Från slutet av 1400-talet trängde arabiska och portugisiska slavjägare in i Afrika från norr och från kusterna, både i väst och öst. Vanligen var det afrikanska hövdingar som förde krig mot sina grannar och sedan sålde sina fiender som slavar. Eller så var det fattiga människor som blivit djupt skuldsatta och därför hamnat i slaveri. Mängder av afrikanska handelsmän blev slavjägare som ledde slavkaravaner mot kusterna.
Slavkaravan på väg mot kusten där slavarna såldes och skeppades över Atlanten.
Många ville tjäna pengar på slavhandeln
Särskilt många slavar rövades bort i det inre av södra Afrika och fördes i slavkaravaner till kusten i det som nu är Angola (då portugisiskt). Långsamt rörde de långa raderna av hopkedjade, utmattade människor över savannen. De fick för lite mat och för lite vatten. Nattetid hölls de ofta vakna genom att vakterna sparkade och slog på dem. De skulle bli så trötta att de inte orkade tänka på att rymma eller göra motstånd. Varje gång de passerade gränsen till ett område behärskat av ett annat folk måste slavjägarna betala tull till hövdingen. Alla var giriga, alla ville tjäna pengar.
ANNONS
ANNONS
Slavarna betraktades som en handelsvara
En del slavkaravaner tog sig direkt ner till kusten där slavarna låstes in i muromgärdade gårdar utan tak. I starkt solsken eller hällande regn hade de bara att vänta på transporten över Atlanten. Hygienen var vidrigt usel. Slavarna tvingades sova i sin egen avföring. Många av dem hade dött under den långa vandringen. Nu dog ännu fler av undernäring eller i tarmsjukdomar.
Slavjägare som kommit med mindre grupper passade i stället på att så snabbt som möjligt sälja sina slavar på de auktioner som ordnades längre in i Afrika. De nya ägarna förde slavarna till en ny auktion närmare kusten. Så fördes slavarna i etapper till kusten. Grupperna blandades, slavarna talade olika språk. Ensamheten och förvirringen ökade.
Från Angola var det mestadels portugisiska fartyg som fraktade slavarna över Atlanten för att säljas till sockerplantagerna i Brasilien. Längs Slavkusten och Guldkusten i Guineabukten – och trakter längre norrut - konkurrerade engelsmän, fransmän och holländare om slavlasterna. Det blev engelsmän och portugiser som stod för de flesta transporterna.
Slavhandel över Atlanten 1701-1800
Slavhandlande nation/område
Antal slavar
Procentuell fördelning
Storbritannien
2 468 000
40,5
Portugal
1 888 000
31,0
Frankrike
1 104 000
18,1
Nederländerna
349 000
5,7
Nordamerika
206 000
3,4
Danmark
66 000
1,0
Övriga (bl.a. Sverige)
10 000
0,2
TOTALT
6 091 000
100
Källa: Paul E. Lovejoy, Transformation in Slavery. A History of Slavery in Africa. Cambridge University Press 2000, s. 48. Tabell s. 175 ur Harrison, Slaveri, del 2. Pocketupplagan Historiska Media 2010.
Bild: New York Public Library Ett slavskepp i genomskärning. Slavarna låg tätt packade i flera däck för att en så stor volym "varor" som möjligt skulle få plats.
Resorna över Atlanten var en mardröm
Resorna över Atlanten brukade ta mellan fyra och åtta veckor. Några hundra slavar pressades samman i lastrummen. Risken för smittsamma sjukdomar var stor, särskilt som slavarna redan hade nedsatt motståndskraft mot sjukdomar som smittkoppor, dysenteri, gula febern och mässlingen. Kanske var femte slav avled under resan och vräktes överbord.
Besättningen lät slavarna komma upp på däck, helst en gång om dagen för att tvättas. Samtidigt försökte man göra rent i lastrummet. Ändå blev stanken där nere outhärdlig. Smutsen och den ständiga törsten var svåra att stå ut med. Det kändes som om luften inte räckte till. Och besättningsmännens brutalitet gjorde resan ännu mer plågsam.
I Amerika väntade ett torftigt liv fyllt av hårt arbete
Vid framkomsten till Brasilien, någon av öarna i Västindien eller någon hamn i Nordamerika väntade ännu en försäljning på auktion. Förnedrande! Köparna klämde på slavens kropp, undersökte muskler och tänder. Och sedan väntade ett hårt slit på en sockerplantage, en bomullsodling eller i en gruva.
Brännmärkning av en kvinna som snart ska skeppas över Atlanten tillsammans med andra väntande slavar i bakgrunden.
Tur hade de slavar som fick arbete i ägarens hushåll med matlagning, städning eller trädgårdsarbete.
11-15 miljoner människor togs som slavar
Det är svårt att beräkna hur många som bortfördes som slavar från Afrika till Amerika. Siffran ligger någonstans mellan 11 och 15 miljoner människor, detta beroende på om man räknar med dödligheten under transporterna till både lands och sjöss.
