Magnus gifte sig som 18-åring med den franska grevedottern Blanche av Namur, av kungahuset Artois, drottning Blanka i visan "Rida Ranka". Två söner föddes, Erik och Håkan.
Magnus Erikssons landslag
Det skedde stora ting i riket, man skrev den första lagsamlingen som var giltig i alla landskapen, Magnus Erikssons landslag av 1347. I första kapitlet, Konungabalken, beskrivs hur kungaval skulle gå till och hur Eriksgatan ska arrangeras. Här förklaras också riksrådens ställning. Landslagen är därigenom vår första regeringsform (en av våra grundlagar).
Då skrevs också, enligt fransk förebild, Sveriges första litterära klassiker, Erikskrönikan. Då präglades de första mynten med tre kronor på, och då, under en svår politisk kris, utgick 1359 en kallelse till ett riksmöte i Kalmar där inte bara råden och kyrkans män skulle infinna sig, utan även "valda representanter för varje köpstad och fyra män från varje lagsaga", d.v.s. för första gången sammankallades representanter för de fyra stånden. Av olika skäl kunde mötet aldrig genomföras, men detta var det första försöket.
En olycka kommer sällan ensam
Men vad som börjat så bra slutade i Folkungaättens sista tragedi.
Kungens skulder tvingade honom att pantsätta stora delar av landet till rika stormannafamiljer. Han kom i konflikt med adeln och kyrkan. En revolt utbröt. Hans egen son Erik ställde sig på de upproriska stormännens sida.
Mitt i denna tid av inre strider kom digerdöden till landet. Men maktkampen fortsatte tills de segrande rådsherrarna och kungens söner tvingade Magnus Eriksson att dela det stora riket. Sonen Håkan hade ärvt Norge, sonen Erik fick så småningom de flesta landskapen i Sverige samt hela Finland. Kung Magnus hade till slut bara Närke kvar. Då avled plötsligt Erik och hela hans familj. Förgiftade av drottning Blanka, står det i rimkrönikan. Troligtvis pesten, säger historikerna.
I förvirringen som uppstått passade den danske kungen Valdemar Atterdag på att erövra Skåne, Blekinge och Halland, sedan Öland och Gotland. Därpå avsattes Magnus Eriksson, och hans son Håkan valdes till kung i både Norge och Sverige. Det var då som kung Håkan skrev ett brev där Finland, eller Österland som det står i brevet, fick egen lagman och rätt att delta i kungavalen. De finska länen hade därmed formellt blivit likställda med de andra länen i riket.
