Araberna, del 6: Det muslimska slaveriet

Här liksom i andra slavsamhällen kunde slavens liv vara mer eller mindre hårt. Dels berodde detta på ägarens sätt behandla slavarna dels på vilken typ av arbete som slaven utförde. Så kallade "husslavar" har generellt sett levt under mycket bättre förhållanden än t.ex. gruv- eller galärslavar.

Det muslimska slaveriet var mycket utbrett men det skilde sig från andra slavsamhällen framförallt på två sätt:

• För det första användes slavarna i ganska liten utsträckning till rent kroppsarbete. Ett viktigt undantag var gruvorna som drevs med slavarbetskraft. Där inträffade också ett stort slavuppror. I städerna kunde också slavar arbeta som hantverkare. Jordbruket sköttes dock inte med slavarbetskraft. Huvudsakligen användes istället slavarna antingen som husslavar eller som soldater i armén (se nedan).
   
• För det andra uppstod inte någon ärftlig slavklass som t.ex. i antikens Grekland och i romarriket. Detta berodde på att de flesta slavar här gick över till islam och deras barn föddes då som muslimer. Muslimer kunde inte göras till slavar. (Motsvarande gällde även i kristna länder under tidig medeltid. Det var även där förbjudet att ta slavar från de som tillhörde den egna religionen.) Det var också mycket vanligt att slavinnor fick barn med sin ägare. Oavsett om slavinnan då gick över till islam eller ej, så föddes sådana barn som muslimer och blev följaktligen fria (en person kunde inte vara slav till sin far). Till följd av dessa förhållanden var man beroende av ett ständigt nytillskott av slavar och därmed nya erövringar.

Slavar togs alltså alltid från andra länder och andra folkslag. Detta var i sin tur en av förklaringarna till den föraktfulla inställningen till slavarna. De kom ju från andra kulturer, hade annan hudfärg, religion etc. De var främmande, avvikande. Förakt för dom andra - det vill säga rasism och avståndstagande från främlingar har urgamla rötter och har funnits i alla tider.

Slavsoldater

Under umayyaderna bestod armén dels av de beridna trupperna som uteslutande var araber, dels hjälptrupper av fotsoldater som var mawali (muslimer av icke-arabisk härkomst). De senare kunde endast vara infanterister (fotsoldater). Araberna höll hårt på sin ställning som militäraristokrati.

Under abbasiderna, då araberna förlorat sin privilegierade ställning och mawali blivit jämställda fick de senare en annan roll även i armén. Det arabiska inslaget minskade medan framförallt persernas andel starkt ökade.

På 800-talet började man också rekrytera alltfler soldater och även officerare direkt bland slavar som köpts från Centralasien och Sydryssland. Särskilt bland turkiska folk tog man unga pojkar som uppfostrades till lojala och pålitliga soldater i kalifens livgarde. Dessa slavtrupper kom att bilda de elittrupper som var förlagda i huvudstaden. Avsikten och förhoppningen med detta system var att dessa slavsoldater som kom från främmande länder inte skulle blanda sig i kampen om makten i riket. De hade ju inga relationer till de grupper i kalifens närhet som konkurrerade om makt och inflytande. På så sätt var hotet från dem mindre än om kalifen använt sig av inhemska fria soldater som kunnat solidarisera sig med olika maktgrupperingar.

Men det fanns också en risk att de kunde sluta sig samman och själva sträva efter makten. I takt med att deras betydelse inom hären ökade, blev detta hot allt större. Med tiden avancerade nämligen ofta slavsoldaterna till både arméchefer och guvernörer.

Det muslimska samhället inrymde fortfarande mycket stora spänningar av både religiös och etnisk karaktär. Risken för uppror var hela tiden överhängande. Kalifernas ställning hotades också hela tiden av olika emirers (härskares) strävanden att bygga upp egna maktbaser och furstendömen. De letade därför efter folk som de kunde lita på. Bland mawali fanns en del som blivit klienter till själva kalifen. Dessa mawali kunde ofta vara frigivna slavar. Detta är förklaringen till att före detta slavar ofta kunde inneha höga poster inom förvaltningen. Självaste vesiren (en slags regeringschef) kunde vara en f.d. slav, ja till och med slav.