Kärlek och äktenskap i antikens Grekland

Brudbad och bröllopskaka

Giftermålet fullföljdes genom att flickan flyttade till mannens hem. Ceremonin började kvällen före. Offer bars fram till de gudar och gudinnor som beskyddade äktenskapet; Zeus, Hera, Artemis, Apollon. Flickan offrade sina leksaker och sitt hårnät till gudarna.

Så följde brudbadet. Kvinnor med facklor i händerna hämtade vatten i en speciell källa. En flöjtspelare deltog i tåget. Denna ceremoni finns återgiven på många vasmålningar. Även den unge mannen badade.

På bröllopsdagen smyckades brudens och brudgummens hus med olivblad och lagerblad. En festmåltid arrangerades hos brudens far. Bruden var klädd i sina bästa kläder och hade en krans på huvudet. Hon var beslöjad. Gåvor bars fram till henne.

Efter måltiden transporterades makarna på en vagn dragen av mulor eller hästar till brudgummens hem. Släkt och vänner följde dem till fots, bärande facklor. Till ackompanjemang av cittra och flöjt sjöng de bröllopshymnen.

Hemma hos brudgummen väntade dennes far och mor, han prydd med en myrtenkrans och hon med en fackla i handen. Bruden överströddes med fikon och nötter. Hon bjöds att äta av bröllopskakan, som var bakad av sesamfrön och honung. Hon fick också en dadel, som var en symbol för fruktsamhet.

Så var det dags för de nygifta att gå in i brudkammaren.

Troligen var det först då som flickan tog av sig slöjan.

Utanför den stängda dörren ställde sig en av brudgummens vänner på vakt. De övriga gästerna sjöng högt och förde oväsen, sannolikt för att jaga bort onda andar.

Dagen därpå kom flickans föräldrar och överlämnade gåvor till de nygifta. Brudgummen fick den utlovade hemgiften.

Skilsmässa i antikens Grekland

Förekom skilsmässor?

Ja, de var i varje fall inte ovanliga. Men det var endast mannen som hade rätt att skilja sig från sin hustru, inte tvärtom. Om kvinnan inte gav honom några barn var det snarast en plikt för honom att upplösa äktenskapet, vars främsta och rent av enda mening var att föda barn. Det bör också tilläggas att pågående havandeskap inte var något hinder för mannen att skiljas.

Kvinnans otrohet var en annan orsak till skilsmässa.

En man som skilde sig från sin hustru var dock tvungen att återlämna hemgiften, vilket sannolikt bidrog till att hålla antalet skilsmässor nere.

Även kvinnan hade vissa möjligheter att ta ut skilsmässa. Hon fick då vända sig till den skarkonten, de omyndigas beskyddare, och lägga fram sina skäl för en skilsmässa. Mannens otrohet utgjorde inget skäl, eftersom han av tradition hade en obegränsad sexuell frihet. Däremot kunde brutalitet och våld från mannens sida betraktas som skilsmässoskäl.

Det var emellertid inte populärt bland allmänheten att en kvinna vågade ta ut skilsmässa. Många ansåg att kvinnan inte alls borde ha denna rätt och att det var en vanära för henne att lämna sin man.

Hemmets fånge

Även som gift fick kvinnan fortsätta sitt instängda och övervakade liv. "En ärbar kvinna bör hålla sig hemma, gatan är till för kvinnor av låg börd" – det var ett vanligt talesätt. Åtminstone de rika och medelklassen höll strängt på denna regel. Deras bostäder var för övrigt större och hade ofta en trädgård, varför dessa kvinnor inte behövde känna sig så instängda. Om en förnäm kvinna gick ut på stan, för att t.ex. köpa kläder, åtföljdes hon alltid av en slavinna.

I de lägre samhällsklasserna hade kvinnorna lite större rörelsefrihet. De kunde gå till torget och handla, även om mannen oftast skötte inköpen. Hon var dessutom ofta tvungen att arbeta utom hemmet, t.ex. som försäljare på torget, för att bidra till familjens försörjning.

Men inom husets väggar bestämde hustrun i mycket. Hon hade hand om husets nycklar. Hon kommenderade slavarna och slavinnorna, om sådana fanns. Endast i fattiga hem gjorde hustrun något kroppsarbete.

Något umgänge mellan hela familjer förekom knappast. När mannen bjöd hem sina vänner på middag, serverade slavarna. Hustrun visade sig kanske inte ens. Och hon följde naturligtvis inte med sin man, när han var bortbjuden. Hustrun gick istället till kvinnan i grannhuset och pratade en stund. Däremot deltog hustrun aktivt i familjens högtider.