Men denna gråa oktoberförmiddag händer något märkligt. Studenterna bestämmer sig genast, knappt utan att ens tala med varandra, för att det hela bara är för roligt för att genast avfärda. Det är uppenbart att skolans ledning är besvärad av situationen - vore det inte underhållande att se hur de kommer att hantera det hela, om en kvinna faktiskt får börja utbildningen. En sådan skandal!
En av de närvarande, Stephen Smiths, som senare blev en framstående kirurg, mindes i efterhand att även en annan känsla spelade in. "Vi tyckte nog helt enkelt att det kunde vara kul och lite grand bryta monotonin att ha en flicka i klassen. Så alla ropade 'ja', utom en sate, som vi alla gav oss på tills han ändrade sig och ropade 'ja, jag röstar ja!"
På det sättet blev den engelskfödda Elizabeth Blackwell antagen som inte bara den första kvinnan på en officiell läkarutbildning i USA, utan den första i hela världen.
Var fast besluten att bli läkare
Hennes resa mot att bli en pionjär i kampen för kvinnors lika rättigheter hade börjat två år tidigare, då hon besökte en vän, Mary Donaldson, som låg sjuk i cancer. "Du är duktig på att studera, Elizabeth", sa den döende kvinnan. "Du är frisk, och har tid, och äger en utvecklad intelligens. Varför börjar du inte läsa medicin? Hade jag blivit behandlad av en kvinnlig läkare hade mina värsta plågor besparats mig."
I sin dagbok skrev Elizabeth Blackwell att hon inte alls tyckte om idén. Hon älskade litteratur och filosofi, och var inte det minsta sugen på att ägna sig åt "hårda vetenskaper". Själva läkaryrket verkade dessutom ganska så motbjudande; hon tyckte inte om att se blod och hade svårt för sjuka människor.
Men sakta började tanken få fäste. Elizabeth Blackwell kom från en familj som av tradition ägnat sig åt radikala frågor. Inte minst hade hennes far varit pionjär i kampen mot slaveriet i England innan han flyttade till USA, när Elizabeth bara var elva år. Det dröjde inte länge förrän det där med att bli läkare inte bara framstod som en bra idé, utan blev till en dröm som sedan växte till en besatthet.
Elizabeth Blackwell var vid det här laget 24 år gammal och uttråkad av sin tillvaro som lärare. Hon längtade efter något att ägna sitt liv åt, något som skulle göra skillnad i världen - och hon var rädd för att hon, som var så "romantiskt lagd", annars skulle gifta sig alldeles för tidigt, vilket hon menade skulle hindra hennes intellektuella utveckling. I en dagboksanteckning från 1846 skriver hon att hon måste bli läkare, för att "på så vis placera en stark barriär mellan mig och möjligheten till ett vanligt äktenskap. Jag måste ha något som helt upptar mina tankar ..."
Tog examen och blev kursetta
Den 6 november 1847 var hon på plats i Geneva. Där fann hon sig snart vara i stort sett utstött, åtminstone av småstadens kvinnor. Elizabeth Blackwell var liten och späd, med blont hår, alltid klädd i prydlig klänning och hade ett oklanderligt uppförande, "som en typisk brittisk dam". Men det hindrade inte att många kvinnor, i alla fall till en början, vägrade att tala med henne. När hon gick fram och tillbaka till skolan kunde de stanna och stirra på henne, "som om jag var ett märkligt djur", skrev hon senare. "Jag hade så chockerat deras känsla för anständighet att det var uppenbart för dem att jag antingen måste vara en dålig kvinna, vars avsikter snart skulle visa sig, eller att jag var vansinnig och att jag snart skulle få något slags utbrott."
