Förbjudet att vara arbetslös på 1800-talet och början på 1900-talet

Fram till 1965 fanns det en lag mot lösdriveri i Sverige. Den som var arbetslös eller saknade bostad kunde bli gripen och dömd för lösdriveri. Lösdrivarna fick tvångsarbeta på arbetsinrättningar.

Bild: Stockholms stadsmuseum

Två intagna på Dihlströmska arbetsinrättningen samlar lump. Konstnär: Carl Fredrik von Salza, cirka 1880-1900.

Lösdrivare dömdes till tvångsarbete

En person som blir arbetslös idag kan få en del problem. Det kan bli ont om pengar, eller ensamt utan arbetskamrater. Men den som är arbetslös hamnar i alla fall inte i fängelse.

Fram till 1965 fanns det en lag i Sverige mot ”lösdriveri”. Lösdriveri låter kanske som en hund som springer lös utan koppel, och som kan flänga både hit och dit. Brottet lösdriveri handlade om människor som saknade arbete eller bostad. Det var förbjudet att vara arbetslös eller bostadslös. En lösdrivare kunde bli gripen av polisen och dömd till tvångsarbete.

ANNONS

I Stockholm fanns det olika arbetsinrättningar dit lösdrivarna blev tagna. På Södermalm låg Dihlströmska arbetsinrättningen och på Kungsholmen låg Grubbens gärde. Grubbens kunde ta emot nästa 1 000 ”hjon”.

Tungt arbete och svåra förhållanden

På arbetsinrättningen fick lösdrivaren tak över huvudet, en plats att sova, lite mat – och arbete. Arbetet var tungt, hade låg status och var dåligt betalt. En del fick samla lump och skräp, andra fick jobba långa dagar på fabriker.

Arbetsinrättningen var inte någon plats någon ville till. Det var ofta trångt och smutsigt, och svårt att ta sig ifrån för den som hamnat där. Stockholmarna kallade det för strykinrättningar för att det var så svåra förhållanden där.

Bild: Stockholms stadsmuseum

En man med käpp och träben på gården till försörjningsinrättningen Grubbens. Foto: Anton Blomberg, 1901.

Vilka blev "lösdrivare"?

Varför blev någon lösdrivare överhuvudtaget? Det fanns förstås många anledningar. Den som hade funktionsnedsättning eller sjukdom eller var föräldralös kunde hamna där. De flesta var redan fattiga, och hade svårt att spara ihop några pengar för att lönen var så låg.

I många jobb ingick också en plats att bo – till exempel för de som jobbade som pigor i familjer. Den som förlorade jobbet blev också av med sitt boende då. Det kunde vara svårt att få tag på ett nytt jobb snabbt, och ett nytt boende.

Alla hade inte heller möjlighet att klara av sitt arbete. Den som hade oturen att bli sjuk kunde också bli uppsagd från jobbet, och hade svårt att få ett nytt utan att bli frisk först.

Bild: Stockholms stadsmuseum

Intagna på gården till Dihlströmska arbetsinrättningen. Foto av Bodin, 1885-1906.

Idag har staten större ansvar för medborgarna

Idag är Sverige en välfärdsstat. Det betyder att staten har ett ansvar för medborgarna så att ingen råkar illa ut. Socialförsäkringssystemet ska fungera som ett skyddsnät för den som blir sjuk eller inte kan försörja sig. Då ska kommunen eller försäkringskassan se till så att personen kan överleva och betala hyran.Dihlströmska arbetsinrättningen stängde 1906. Grubbens blev först ett vårdhem och senare sjukhus.

ANNONS

LÄS MER: Sverige under 1800-talet

LÄS MER: Den svenska välfärden

LÄS MER: Brott och straff förr

LÄS MER: Fängelse som straff - från kroppsstraff till isolering i cell

EXTERN LÄNK: Läs mer om lösdriveri på Stockholmskällan

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad var en lösdrivare?
Varför blev någon lösdrivare?
Varför tror du att det var olagligt att vara arbetslös före 1965?

Text: Martin Nyblom, redaktör och pedagog på Stockholmskällan
Webbplats: Stockholmskällan

Senast uppdaterad: 3 augusti 2023

Publicerad: 6 augusti 2018

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio