S
Tagg
Karta
Karta över Åland och dess kommuner.

Ålandsfrågan

Ålandsfrågan var under 1900-talet ett återkommande problem i svensk utrikespolitik, framför allt i samband med de båda världskrigen. I april 1908 undertecknades ett avtal mellan Östersjöstaterna i vilket de erkände varandras gränser och lovade samråda i den händelse status quo (maktbalansen) i Östersjöområdet skulle hotas. Initiativet till avtalet kom från stormakterna Tyskland och Ryssland som hade intresse av att maktbalansen i regionen inte rubbades efter unionsupplösningen mellan Sverige-Norge. Samtidigt undertecknades en likadan överenskommelse mellan staterna kring Nordsjön. I och med de inblandade staternas godkännande av avtalen deklarerades också att novembertraktaten (se faktaruta nedan) från 1855 upphört att gälla. Den svenska regeringen var från början positivt inställd till överenskommelsen men blev sedan tveksam, då man fruktade att ryssarna därigenom skulle anse sig få fria händer att befästa Åland. Utan att lyckas försökte därför Sverige få med en särskild formulering om Åland i avtalet.

ANNONS

ANNONS

Under första världskriget befäste ryssarna Åland temporärt, vilket Sverige sa sig acceptera. I och med Finlands självständighet blev Ålandsfrågan åter brännande. Huvuddelen av den åländska befolkningen är svensktalande, och i en folkomröstning som hölls i december 1917 uttalade sig en majoritet av ålänningarna för en anslutning till Sverige. Finland önskade dock ha kvar ögruppen inom sina gränser och frågan hänsköts till Nationernas förbund (NF). År 1921 fattade NF beslut om att Åland skulle tillhöra Finland men att det skulle ges visst självstyre och betraktas som neutralt.

På utrikesminister Rickard Sandlers initiativ utarbetades 1938 den s.k. Stockholmsplanen enligt vilken Sverige och Finland gemensamt skulle sörja för försvaret av en linje från Finlands sydvästra hörn till Ålands södra öar. Sverige och Finland skulle hos NF begära att finländarna fick befästa området med militärt stöd från Sverige. Planen föll dock, dels på grund av motstånd från Sovjetunionen, dels på grund av att den även i Sverige möttes av misstro.

Novembertraktaten 1855

Novembertraktaten var ett avtal mellan Sverige-Norge och västmakterna Frankrike och Storbritannien. Unionsriket skyddades mot ett eventuellt ryskt angrepp och garanterade i gengäld att inga områden avträddes till Ryssland.

Bakgrunden var hotet om rysk expansion i Finnmarken under Krimkriget (1853-1856). Traktaten var ett avsteg från neutraliteten och byggde på Oscar I:s förhoppningar om ett ryskt nederlag som skulle ge Sverige tillbaka Finland. Men den storpolitiska utvecklingen gjorde ett svenskt ingripande i Krimkriget inaktuellt efter att Ryssland i januari 1856 i Paris accepterade västmakternas fredsvillkor.

Vid freden beslöts att Ryssland inte skulle befästa eller permanent hålla trupper på Åland, ett svenskt önskemål som drevs igenom av Storbritannien, som till skillnad från Sverige deltog i förhandlingarna.
 

LÄS MER: Åland

LÄS MER: Finlands historia

LÄS MER: Krimkriget
 

FÖRFATTARE

Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).

Här nedan hittar du material som kan relateras till Ålandsfrågan.

Uppdaterad: 16 mars 2024
Publicerad:
08 juli 2020

ANNONS

ANNONS

Länkar om Ålandsfrågan

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS