Intolerans - en ständig följeslagare till diskriminering
Den som inte själv har drabbats av diskriminering och fördomar har en moralisk skyldighet att arbeta för ett samhälle där inte människor i sin vardag drabbas av diskriminering och fördomar. Och det räcker inte med projekt för dem har vi tröttnat på. Projekt liknar mer alibin än sanna försök att förändra inrotade åsikter och beteenden.
Hur sprids fördomar?
Främlingsfientligheten utgör ett växande problem i dagens Europa. Samhällsklimatet hårdnar. Misstänksamheten och hatet bubblar. Extrema individer, rörelser och politiska partier uttrycker fritt sin frustration. Med internet som verktyg sprids budskapen som en löpeld. På skolgårdar, arbetsplatser och inte minst hemma vid köksborden idisslas fördomarna. Genom att ostört kunna tala om, förolämpa och kränka andra människor med nedsättande ordval, tänjs gränserna allt mer för det som anses tillåtet. Det som först kan låta lite retsamt och skojfriskt, blir snart en vana och ett synsätt och leder till att andra människor fråntas sitt värde och får sin värdighet allvarligt kränkt eller helt omintetgjord.
Ve den som avviker från gängse samhällsmönster! I skolan kan det handla om klädsel, dialekt eller familjeförhållanden. Inte för inte vill inget barn bära en mössa som inte någon annan har.
Nationella minoriteter
Samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar utgör Sveriges nationella minoriteter. Gemensamt för de nationella minoriteterna är att de har bott i landet under lång tid.
Sverige har genom att anta internationella konventioner förbundit sig att ge skydd till nationella minoriteter, motverka diskriminering samt stödja minoritetsspråkens utveckling.
Anledningen till att det finns internationella konventioner som skyddar nationella minoriteter är att många stater genom historien har bedrivit en politik som kränkt deras mänskliga rättigheter.
Ett exempel på hatbrott
Den 8 maj 2012 meddelar den samiska radion Oddasat:
”En 14-årig pojke blev igår nerslagen av ett antal gärningspersoner i Märsta utanför Stockholm. Pojken hade på sig en samisk mössa, en så kallad cuihpi som gärningspersonerna inte tyckte om. Pojken attackerades av ett gäng på minst tre personer. Han slogs till marken och fick motta sparkar och slag. Han fördes till sjukhus med blåmärken, bulor, skrubbsår och smärtor i kroppen. Norrortspolisen har inlett en förundersökning. Polisen säger till Sameradion att man inte har identifierat förövarna, förhör har dock hållits med målsägande och vittnen. Händelsen rubriceras som misshandel.”
Misshandeln inträffade när pojken tillsammans med sina kompisar var på väg till skolan. Ett gäng killar som inte gick på hans skola stoppade honom och retade honom för att han bar en samemössa varefter de slog ned honom.
Hatbrott är ett samlingsnamn för olika brott som begås på grund av gärningspersonens negativa inställning till vissa egenskaper hos den andre. Misshandel med motivet hatbrott ses som allvarligare än enbart misshandel.
Händelsen polisanmäldes och en förundersökning inleddes. Trots att 14-åringen bar en samemössa utredde polisen ärendet som enbart misshandel och inte misshandel med motivet hatbrott (se faktaruta nedan).
Inte endast i Sverige frodas hatbrotten. I Norge blev sameflickan Eli Anne Nystad hånad och trakasserad av ett pojkgäng i Trondheim natten till den 5 oktober 2012. Händelsen fick stor uppmärksamhet i norska medier. En av grabbarna försökte att tända eld på hennes jacka flera gånger, något som filmades av övervakningskameror. Filmen är utlagd på nätet. Pojkarna är efterlysta och polisen har publicerat ocensurerade bilder av händelsen i förhoppning om att förövarna ska bli igenkända. Läs artikeln här
Hur reagerade de norska myndigheterna?
Statsminister Jens Stoltenberg uttalade sig och ansåg att det är oacceptabelt att människor mobbas och trakasseras på grund av deras etniska tillhörighet och sameministern Rigmor Aasrud sade sig vara chockerad av innehållet i övervakningsvideon. Eli Anne Nystad fick också träffa ledaren för Stortingets justitiekommitté, som ser allvarligt på saken.
Måste vi få ett ”Utøja” i Sverige också för att samhället ska reagera?
Är erfarenheterna av händelserna på Utøja orsaken till att så höga norska dignitärer uttalar sig i så skarpa ordalag? Ska ett helvete liknande det på Utøja behöva skaka om det svenska samhället för att media i lika hög grad ska uppmärksamma hatbrott? För det är endast i sameradion Oddasat som man kan informera sig om misshandeln av pojken med samemössan!
Ska ett helvete liknande det på Utøja behöva skaka om det svenska samhället för att media ska uppmärksamma hatbrott mer än vad som görs idag?
Vad är ”respekt”?
