Krimkriget
Krimkriget (1853-1856) utkämpades huvudsakligen på den ryska halvön Krim i Svarta havet mellan Ryssland och en koalition bestående av Osmanska riket (Turkiet), Storbritannien, Frankrike och Sardinien. Ryssland förlorade kriget. För västmakterna gällde det att stoppa den ryska erövringspolitiken.
De västallierade hade även hoppats på svenskt deltagande. I Storbritanniens och Frankrikes ursprungliga program hade också ingått Finlands befrielse från Ryssland. Därför ockuperade västmakterna även Åland. Men Sverige ville inte frångå sin neutralitet. Västmakterna satte därför in stöten mot Ryssland på Krimhalvön.
Ryssarna gjorde tappert motstånd. Först efter mycket blodiga strider lyckades britter, fransmän och turkar storma Sevastopol, huvudstaden på Krim. Strax därefter undertecknades freden.
Krimkriget är kanske mest känt för de militära ledarnas inkompetens; sjukvård m.m. var helt otillräcklig, och bland de taktiska misstagen märks "dödsritten vid Balaklava", då 600 brittiska kavallerister red rakt in i ryssarnas kanoneld och massakrerades.
Text: Robert de Vries (red.)
Här hittar du material som handlar om Krimkriget.
