1884 samlades representanter för 25 länder till en konferens i USA för att komma överens om att alla tidsangivelser i världen skulle utgå från Greenwichs meridian som går genom London.
Så småningom accepterade samtliga länder i världen att Greenwichtid (GMT, Greenwich Mean Time) skulle vara den internationella måttstocken för tid.
År 1912 delades jorden in i 24 tidszoner, var och en 15 grader bred. Så många grader rör sig nämligen jorden under en timme i förhållande till solen.
Den lokala tiden i varje tidszon blev Greenwich Mean Time plus tidsskillnaden mellan Greenwich och längdgraden mitt i tidszonen.
På grund av politiska och praktiska skäl följer gränserna mellan tidszonerna inte alltid längdgraderna.
Alla tidszoner möts på Nordpolen och Sydpolen, och det innebär att man inte med säkerhet kan säga vad klockan är på dessa platser. I praktiken brukar de forskare som befinner sig exempelvis vid Sydpolen använda sig av GMT.
Greenwich som ligger vid Themsens södra strand öster om London, ligger på nollmeridianen. Det innebär att om man befinner sig där går det faktiskt att stå med ena benet på det västra halvklotet och med det andra på det östra.
I Greenwich går det faktiskt att se nollmeridianen (Greenwichs meridian) som är utmålad. Här står också Sir George Airys siktkikare, som användes till att definiera nollmeridianen.
M LÄS MER: Kartor och kartkunskap
M LÄS MER: Longitud och latitud
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Ola Hall m.fl, Introduktion till kartografi och geografisk information, Studentlitteratur AB, 2003
https://www.britannica.com/science/time-zone
https://gisgeography.com/world-time-zone-map/
FÖRFATTARE
Text: David Geiser, SO-lärare
