För att bli medborgare krävdes främst släktskap till någon av de ursprungliga familjerna i staden. Så småningom kom också förmögenhet att spela en viktig roll för insteg i samhällets elit. Endast fria män kunde ingå. Kvinnor och slavar var uteslutna oavsett släktskap.
Att flytta mellan de olika städerna var inte så vanligt. En anledning var förstås de upprepade konflikterna. Nya invånare var till stor del slavar som krigen hade medfört. De ”flyttade” knappast frivilligt. Bara i ytterst få fall kunde de så småningom bli medborgare.
Det romerska medborgarskapet
Det romerska riket med Rom som centrum några hundra år senare övertog i huvudsak det system för medborgarskap som utformats av grekerna. Släktskap och familjetillhörighet var fortfarande av stor betydelse for den enskildes status i samhället. Medborgarskapet gav också här möjlighet till deltagande i statens förvaltning och till självstyre i egna angelägenheter. Kontrasten var stor till icke-medborgarna. De stod utanför allt inflytande och levde närmast i ett rättslöst tillstånd.
Samtidigt utvecklade romarna ett mer graderat system för medborgarskapet. Grupper som upplevdes som hotande för staten kunde ges vissa rättigheter för att bevara stabiliteten. Genom sin karaktär av expansivt imperium kom romarriket att lägga under sig nya områden. För att besegrade folkgrupper skulle acceptera nyordningen kunde de också ges vissa rättigheter. På sätt och vis en form av tidig integrationspolitik!
Romarriket hade omfattat ett gigantiskt område som sträckte sig från Britannien i nordväst till Egypten och Mellanöstern i sydöst. Ende konkurrent var de germanska områdena i öster. Efter romarrikets fall på 400-talet e.Kr följde en lång period av folkvandringar. Städernas befolkning minskade och i Europa växte ett hierarkiskt system av skilda rättigheter och skyldigheter fram.
Medeltidens ståndssamhälle ersatte medborgarskapet
I Sverige kom ståndssamhället att bestå av adel, präster, borgare och bönder. Uppdelningen var likartad i de flesta länder men i Norden hade bönderna av tradition en bättre ställning.
Varje stånd hade sina givna rättigheter och skyldigheter. Adeln var befriad från skatt och hade monopol på de höga posterna i staten. Prästerna ansvarade för befolkningens andliga uppfostran. Borgarna fick bedriva handel och köpenskap i städerna. Slutligen bönderna som brukade sin egen jord eller andras (kyrkans, statens eller adelns). Kungamakten stärktes. Inte ens de högre skikten betraktades egentligen som medborgare i linje med antikens tänkande. De var undersåtar, ett begrepp som tydligt speglar ett underordnande.
Påvedömet - ett andligt medborgarskap
Kristendomen godtog denna uppdelning. Däremot fanns sedan tidigare en uppfattning att människor från olika kristna områden hörde samman. Kristendomen var på så sätt inkluderande. Grunden lades till påvedömet med dess form av andligt medborgarskap. Lärans förste missionär Paulus, född ungefär samtidigt med Jesus och troligen avrättad 60 år senare, hade i ett bevarat brev förklarat:
Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk.
S LÄS MER: Medborgaren och medborgarskapet - en historisk resa
M LÄS MER: Atens demokrati
M LÄS MER: Antikens Grekland
M LÄS MER: Romarriket
S LÄS MER: Nationalismens historia
L PODCAST: Demokratin i antikens Aten
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur
Brubaker, Rogers, Citizenship and Nationhood in France and Germany, 1996
Gosewinkel, Dieter, ”Introduction: neither East nor West – new approaches to citizenship in modern European History”, European Review of History, 2009
Hammar, Tomas, Sverige åt svenskarna. Invandringspolitik, utlänningskontroll och asylrätt, 1900–1932, 1964
Hansen, Peo, The Politics of European Citizenship, 2010
Sage reference: Ancient Citizenship and its Inheritors. Handbook of Citizen Studies, 2003
Valentin, Hugo, Judarna i Sverige. Från 1774 till 1950-talet, 1964/2004
Wlodarczyk, Michel, ”Det västerländska medborgarskapets idéhistoria”, i Mohammad Fazlhashemi & Stephen Fruitman (red.) Medborgarskap – Reflektioner kring ett problematiskt europeiskt begrepp, 1997
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
