Lennart Torstenson (1603-1652) var en av Johan Banérs närmaste män som ledare av de svenska trupperna under trettioåriga kriget i Tyskland.
Johan Banér och Lennart Torstenson har beskrivits som varandras motsatser. Den ene var äregirig och ständigt på jakt efter nya lösningar och möjligheter till ärofulla segrar, den andre var mer analytisk och avvaktande. Detta par arbetade utmärkt tillsammans.
I den svenska krigshistorien har Torstenson blivit ett stort namn då han, trots att han bars på bår på grund av sjukdom, ändå kunde leda den svenska armén till segrar vid slagen vid Leipzig 1642 och Jankov 1645. Han avgjorde säkerligen kriget till Sveriges förmån och det skedde under stora personliga uppoffringar.
Han skrev klagande brev till den svenske rikskanslern (Axel Oxenstierna) men var ändå tvungen att kvarstå som överbefälhavare fram till 1643.
LÄS MER: Johan Banér
LÄS MER: Trettioåriga kriget
LÄS MER: Torstensonska kriget
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (utg. av Bonnier Alba).
