Gigekonomi - digitaliseringen av arbetsmarknaden

För mer än 100 år sen, mot slutet av 1800-talet, insåg arbetare över hela världen att det enda sättet att förbättra villkoren på arbetsmarknaden och jämna ut maktobalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare, var genom att hålla ihop. Därför började man att organisera sig för bättre villkor på arbetsmarknaden. Arbetarna bildade egna intresseorganisationer, som fackföreningar, för att med gemensamma krafter få det bättre på arbetsplatserna. Genom fackföreningsrörelserna har arbetare över hela landet kunnat gå samman för att förhindra att lönerna pressas ner och för att till exempel kunna kräva bättre villkor, en säker arbetsmiljö och rimliga arbetstider.

Den svenska modellen och gigarbete

Arbetsmarknaden har förändrats en hel del sedan arbetare började organisera sig. Ett dilemma som facken brottas med på dagens arbetsmarknad är olika former av korta och osäkra anställningar som inte regleras genom den svenska arbetsmarknadsmodellen - en modell som kom till genom Saltsjöbadsavtalet 1938 och som i mångt och mycket reglerar spelreglerna för arbetsmarknadens parter, det vill säga facken och arbetsgivarna.

En viktig del av fackförbundens kamp för arbetarnas rättigheter är kollektivavtalet. Det är ett avtal mellan arbetsgivarorganisationer eller enskilda arbetsgivare och arbetstagarorganisationer som facket. Idag omfattas cirka 90 % av alla anställda i Sverige av kollektivavtal.

Trots att Foodora i februari 2021 blev det första gigföretaget i Sverige att teckna kollektivavtal med fackförbundet Transport (som bland annat innebär rätt till avtalspension, semesterersättning och årliga löneökningar) så står majoriteten av gigföretag och gigarbetare utanför den svenska modellen. Detta beror framför allt på att gigföretag ser gigarbetarna som utför tjänster åt företaget som egenföretagare eller anställda via egenanställningsföretag. Gigföretagen menar att de agerar mellanhand åt till exempel pizzabudet och kunden. Genom sin digitala plattform förmedlar de kontakt mellan de två parterna och kan på så vis ta ut en förmedlingsavgift. Samtidigt slipper de förhålla sig till arbetslagstiftningen som gäller för vanliga arbetsgivare och kan kringgå ansvar för arbetsmiljöproblem och olyckor och för sjukdagar och semesterersättning.

Gigifiering av arbetsmarknaden

Organisationen Gigwatch har lanserat termen gigifiering för att beskriva det senaste decenniets utveckling där gigekonomin spridit och sprider sig till allt fler branscher och arbetsplatser. I den här artikeln har vi hittills framför allt pratat om gigarbete som ett fysiskt arbete via digitala plattformar, ofta med fokus på logistik och utförande av olika tjänster. Gigarbete kan dock också vara utformat som digitalt arbete som utförs direkt mot en plattform. Exempel på sådana arbetsuppgifter är att jobba med korta översättningar och strukturering av data.

Fysiskt och digitalt gigarbete följer samma mönster, där arbetet förmedlas via en digital plattform, företaget samlar in och övervakar din arbetsprestation, arbetet består av korta och avgränsade uppdrag, man behöver stå för sina egna arbetsredskap (cykel, dator. mobiltelefon), man konkurrerar om uppdrag med sina kollegor och man är inte anställd av företaget som man jobbar för.
Gigifieringen av arbetsmarknaden handlar både om att enskilda företag i allt högre utsträckning gigifierar sina verksamheter, och på en samhällsnivå om att arbetsmarknaden som helhet blir alltmer gigifierad. Gigifiering ökar inte bara osäkerheten för enskilda arbetstagare utan riskerar påverka hela arbetsmarknaden när allt fler pendlar mellan sysselsättning och arbetslöshet. Möjligheten för arbetare att ställa krav på arbetsgivaren minskar, samtidigt som arbetsförhållandena blir sämre.