Sverige stod utanför kriget
De västallierade hade även hoppats på svenskt deltagande. I Storbritanniens och Frankrikes ursprungliga program hade också Finlands befrielse från Ryssland ingått. Kriget spred sig därför även till Östersjön. År 1854 angrep brittiska och franska styrkor den ryska fästningen Bomarsund på Åland, som vid den här tiden tillhörde det ryska imperiet. Fästningen intogs och sprängdes. Men Sverige ville inte frångå sin neutralitet. Sverige-Norge gick inte in i kriget, även om kung Oscar I mot slutet av konflikten närmade sig västmakterna politiskt. Västmakterna satte därför in sin huvudsakliga stöt mot Ryssland på Krimhalvön.
Enormt manspill och lång belägring
När stormakternas arméer väl möttes på Krim handlade det om mycket stora styrkor, och kostnaden i människoliv skulle bli enorm.
Exakta siffror varierar mellan olika källor, men Frankrike satte under kriget in omkring 300 000 soldater och Storbritannien omkring 100 000. Sardinien, som anslöt sig senare, skickade omkring 18 000 man.
Förlusterna var mycket stora. Omkring 100 000 franska och 20 000 brittiska soldater dog, medan Sardinien förlorade omkring 2 000 man. De ryska förlusterna var ännu större och uppskattas till omkring 500 000 - 600 000 döda under hela kriget. För Osmanska rikets armé är siffrorna mer osäkra. En stor del av soldaterna på båda sidor dog inte i själva striderna utan av sjukdomar som kolera, tyfus och dysenteri.
De stora förlusterna blev särskilt tydliga under den långa kampen om Sevastopol, där ryssarna gjorde hårt motstånd. Efter en nästan årslång belägring och mycket blodiga strider tvingades ryssarna i september 1855 överge södra delen av Sevastopol, som var en viktig rysk flottbas på Krim.
Året därpå undertecknades freden i Paris och kriget var slut. Freden begränsade bland annat Rysslands militära möjligheter i Svarta havet. Den innebar också att Åland inte fick befästas, vilket blev grunden till ögruppens demilitariserade ställning.
Brister i ledning och sjukvård
Krimkriget är kanske mest känt för de stora bristerna i den militära ledningen och sjukvården. Bland de taktiska misstagen märks "dödsritten vid Balaklava", då 673 brittiska kavallerister i den lätta brigaden red mot ryskt artilleri efter en otydlig och missförstådd order. Av dem dödades eller sårades 247. Anfallet blev ett av militärhistoriens mest berömda exempel på hur bristande kommunikation kan få katastrofala följder.
Kriget blev också känt för de mycket dåliga förhållandena inom sjukvården. Fler brittiska soldater dog av sjukdomar än av sina sår från striderna. Sjuksköterskan Florence Nightingale blev berömd för sitt arbete med att förbättra vård, hygien och organisation på militärsjukhuset i Scutari, nära Konstantinopel. Hennes erfarenheter från kriget bidrog senare till viktiga reformer inom sjukvården.
När Krimkriget kom till ÅlandKrimkriget utspelades inte bara långt borta vid Svarta havet. Sommaren 1854 nådde kriget ända till Åland. Där hade Ryssland under flera årtionden byggt den stora fästningen Bomarsund. Åland hade blivit en del av det ryska imperiet när Sverige förlorade Finland 1809, och fästningen skulle skydda Rysslands västra gräns. Runt bygget växte ett helt samhälle fram med bland annat bostäder, butiker och andra byggnader. Fästningen hann däremot aldrig bli färdig. I augusti 1854 anföll en stor brittisk-fransk styrka Bomarsund. De ryska försvararna var kraftigt underlägsna och kapitulerade den 16 augusti efter flera dagars strider. Omkring 1 700 försvarare fördes bort som krigsfångar. Några veckor senare minerade segrarna den väldiga fästningen och sprängde den i luften. Än idag ligger de söndersprängda murarna kvar på Åland. Men berättelsen slutar inte där. När Krimkriget avslutades genom freden i Paris 1856 tvingades Ryssland acceptera att Åland inte skulle befästas. Detta blev början på den demilitarisering som fortfarande präglar Åland.
|
Litteratur:
Alf W. Johansson, Europas krig – Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut, Rabén Prisma, 1998
Lars-Arne Norborg, Bra Böckers världshistoria, del 11 – Det starka Europa 1815-1870, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
Orlando Figes, The Crimean War: A History, Metropolitan Books, 2010
https://uppslagsverket.fi/sv/view-170045-Bomarsund
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
