Fredagen den i mars 1912 kastade Emmeline Pankhurst sin första sten. Stenen kastades mot den brittiske premiärministerns bostad på Downing Street nr 10 i London. Samma dag kastades flera stenar vid Picadilly, Oxford Street och Regent Street. Stenkastarna var kvinnor som tröttnat på att bli förlöjligade i det brittiska parlamentet. Det de manliga parlamentsledamöterna skrattade åt var kvinnornas krav på rösträtt.
I England hade kampen för kvinnlig rösträtt inletts 1866 med en begäran undertecknad av 1499 kvinnor. Emmeline Pankhurst hade grundat Kvinnornas Sociala och Politiska Förbund 1903 (mer känt som suffragettrörelsen, se nedan). Men kvinnornas arbete för förändring gick trögt. Ingenting tycktes hända och kvinnornas kamp kom att förändras. "Handling. Inte ord!" blev valspråket för de brittiska kvinnorättskämparnas kampanj för rösträtt.
Ville hamna i fängelse för att få uppmärksamhet
I oktober 1905 arresterades Emmelines dotter Christabel Pankhurst och ytterligare en åsiktsfrände, Annie Kenney, efter ett bråk med en polisman. De satt i fängelse en vecka.
ANNONS
1906 fängslades 11 suffragetter, som de kallades efter det latinska ordet suffragium som betyder rösträtt. De tog hellre fängelsestraff istället för böter för störande demonstrationer i underhuset. Anledningen till att man valde fängelsestraff var helt enkelt att hela rättsfallen på så vis fick större uppmärksamhet i massmedia - vilket var syftet med suffragetternas "militanta" metoder.
Hungerstrejkade för att få sina röster hörda
Suffragetterna fortsatte sin kamp för uppmärksamhet. Eftersom arresteringarna blev vanligare och vanligare minskade massmediernas uppmärksamhet för kvinnokampens sak. Då började suffragetterna hungerstrejka i fängelset. Fängelseledningen bemötte detta drag med att tvångsmata dem med hjälp av slangar via näsan. Men regeringen tyckte att tvångsmatning kändes fel och utfärdade istället en lag som innebar att de hungerstrejkande tillfälligt kunde släppas för att undvika att de skulle dö i häktet. Den s.k. katt- och råttalagen medgav att polisen kunde häkta kvinnorna på nytt när de återhämtat sig.
Förklarade krig mot staten
I slutet av januari 1913 deklarerade Emmeline Pankhurst i ett tal: "Orden för denna rörelse är Krig igen. Denna eftermiddag förklarar vi gerillakrig. Det är risk för att vi förlorar förtroendet, inte bara för regeringen, utan också för den vanliga mannen. Vilket är svaret på alla dessa knep? Kampanda!"
Fönsterkrossningen fortsatte, byggnader sattes i brand och allmänna möten stördes.
1913 skördade kampen för kvinnornas rösträtt sitt första offer. På den klassiska galopptävlingen "the Derby" kastade sig suffragettveteranen Emily Wilding Davison i banan för att fånga tyglarna på kung George's häst och därmed stoppa loppet. Hon klarade inte sitt uppdrag utan skadades i stället dödligt av hästen. Suffragetterna hade fått sin första martyr.
ANNONS
Första världskriget ledde till kvinnlig rösträtt
1914 bröt första världskriget ut. Emmeline Pankhurst avbröt kampen tillfälligt och erbjöd istället männen att kvinnorna under kriget skulle ta deras plats på hemmaplan som fabriksarbetare, ambulansförare, busschaufförer, poliser och så vidare.
Kvinnornas enorma insatser på hemmafronten under kriget gjorde att det blev allt svårare för politikerna att förneka dem politisk jämställdhet i form av lika rösträtt. I Storbritannien infördes kvinnlig rösträtt 1918. I Sverige, där vi hade rösträttskämpar med liknande glöd som Emmeline Pankhursts, fick kvinnorna rösträtt 1921.
Varför kastade Emmeline Pankhurst och andra kvinnor stenar mot olika platser i London år 1912?
Vilken slogan användes av Kvinnornas sociala och politiska förbund i deras kamp för kvinnlig rösträtt?
Varför valde suffragetterna att sitta i fängelse istället för att betala böter efter att ha demonstrerat?
Hur bemötte fängelseledningen suffragetternas hungerstrejker och vad var katt- och råttalagen?
Ge exempel på några av de yrken kvinnor tog över under första världskriget.
Hur påverkade första världskriget kampen för kvinnlig rösträtt i Storbritannien? Beskriv hur kvinnornas roll ändrades under första världskriget och hur det påverkade deras kamp för rösträtt.
Litteratur:
Paula Bartley, Emmeline Pankhurst, Routledge, 2002
Martin Pugh, The Pankhursts, Random House, 2013
Barbera Cady, Icons of the 20th Century - 200 Men and Woman who have made a difference, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 1998
James Park, Icons a An A-Z guide to the people who shaped our time, Macmillan Publishing Company, 1992
Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.