra jordar i områden med dåliga väderförhållanden. Det ledde till att många unga män bestämde sig för att resa iväg för att hitta nya områden där de kunde bo och skaffa sig en bättre framtid.

ANNONS

Fimbulvintern - den långa vintern

Under järnåldern på 500-talet, några hundra år innan vikingatidens början, inträffade en katastrof. Två stora vulkaner fick kraftiga utbrott, år 536 och 540. Aska och rök från vulkanerna spreds över hela jorden och gjorde himlen mörk i flera år. Solens strålar nådde inte ner som vanligt, och klimatet blev mycket kallare.

I Skandinavien blev det extra svårt. Sommaren blev ännu kallare, och det blev svårt att odla mat. Många skördar frös bort och djuren dog av svält. Människorna fick inte tillräckligt med mat och många blev sjuka. Det var en tid av svält och sjukdom. Forskare tror att mer än hälften av människorna i Sverige dog under den här katastrofen.

Denna period kallas ibland för Fimbulvintern. Det betyder ungefär "den långa vintern". I gamla sagor från bland annat vikingatiden berättas att Fimbulvintern varade i tre år.

Flera hundra år senare, på 700-talet, hade befolkningen i Skandinavien vuxit igen. Men då började det bli trångt om plats och svårt att hitta ny jord att odla. Det var en av orsakerna till att vikingarna gav sig ut på havet för att hitta nya områden att bosätta sig på.

Stormän som ville bli rikare
I Skandinavien fanns det också stormän, rika hövdingar, som hade makt och pengar. De ville bli ännu rikare. De ordnade resor och samlade ihop män som ville följa med på vikingatåg. De byggde skepp och planerade stora handels- och plundringsresor till andra länder.
Svaga länder i Europa
Vikingarna visste att det fanns gott om rikedomar i kloster, kyrkor och byar i Europa. Framför allt i England och Frankrike. Vid den här tiden var dessa områden inte så bra på att försvara sig, så vikingarna kunde lätt plundra och ta med sig stora rikedomar hem.
Handeln förändrades
Handeln ökade i norra Europa under 700-talet. Det berodde på att araberna (muslimerna) hade tagit kontroll över Medelhavet och det blev svårare för kristna att handla där (se karta). Istället började nya handelsvägar växa fram i norra Europa och längs de ryska floderna (se karta). Det gjorde att vikingarna inte behövde resa lika långt för att göra bra affärer.
Bra skepp och skickliga sjömän
Vikingarna var duktiga på att bygga snabba och starka skepp. De var också skickliga sjömän. Med sina långskepp kunde de segla över öppet hav, ta sig uppför floder och göra snabba attacker. Detta var viktigt för att vikingatågen ens skulle komma igång, och det var avgörande för att de blev framgångsrika.

LÄS MER: Vikingatiden

LÄS MER: Vikingatåg

LÄS MER: Nordbornas handelsresor och vikingatåg

LÄS MER: Vikingatidens Sverige

LÄS MER: Harald Hårdråde och det sista vikingatåget

LÄS MER: Ruser

LÄS MER: Novgorod - vikingar som statsbyggare i öst

LÄS MER: Konstantinopel och vikingarna som vaktade kejsaren

LÄS MER: Nordbornas resor och kolonisering i österled och västerled under vikingatiden

PODCAST: Vad var vikingatiden?

ANNONS

Användbara begrepp:

Befolkningsökning: När antalet människor i ett område blir fler.

Bosätta sig: Att flytta till en plats och börja leva sitt liv där.

Fimbulvintern: Ett gammalt nordiskt ord som syftar på en mycket lång och kall vinter.

Handelsvägar: Rutter som köpmän använder för att transportera och byta varor.

Historiker: Forskare som studerar och skriver om vad som hänt förr i tiden.

Järnåldern: En historisk period då man började använda järn till verktyg och vapen (i Norden ca 500 f.Kr.–1050 e.Kr.).

Katastrof: En mycket allvarlig händelse som orsakar stor skada, till exempel svält eller naturkatastrofer.

Klimat: Hur vädret brukar vara i ett visst område under en längre tid (i perioder på minst 30 år).

Långskepp: En typ av vikingaskepp som var smalt, snabbt och kunde användas för både rodd och segling.

Plundra: Att med våld ta saker från andra, till exempel pengar, mat eller värdesaker.

Skördar: Det man samlar in från åkrar, som till exempel säd, potatis eller andra grödor.

Stormän: Rika och mäktiga män som hade mycket jord och ofta bestämde mycket i samhället.

Vikingatåg: Resor där vikingar plundrade eller erövrade områden.*

Uppgifter och frågor

Frågor på texten:

Vad menas med att det blev brist på mark i Skandinavien under 700-talet och hur påverkade det befolkningen?
Vad var Fimbulvintern och vad orsakade den? Hur påverkade Fimbulvintern människorna i Skandinavien?
Vilken betydelse hade stormännen för vikingatågen?
Varför var det lätt för vikingarna att plundra vissa delar av Europa?
Hur förändrades handeln i norra Europa under 700-talet?
Varför nämns vikingarnas skepp som en viktig orsak till deras framgångsrika resor?

Litteratur:
Niel Price, Ask och Emblas barn. Vikingarnas historia, Bokförlaget Daidalos, 2025
Kim Hjadar och Vegard Vike, Vikingar i krig, Bonnier fakta, 2016
Anna Lihammer, Vikingatidens härskare, Historiska Media, 2013
Catharina Ingelman-Sundberg, Boken om vikingarna, Prisma, 1998
Lars Berggren, En svensk historia från vikingatid till nutid, Studentlitteratur, 2009
Magnus Magnusson, Viking - Hammer of the North, Orbis publishing, 1979
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 1 - Från stenålder till vikingatid, Bonnier Lexikon AB, 1994
Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003