Under senare hälften av 1700-talet ökade den slavhandel snabbt som gick från Afrikas östkust. Och under 1800-talet var det här som de största slavmassorna – flera miljoner - sändes iväg till Brasilien, till arabländerna och till plantager på öar i Indiska oceanen – Madagaskar, Zanzibar, Mauritius och Réunion. Portugisiska slavhandlare i Mozambique och arabiska längre norrut (nu Tanzania och Kenya) trängde långt in i Centralafrika på jakt efter slavar och elfenben (elefantbetar). De brände, dödade och rövade med sig hopkedjade slavar i långa karavaner mot kusten. Mängder av afrikanska hövdingar deltog i ödeläggelsen av stora områden. De härjade och krigade, sålde sina fångar och gjorde enorma vinster på den smutsiga handeln. Brittiska flottan som vaktade utanför kusten kunde bara stoppa några få slavskepp.
Slavhandel över Atlanten 1450-1900
Tidsperiod
Antal slavar
Procent
1450-1600
409 000
3,6
1601-1700
1 348 000
11,9
1701-1800
6 090 000
53,8
1801-1900
3 466 000
30,6
TOTALT
11 313 000
100
Källa: Paul E. Lovejoy, Transformation in Slavery. A History of Slavery in Africa. Cambridge University Press 2000, s. 19. Tabell s. 171 ur Harrison, Slaveri, del 2. Pocketupplagan Historiska Media 2010.
ANNONS
ANNONS
En orsak till fattigdomen i Afrika
Slavhandeln berövade alltså Afrika på en stor del människor i sina bästa år. Det gjorde bland annat att det inte skedde någon naturlig befolkningsökning mellan 1650 och 1800. Dessutom hölls miljoner afrikaner som slavar med svarta herrar i sin egen världsdel. ”Historiens största brott”, så har denna slavhandel kallats. Den är naturligtvis en viktig orsak till den stora fattigdom som fortfarande råder i stora delar av Afrika.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vilka vägar för slavhandeln tas upp i texten? Hur skedde transporterna?
Det som gör slavhandeln inom Afrika särskilt otäck är sätten på vilka den skedde. Ge några exempel.
Läs texten med en karta över Afrika framme. Finner du några delar av kontinenten där invånarna fick vara ifred? Motivera ditt svar.
Uttryck med egna ord några förklaringar varför dåtidens människor sysslade med slaveri och slavhandel. Vilka tankar och känslor rörde sig inom dem?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
FÖRFATTARE
Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning Texten ingår som fördjupningstext i det digitala lärarstödet till Prio Historia. Webbplats:PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9
År 1795 köpte några svenska handelsmän ett holländskt slavskepp. Allt fler länder hade dragits in i kriget mellan Storbritannien och Frankrike (som utgjorde en del av de franska revolutionskrigen) och till havs besköt man eller kapade varandras skepp. Sverige betraktades som ett neutralt land och passade därför på att dra fördel av situationen. Med svensk flagg var man fri att segla på haven och förhoppningsvis skulle den transatlantiska slavhandeln ge en god förtjänst...
År 1833 förbjöds allt slaveri och slavhandel inom det brittiska imperiet. Bakom förbudet låg årtionden av hårt arbete utfört av den brittiska antislaverirörelsen, under ledning av bland annat parlamentsledamoten William Wilberforce. Men hur kom det sig att det var just Storbritannien - som av Europas alla stater varit mest inblandad och pådrivande i slavhandeln över Atlanten - som blev ett av de första länderna i västvärlden att avskaffa slaveriet?
Den är inte mer än en meter hög. En liten kortvuxen växt som spelat en i det närmaste osannolikt stor roll i världshistorien. Det handlar om bomullsplantan. De tunna och fina bomullshåren kring växtens frön är råmaterialet till världens viktigaste textil - bomullstyget. Men bakom vår bild av bomullen som en mycket viktig nyttoväxt döljer sig en historia fylld av mänskligt lidande och hårt arbete, men också entreprenörskap och framtidstro...
1878 sålde Sverige sin koloni S:t Barthélemy i Västindien till Frankrike. Innan försäljningen genomfördes en folkomröstning bland S:t Barthélemys invånare som resulterade i att 351 av 352 röstade ja till en återförening med Frankrike som tidigare varit ägare till ön. Därmed hade Sverige förlorat sin sista koloni...
Harriet Tubman föddes som slav men lyckades nå friheten genom att rymma. Hon ägnade därefter hela sitt liv åt den livsfarliga kampen mot slaveriet och blev den underjordiska järnvägens mest legendariska konduktör. Under mitten av 1800-talet organiserade hon mer än ett dussin fritagningsexpeditioner mot Södern och lyckades frita hundratals slavar...
Upptäckten och koloniseringen av "den nya världen" (Europa, Nordafrika och Asien var den gamla) i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet blev en katastrof för de amerikanska urinvånarna. Folkmord och smittsamma sjukdomar följde överallt där de spanska och portugisiska conquistadorerna (erövrarna) drog fram...
