Arabiska våren, även kallad arabvåren, var en serie av stora folkliga uppror mot auktoritära regimer i flera arabiska länder i Nordafrika och Mellanöstern från vintern 2010/2011 och framåt (se karta).
Arabiska våren var en motreaktion mot auktoritärt styre, korruption, polisvåld, arbetslöshet, fattigdom och brist på demokrati och medborgerliga rättigheter.
De politiska protesterna inleddes i Tunisien i december 2010, efter att gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi tänt eld på sig själv i protest mot myndigheternas behandling av honom. Därefter spred sig protesterna till flera andra länder, med krav på regimbyten, demokratiska reformer och bättre levnadsvillkor.
Det som började som en lokal protest i Tunisien spreds snabbt, genom tv-kanaler, mobilfilmer och sociala medier. Folks användning av sociala medier gjorde det lättare att sprida bilder, organisera demonstrationer och inspirera människor i andra länder.
Inom några månader hade protesterna bidragit till att Tunisiens president (Zine al-Abidine Ben Ali) tvingades lämna makten i januari 2011, och att Egyptens president (Hosni Mubarak) avgick i februari samma år. Upproren inspirerade varandra, och under våren 2011 pågick protester och oroligheter i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika, bland annat Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien, Jemen och Bahrain. Resultatet varierade: i vissa länder föll ledarna, medan andra regimer slog ner protesterna med våld eller drogs in i långvariga konflikter och inbördeskrig.
I Libyen utvecklades protesterna snabbt till ett väpnat uppror mot Muammar al-Gaddafis regim. Efter ett NATO-lett militärt ingripande störtades Gaddafi 2011. Landet drogs därefter in i en intern maktkamp och inbördeskrig.
I Syrien möttes protesterna mot Bashar al-Assads regim av hårt våld och utvecklades till ett förödande inbördeskrig och en omfattande flyktingkris. Assadregimen föll först den 8 december 2024, efter mer än tretton år av krig.
Tunisiens utveckling sågs länge som arabiska vårens tydligaste demokratiska framgång, särskilt efter den nya författningen 2014. Efter president Kais Saieds maktövertagande 2021 och den nya författningen 2022 har landet dock åreigen rört sig i en mer auktoritär riktning.
M LÄS MER: Nutidshistoria
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
Källor:
https://www.ui.se/landguiden/
https://www.britannica.com/event/Arab-Spring
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
