Barnarbete
Hur kunde sådant här få förekomma? Fick verkligen barn lov att arbeta på det här sättet? Dessvärre var det så.
Ännu i våra dagar utnyttjas barn i farliga arbeten i olika delar av världen, och under 1800-talet och början av 1900-talet var barnarbete mycket vanligt i Europa. Barnen skulle lära sig arbeta tidigt. De flesta levde på landet, och det var nödvändigt att alla hjälptes åt för att familjen skulle överleva. De flesta tyckte helt enkelt att det var naturligt med barnarbete.
I de tidiga industrierna arbetade många barn. Många föräldrar såg gärna att deras barn fick en möjlighet att tjäna litet pengar till familjens försörjning.
Det var mycket vanligare förr än nu att barn blev föräldralösa. Sedan medeltiden hade samhället - städer och byar - ett visst ansvar för de föräldralösa och fattiga barnen. Man försökte på olika sätt se till att de fick lära sig ett yrke. Den svenske kungen Gustav II Adolf bestämde t ex på 1620-talet att de barn som togs om hand i barnhus skulle stanna där i tre år och då lära sig att reda ut ull, spinna och väva. Kungen ville att de skulle bli dugliga hantverkare som staten skulle ha glädje av, samtidigt som barnen inte kostade samhället något eftersom de tidigt kunde försörja sig. På samma sätt gjorde man över hela Europa.
Så var det tänkt, men verkligheten för barnen blev ofta mycket svår. För att slippa alla framtida kostnader gjorde många byar och städer så att de betalade en hantverkare en viss summa för att denne skulle lära upp barnen i sitt yrke. Vad som sedan hände med barnen brydde man sig oftast inte om. Det fanns naturligtvis hyggliga personer bland dessa hantverkare men också alldeles för många samvetslösa, som bara utnyttjade de stackars barnen.
En grupp som tycks ha råkat speciellt illa ut var sotarpojkarna i London och andra snabbt växande städer på 1700- och 1800-talen. Skorstenarna hade inte raka rökgångar som våra dagars skorstenar. Det var inte ovanligt att de såg ut som på bilden här bredvid.
Inne i skorstenspipan
Piporna var 40 cm eller smalare. Här kunde man inte dra viskorna upp och ner. Istället fick små pojkar klättra upp i röret och skrapa rent.
Pojkarna fick börja arbeta när de var 4-5 år gamla. De klättrade upp i skorstenen med händerna över huvudet och tog tag i springor och utskjutande delar av tegelstenarna och drog sig upp med händerna eller tog spjärn med fötterna. Över huvudet, eller vilande på huvudet, hade de säckar att samla upp sotet i. Redan när de var tomma vägde säckarna upp till 10 kg. I den trånga skorstenspipan skulle pojkarna skrapa loss sotet från väggarna och balansera säcken på huvudet, så att det mesta sotet föll ner i säcken. När den var fylld, skulle de ta sig ner igen, och det var den farligaste delen av arbetet. Eftersom kläderna var trasiga och för stora, hände det lätt att skjortan korvade sig under armarna, och då kunde pojken fastna. Han hade sedan ingen kraft att ta sig loss. Och det var nästan omöjligt för de andra pojkarna att klättra upp och trycka upp honom. Det enda sättet var att binda ett rep om fötterna och försöka dra ner honom. Det var vid ett sådant tillfälle som dödsolyckan, som beskrevs i inledningen, hade hänt.
Reagerade inte de vuxna?
Eftersom sotarpojkar arbetade i bostäder måste många ha sett hur de for illa, men tydligen tyckte de flesta att det var i sin ordning. Det fanns dock rättänkande människor, som försökte driva fram lagar som förbjöd sotarmästarna att använda små pojkar. När någon i England ville ändra på en lag eller införa en ny lag, måste det först undersökas vad som var fel eller saknades i den gamla lagen. Då samlades anhängare och motståndare till det nya förslaget, och vittnen kallades in. Genom dessa vittnesmål har vi fått veta mycket om hur människor hade det och hur de tänkte. Det är en skrämmande tillvaro som kommer i dagen.
"De måste lära sig yrket"
Man fann att barnen stulits från föräldrarna eller lurats ut från barnhem och att man slagit dem för att tvinga dem att gå upp i de trånga och farliga skorstenarna, ja, det förekom till och med att man eldade halm under dem. De hade inflammationer, bulor, sår och brännmärken på lår, knän och armbågar. Vittnesmålen visade vidare att "det tar många månader innan armbågar och knän får så hårt skinn att det inte skrapas av". Man frågade en sotarmästare, om pojkarna skickades upp i skorstenarna trots att de hade alla dessa skador. Han svarade:
Det beror på vilken sotarmästare det är. En del skickar upp dem tidigare än andra. Man måste hålla i gång dem, även om de är skadade, annars lär de sig aldrig yrket.
Även läkare fick yttra sig. Pojkarnas ben befanns ofta vara deformerade, eftersom det mjuka skelettet skadades av arbetet i de trånga gångarna. Dessutom skadades lungorna av allt sot de fick i sig.
En fråga om kostnader!
Man skulle tro att allt det hemska som berättades för parlamentsledamöterna fick dem att i lag förbjuda att pojkar användes på det här sättet.
Men inte förrän på 1830-talet lyckades man sätta stopp för de värsta missbruken. Känslolösa parlamentsledamöter använde alla möjliga knep och argument för att stoppa lagförslag som skulle förbjuda att sotarpojkar användes. Ett skäl som fick många att rösta mot var att det skulle bli så dyrt att bygga om alla skorstenar.
Debatterna fick dock försäkringsbolagen intresserade. De hus vars skorstenar byggdes så att de lätt och effektivt kunde sotas med en nyuppfunnen sotningsmaskin fick lägre premier. Risken för brand minskade nämligen. Sådana ekonomiska skäl gjorde att alla nybyggen fick lämpliga skorstenar.
M LÄS MER: Barnarbete
M LÄS MER: Fattigbarn, fosterhem och barnarbete förr
M LÄS MER: Sverige under 1800-talet
M LÄS MER: Industriella revolutionens baksida
M LÄS MER: Industriella revolutionens sociala följder
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Lars Olsson och Eva Lis Bjurman, Barnarbete och arbetarbarn, Nordiska museet, 1979
Hugh Cunningham, The employment and unemployment of children in England 1680-1851, Past & Present, 1990
Pamela Horn, Children's work and welfare 1780-1890, Cambridge UP, 1995
Carolyn Tuttle, Hard at Work in Factories and Mines: The Economics of Child Labour During the British Industrial Revolution, A standard scholarly history, 1999
FÖRFATTARE
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
