Booth hade stora framgångar på teatern, inte minst därför att han hett stödde sydstaternas sak.
Trots kriget blev Booth i slutet av 1862 inbjuden att spela teater i Washington. Bland dem som såg honom var president Lincoln.
Men Booth hade inga höga tankar om presidenten.
- Hela hans utseende, hans vulgära skämt, hans enkla sätt att klä sig och hans grovhuggna väsen är en skamfläck för det som ska vara statens högsta ämbete, sa Booth till en vän när de såg Lincoln köra genom Washingtons gator.
I bakhåll för presidenten
Booth hade gått med i sällskapet Den Gyllene Cirkeln som arbetade för sydstaternas självständighet. I hemlighet började han smida större planer - presidenten skulle rövas bort!
I slutet av 1864 samlade Booth ihop åtta personer som skulle hjälpa honom. Kriget gick dåligt för sydstaterna. Lincoln måste rövas bort snarast, innan kriget var förlorat.
I mitten av mars 1865 var planen klar. När presidenten skulle besöka krigsveteraner skulle hans vagn stoppas med ett rep över gatan. Några av de sammansvurna skulle hoppa upp i vagnen och slå ner Lincolns följeslagare. Sedan skulle han föras till en väntande vagn och köras bort. I sista stund ändrade Lincoln sig och åkte till en parad istället. Planen måste överges.
Misstankar - men ingen lyssnar
Under tiden hade en gäst, Louis Weichmann, på det pensionat som drevs av mamman till en av de sammansvurna blivit misstänksam. Folk kom och gick på underliga tider och försökte dölja sina ansikten. Weichmann berättade alltihop för nordstatarnas underrättelsetjänst. Trots att det rådde fullt krig brydde ingen sig om hans uppgifter.
När sydstaterna kapitulerat hörde Booth på segerkvällen Lincoln säga att de svarta i sydstaten Louisiana skulle få rösträtt. Nu var det för sent för kidnappningar. Presidenten skulle dö och så många som möjligt i hans regering också!
När Booth den 14 april fick reda på att Lincoln samma kväll skulle till Fordteatern fattade han sitt beslut. Ikväll skulle det ske! Booth kände väl till Fordteatern och där skulle vara mörkt. Han visste också precis när skratten var som högst.
En bättre mordplats var svår att finna. Booth begav sig av till teatern och förstörde låset till dörren på presidentens loge så att dörren inte gick att stänga. Han borrade också ett titthål från logen intill.
Booth samlade sin grupp och delade ut order. Även vicepresidenten och utrikesministern skulle mördas.
Innan pjäsen började samlades teaterfolket på en bar mittemot teatern. Booth bjöd på drinkar och någon sa att hur bra han än var skulle han aldrig nå lika långt som sin far.
- När jag en gång för alla lämnar scenen så kommer jag att vara den mest berömde mannen i Amerika, svarade Booth.
De sammansvurna flyr
Några minuter över tio avlossade Booth så det skott som besannade hans ord. Han lyckades fly till pensionatet, men kunde inte fortsätta. Den skadade foten hade börjat värka förfärligt. Först när en läkare skött om foten kunde flykten fortsätta. Dröjsmålet visade sig vara ödesdigert. Regeringens soldater finkammade landskapet i jakten på presidentmördaren. Booth hade gömt sig på en lantgård. Hela tiden under jakten skrev han dagbok.
- Jag kommer aldrig att ångra vad jag gjorde, skriver han på ett ställe.
Några dagar senare tycks han inse att spelet är förlorat.
- Förtvivlad sitter jag här efter att ha jagats av hundar genom träsk och skogar .... Alla har vänt sig mot mig. Varför? För att jag gjort vad man hedrade Brutus för att ha gjort...
Booths död
Natten den 26 april omringade soldater den lada där Booth gömt sig tillsammans med den medsammansvurne Herold. När soldaterna ropade gav Herold upp. Soldaterna hade order att ta Booth levande, men han tänkte inte ge upp. En officer satte ladan i brand och i eldskenet kunde soldaterna se Booth komma utstapplande stödd på en käpp. Under ena armen hade han ett gevär. Ett skott smällde och Booth föll omkull. Han levde fortfarande och bars bort till boningshuset.
