Skriftens tidigaste historia

Kunskap kan lagras i skrift

Med dessa fullständiga språk kom så småningom poesi, kokböcker, dagstidningar och blogginlägg. Då, med det fullt utvecklade skriftspråket, hade människan för första gången på allvar överskridit sin egen hjärnas begränsningar. Vår hjärna är fantastisk på många sätt, men den är långt ifrån fulländad när det handlar om att bevara minnen. Under antiken, och än idag, fanns det i och för sig människor med enorm minnesförmåga, men inte ens dessa mästare kunde hålla reda på all kunskap som krävdes i de framväxande nya samhällena. Dessutom det självklara: människor dör, och deras hjärnor dör med dem. Det innebär att all information som lagrats i en viss hjärna, hur enastående den än är, automatiskt kommer att raderas ut inom inte alltför många decennier.

Det skrivna ordet innebär en möjlig lösning på detta problem. Genom att placera kunskapen i ett fysiskt objekt utanför den enskilda människan blir den tillgänglig för fler och möjlig att dela - odödlig, åtminstone i princip.

Skriften befriade människan från glömskan

I dagens samhälle, där det skrivna ordet är så centralt, är det nästan svårt att föreställa sig en tid då inte skriftspråk var en förutsättning för det mänskliga livet och tänkandet. Vad vore matematiken, filosofin eller naturvetenskaperna utan det skrivna ordet?

Men sett i ett vidare perspektiv är skrift fortfarande en nymodighet. Om man tänker sig att den mänskliga rasen, homo sapiens, har funnits i en fysisk form som är i stora drag identisk med den hos dagens människor i ungefär 200 000 år, så är de senaste 5 000 åren då vi i allt större utsträckning har blivit skrivande varelser förstås inte särskilt mycket.

Kanske är det därför inte så underligt att skriften också möttes med skepsis. Klassiskt är Sokrates klagomål, såsom det beskrivits i Platons verk Skriften är omänsklig, ska Sokrates ha sagt. Den "förstör minnet och försvagar sinnet, befriar det från sådant [...] som gör det starkt".

Den enda användbara kunskapen, menade Sokrates, är den som en människa kan utantill, för det är bara den som finns tillgänglig för ens hjärna som man har praktisk nytta av.

Idag kan hans ord kännas hopplöst bakåtsträvande, men de är också typiska för en tidlös mänsklig tendens - den att reagera med instinktiv motvilja inför nymodigheter.

Skriften hjälper oss lära av historien

Rimligare än Sokrates gnäll är förstås att se skriften som ett enormt framsteg. Den befriade människan från glömskan och satte igång den utveckling som gjorde dagens värld möjlig, med alla de fantastiska fördelar som den ger oss. För om det är något som historieskrivning kan visa, så är det att människan på vissa sätt har lärt sig av sin historia, av sin samlade erfarenhet; av sina samlade, lagrade kunskaper. Vi har lärt oss av de som har levt före oss, vilket i stor utsträckning beror på att vi har kunnat läsa och skriva.

Att vi lever på den nivå vi gör idag, då en majoritet av jordens befolkning är friskare, lyckligare och rikare än nästan alla andra människor varit tidigare, är en förändring som vi ytterst kan tacka skriften för.

Därför är det värt att ägna Kushim en tanke, denne avlägsne pionjär, denne ursprunglige textmakare och bokhållare.