De flesta husen var små och byggda i trä.
Bostadshusen var låga och liknade dem på landet. De hade stall och ladugård, många höll sig med egen ko, verkstäder och kanske en salubod ut mot gatan. En hel del stadsbor hade åkrar nära stadsporten. Getter kunde beta på de gräsbevuxna taken.
De enda sten- eller tegelhusen var länge kyrkan och borgen, kanske fanns också ett kloster.
Det luktade illa i gränderna, för avfall kastades direkt ut från husen. I sörjan kunde grisar böka. Finare gator belades med plankor, senare med stenar.
Fungerade som handelsplatser
Till staden måste bönderna ta sig för att köpa och sälja. Nästan all handel var förbjuden på landet. I staden fanns kronans (kungamaktens) representanter på gott och ont. Om det fanns ett kloster, fanns det säkert också en sjukstuga. Munkarna och nunnorna kunde ibland vara fransmän eller tyskar.
Bönderna trängdes i de smala gränderna med stadsborna. Finländare, som ju inte var utlänningar eftersom Stockholm även var deras huvudstad, började komma redan nu med fisk och andra varor. Många slog sig ner i Stockholm.
I staden kunde bönderna sälja sina egna produkter och köpa nya verktyg eller köpa salt, kryddor, utländskt tyg och kanske dricka importerat öl. Mer än sex olika sorter fanns på krogen. Man kunde också gå till badhuset, ett sådant fanns i varje stad liksom det måste finnas ett värdshus för resande.
I hamnstäderna kunde man se koggarna (medeltida handelsfartyg) från Lübeck, Rostock eller Holland lossas och lastas. Eller man kunde se järnvågen kontrollera vikten på järnet som producerats i Bergslagen och nu skulle skeppas till kontinenten.
Ingen utländsk köpman fick passera stadsportarna eller hamnen utan att betala tull för sina varor. Det kunde finnas olika mått och vikter i varje stad och landskap. Därför vägdes och mättes allt med stadens egna måttsatser.
På natten stängdes portarna. Ingen släpptes vare sig ut eller in.
Vid medeltidens början hade Sverige en enda stad, och vid periodens slut fanns det 45 städer. I de landskap som då ännu var norska och danska hade det byggts ytterligare 25 städer.
Medeltidens städer gav kungamakten kontroll över handelnBåde städer och borgar fungerade som viktiga stödjepunkter för kungamakten. Städerna gav kungamakten kontroll över handeln, medan de olika borgarna fungerade som en ett centrum för administration, militär och försvar. Det var t.ex. viktigt att ha en permanent väpnad styrka vid en handelsplats - dels för att hålla ordning men också som försvar mot yttre fiender. Då det fanns stora rikedomar i städerna hamnade de ofta i brännpunkten i tider av krig. Eftersom medeltidens samhälle baserades på jordbruk, var handeln och livet i städerna beroende av de förändringar och den tillväxt som skedde inom jordbruket. Under senare delen av medeltiden började städerna växa i större omfattning än tidigare. Därmed ökade också städernas betydelse för handeln som koncentrerades inom deras stadsmurar. Innan köpmän och bönder släpptes in i staden var de tvungna att betala tull för sina varor vid någon av stadsportarna. De som kontrollerade staden - vanligtvis kungamakten - tjänade stora pengar på detta. Läs mer >
|
