Ozon är en form av syre, men ozonmolekylerna innehåller tre syreatomer istället för två, som vanligt syre. Ozon övergår därför lätt till vanligt syre.
Å andra sidan bildas nytt ozon i den högre atmosfären när syre bestrålas med ultraviolett ljus. Mängden av ozon i atmosfären växlar hela tiden.
Ozonskiktet eller ozonlagret är ett tunt ozonrikt bälte i jordens atmosfär på cirka 15-35 km höjd (i stratosfären) som skyddar oss mot en stor del av solens ultravioletta strålning. Ozonet i atmosfären filtrerar bort (absorberar) det mesta av den här farliga strålningen.
Människan påverkar ozonskiktet
Ett problem är att vi människor under det senaste århundradet har uppfunnit en rad konstgjorda kemiska ämnen som aldrig har funnits i naturen. Flera av de här ämnena är gaser (främst freoner) som bryter ner ozonmolekylerna och därmed också ozonskiktet. Därför tunnades ozonskiktet ut kraftigt under andra halvan av 1900-talet.
Ju mer ozon som försvinner i atmosfären, desto mer skadlig UV-strålning från solen når ner till jorden.
Solens ultravioletta strålar (UV-strålning) är också det som gör att vi blir solbrända. Ökad UV-strålning ökar risken för bland annat hudcancer.
Ozonhålet och återhämtningen
Ozonhål uppstår i atmosfären när ozonet tunnas ut. Detta märks särskilt tydligt över Antarktis, medan kraftig uttunning vissa år också kan förekomma över Arktis. Ozonhålet över Antarktis bildas efter vintern och blir som tydligast under våren på södra halvklotet. När våren övergår i sommar bryts de kalla luftmassorna över Antarktis upp och ozonrik luft från andra områden blandas in.
Ozonhålen var en av 1990-talets största miljöfrågor. Internationella överenskommelser ledde till att freoner och andra ozonnedbrytande ämnen började förbjudas eller fasas ut.
Idag finns tydliga tecken på att ozonskiktet håller på att återhämta sig. Enligt WMO var ozonhålet över Antarktis 2025 ett av de minsta på flera årtionden. Återhämtningen går dock långsamt, eftersom många ozonnedbrytande ämnen stannar kvar länge i atmosfären.
Miljöproblemet som världen lyckades bromsaÅr 1987 kom länderna överens om Montrealprotokollet, ett internationellt avtal för att stoppa ämnen som förstör ozonskiktet. Avtalet har senare skrivits under av alla världens länder. Produktionen av ozonnedbrytande ämnen har sedan dess minskat kraftigt, och omkring 99 procent av de förbjudna ozonnedbrytande ämnena har fasats ut. Resultatet syns nu i atmosfären. Ozonskiktet har börjat återhämta sig, även om det kommer att ta flera årtionden innan det är tillbaka på tidigare nivåer. Montrealprotokollet brukar därför lyftas fram som ett av de tydligaste exemplen på att internationellt miljösamarbete kan ge stora resultat.
|
S LÄS MER: Atmosfären, moln och vindar
S LÄS MER: Klimatförändringar och global uppvärmning
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Karin Granström, Introduktion till miljökemi, Studentlitteratur, 2016
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ozon
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