Än idag vet man inte om Booth blev skjuten eller försökte begå självmord. Hans revolver undersöktes aldrig och kroppen obducerades inte.
Booth hade hemska smärtor och bad soldaterna att göra slut på honom. På morgonen den 26 april 1865 dog Lincolns mördare John Wilkes Booth. Han var den ende av de sammansvurna som lyckades.
Flera medlemmar i regeringen skulle ju mördas samtidigt som Lincoln. Men attentatet mot utrikesministern misslyckades och den man som skulle döda vicepresidenten vågade inte ens försöka.
När sammansvärjningen avslöjats dömdes fyra av de inblandade till döden och avrättades efter en skandalartad rättegång. Ingen jury tilläts pröva deras skuld. Andra sammansvurna sattes i fängelse på en ö utanför Florida. En av dem dog i gula febern och de övriga benådades av Lincolns efterträdare år 1869. Ytterligare en anklagad, John Surrat, flydde till Europa och Egypten men greps och utlämnades. Men bevisen mot Surrat höll inte och målet lades ned. Surrat blev sedan bokhållare fram till sin död 1916.
Svårt för frigivna slavar
Genom mordet på Lincoln lyckades Booth hejda de svartas frigörelse. Lincolns efterträdare Andrew Johnson var inte intresserad av att kämpa för de svartas rättigheter.
- Detta är ett land för vita män, sa han. Så ska det vid Gud förbli, så länge jag är president.
Fyra miljoner slavar hade blivit fria i Södern. Men de hade inga arbeten, inga hus och inget att äta. Omgivningen var djupt fientlig. Vita tog ofta hämnd på försvarslösa svarta som krävde sina rättigheter.
De vita lantbrukarna i södern måste få in sin skörd, men hade inte längre några slavar. Lösningen blev att de frigivna svarta fick hyra hus och redskap mot att de bärgade en viss del av skörden. Men hyran för detta sattes så högt att de svarta inte hade en chans att betala tillbaka. De hamnade i livslång skuld och blev i praktiken livegna.
Regeringen i norr gav de svarta fulla medborgerliga rättigheter. De skulle få rösta precis som de vita.
Samtidigt motarbetade de vita sydstatspolitikerna de nya rättigheter som givits åt de svarta. I mitten av 1870-talet var de svartas rättigheter bara ett minne. I sydstaterna stiftades nya lokala lagar som höll de svarta nere. Hemliga sällskap, främst Ku Klux Klan, mördade svarta som protesterade och brände deras hus.
Det skulle dröja ytterligare hundra år innan kampen för de svartas rättigheter i södern på nytt togs upp med full kraft.
Efter segern i kriget var man oenig i nordstaterna om vad som skulle göras. Var södern en besegrad fiende som skulle ockuperas och straffas för sitt försök att bryta sig ut? Eller skulle sydstaterna välkomnas tillbaka till Förenta staterna och få hjälp med att bygga upp sitt samhälle?
Lincoln själv ville vara försonlig mot de besegrade sydstaterna. President Johnson ville också vara försonlig. Men efter mordet på Lincoln ville många nordstatare inte höra talas om försonlighet.
Till sydstaterna kom en strid ström av nordstatare som skulle omforma sydstaterna. Men de möttes av massivt förakt och motstånd. Inom tio år gav regeringen i Washington upp försöken att lägga sig i hur sydstaterna byggdes upp.
Abraham Lincoln anses som en av USA:s allra största presidenter, kanske den störste. I de flesta omröstningar om bäste president som hållits i USA har Lincoln röstats fram som nummer 1.
LÄS MER: Amerikanska inbördeskriget
LÄS MER: Amerikanska inbördeskriget 1861-1865
LÄS MER: Abraham Lincoln
LÄS MER: Harriet Tubman och den underjordiska järnvägen