Intoleransen är en ständig följeslagare till diskrimineringen. För Goethe var toleransen en övergångsfas som måste leda till respekt. I de bredare frågorna som befinner sig på långt avstånd från oss själva, tenderar vi att vara mer toleranta, emedan vi, när vi blir omedelbart berörda, genast reagerar med ryggmärgen mot det som är ”främmande”. Vi kryper ihop, förminskar oss som människor av rädsla för det obekanta. Vi reagerar med avståndstagande och intolerans. Intoleransen har inte rakat huvud, utan bär slips och kostym.
Öppenhet och nyfikenhet är nyckelorden, när det handlar om att riva murar. I Sverige talar vi nästan alla världens språk. Ett språk är en kulturbärare. En kultur är en källa till kunskap. Ny kunskap förädlar människan. Den 14-åriga aktivisten Malala Yousafzai i Pakistan blev skjuten i huvudet för att hon kämpade för att alla flickor skulle tillåtas få utbildning och kunskap. Det var intoleransen som höll i geväret. Hon kämpade för livet. Det borde vi andra också göra.
Fakta om hatbrott
Hatbrott är ett samlingsnamn för olika brott som begås på grund av gärningspersonens negativa inställning till vissa egenskaper hos den andre. Misshandel med motivet hatbrott ses som allvarligare än enbart misshandel. Om polisen hade ansett händelsen vara ett hatbrott hade utredningen getts högre prioritet och det hade också kunnat leda till hårdare bestraffning vid en fällande dom. Om man i efterhand frågar den misstänkte gärningspersonen om vilket motiv han hade och personen påstår att det inte rör sig om ett hatbrott, ställer man sig frågan vilken funktion hatbrottslagstiftningen egentligen fyller.
Vad är ett hatbrott?
En pojke kallas ”neger” av sin skolkamrat, en beslöjad kvinna blir spottad på av sin granne och en annan kvinna blir kallad för ”äckliga flata” av en okänd person på bussen. Det här är exempel på händelser från hatbrottsstatistiken under 2011 från Brottsförebyggande rådet Brå’s rapport 2012:7. För att ett hatbrott ska kunna identifieras i statistiken krävs det också att polisen eller Brå uppfattar och registrerar brottet som ett hatbrott. Vad är då ett hatbrott enligt Brå’s definition?
”Ett hatbrott kan vara allt från mord till kränkande klotter på någons husvägg – det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller inte. Rapporten innefattar hatbrott utifrån gärningspersonens motiv avseende:
- etnisk bakgrund, hudfärg eller nationalitet
- religiös tro
- sexuell läggning
Högerextrema grupper begår ofta antisemitiska hatbrott
Enligt Brå’s rapport 2012:7 ”… ingår vit maktideologi oftare i motivbilden för antisemitiska hatbrott än övriga hatbrott. Den näst vanligaste brottstypen vid antisemitiska hatbrott
efter olaga hot/ofredande är hets mot folkgrupp. Det är vanligt att denna brottstyp sammanfaller med uttryck för sympati med nationalsocialistisk ideologi eller högerextrema grupper, det vill säga att det i motivbilden ingår vit maktideologi. I drygt en fjärdedel (28 procent) av de antisemitiska hatbrotten ingår vit maktideologi i motivbilden, vilket är en hög andel i jämförelse med övriga motiv.
Hatbrott sker oftast på allmänna platser
Utsattheten är störst på vardagsnära platser. Hatbrott begås på många olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligast förekommande brottsplatsen för de identifierade hatbrotten år 2011 var enligt Brå’s rapport allmänna platser som gator, torg eller parker. Andra vanliga brottsplatser var nära eller i anslutning till det egna hemmet, den utsattes arbetsplats och övriga platser. Kategorin ”övriga platser” inkluderar allt från tvättstugor till platser där den utsatte handlar eller fikar, vilket tydliggör spridningen av brottsplatser. Samtidigt är det mycket vanligare att ett hatbrott sker på ovan nämnda platser än i nöjeslivet. Gärningspersonen är ofta obekant för offret.”
Artikelns författare Lilian O. Montmar har bl.a. arbetat som gymnasieadjunkt i språk i en kommun med många olika kulturyttringar under 30 år.
Som en gemensam tråd genom hennes böcker löper frågor kring ursprung och identitet och vad som formar oss till de människor vi blir. Utöver sitt författarskap är hon verksam som tidningsskribent och föreläsare på bibliotek och i skolor. År 2002 hedrades hon med det österrikiska Luitpold-Sternpriset för Litteraturens Främjande.
Lilian O. Montmars senaste böcker:
Dimma över Albysjön, 2007 (finns även som e-bok och på mp3)
Solnedgången kan ingen ta ifrån mig, 2008 (finns även som e-bok och på mp3)
Kolonisterna på hjortronmyrarna, 2010
Maria Magdalena Mathsdotter, Kungen, samekvinnan och den franske pastorn, 2012
Bokrecensioner och mer information om författaren
Författarintervju i UR-play om boken Maria Magdalena Mathsdotter
Publicerad: 26 mars 2013