Carl Friedrich Gauss - om den störste matematikern

Sjuttonhörningen

Det finns även andra problem än de tre klassiska. Ett av dem var att dela en cirkel i 17 lika stora delar. När det är gjort, går det att konstruera en regelbunden sjuttonhörning.

Problemet hade varit olöst i över 2 000 år när Gauss började grubbla på det. En morgon när han, 18 år gammal, låg kvar i sängen under ett lov såg han plötsligt lösningen framför sig.

Gauss lät publicera sin upptäckt i en liten notis i en tidning i juni 1796. Där låter han meddela att han gjort upptäckten och att han inom kort ska lägga fram bevisen för den.

Så gjorde forskare ofta för att vara säkra på att få äran för en viktig upptäckt. Forskningens historia är full av strider mellan olika mer eller mindre framstående vetenskapsmän om vem som egentligen var först.

Gauss var så förtjust över sin upptäckt av 17-hörningens konstruktion att han begärde att få en sådan inhuggen på sin gravsten. Här följde han Arkimedes, som hade räknat ut att om ett klot skrivs in i en cylinder är klotets volym 2/3 av cylinderns. Av alla sina upptäckter var denna en av de Arkimedes var stoltast över. Han sägs därför ha begärt att få ett klot inskrivet i en cylinder inhugget på sin gravsten.

Åsnornas skri

Trots risken att andra skulle ta äran åt sig brydde sig Gauss i fortsättningen inte om att publicera alla sina upptäckter. En anledning var att han ställde enorma krav på de matematiska bevisen för sina teorier. Ett annat skäl var att hans matematiska beräkningar ofta krockade med och kullkastade etablerade begrepp. Den som publicerade sådana teorier kunde räkna med att bli indragen i långa debatter, och det avskydde Gauss. I ett brev talar han om beoternas, alltså åsnornas, skri när något inte passar.

Gauss dagbok upptäcktes först 1898 - 43 år efter hans död, och den har fortfarande inte kunnat tolkas helt. Flera upptäckter beskrivs kortfattat med några kryptiska rader.

Utom i dagboken sparade Gauss sina beräkningar i en stor samling anteckningar. Det tog tio experter 70 år att gå igenom dem och ge ut Gauss samlade arbeten i tolv stora band. Det visade sig att flera matematiska upptäckter som andra forskare gjort långt senare redan gjorts av Gauss som inte brytt sig om att publicera dem.

Fadern och professorn

1807 utnämndes Gauss till professor i astronomi i Göttingen, och där levde han resten av sitt liv. Tjänsten betydde att Gauss i fortsättningen blev oberoende men också att han måste utföra mängder av mätningar som likaväl skulle ha kunnat göras av en mindre begåvad person.

Privat var Gauss kylig och tillbakadragen - det var inte lätt att komma honom in på livet. Han var gift två gånger och fick sammanlagt sex barn.

Trots att Gauss själv beklagat sig över att hans far var hård och tyrannisk i hemmet blev han som far nästan lika hård själv, särskilt mot sina söner.

Hans nära vänner var få, och till de flesta av sina studenter höll Gauss avståndet.

Gauss menade att verkligt begåvade studenter endast behövde en liten vink då och då; de skulle själva finna de matematiska vägarna.

Gauss ogillade att studenterna antecknade under föreläsningen; den som gjorde det kunde han avbryta med orden: - Följ med istället för att skriva.