Harrison framhäver den brittiska flottans betydelse, den överlägsna sjömakten som kunde hävda brittiska intressen överallt i världen, vinna sjöslag, frakta trupper mellan imperiets olika delar och därmed åstadkomma erövringar av nya kolonier.
Brittiska guvernörer och förhandlare tog ibland egna initiativ till erövring utan att ha fått order från sin regering. Singapore blev brittiskt 1819 efter en insats av Thomas Stamford Raffles, Ostindiska kompaniets representant i området. Ett annat exempel var annekteringen av Hongkong efter opiekriget och dess fortsättningskrig.
Harrison skriver om den stolthet över imperiet som under 1800-talet spred sig bland flertalet britter, inte bara bland affärsmän och militärer, utan också bland skolungdomar, arbetare, tjänstemän, bland män och kvinnor. Runt hela världen kunde resande göra sig förstådda på engelska språket och se Union Jack på flaggstänger. Den brittiska och västerländska civilisationen hade visat sin överlägsenhet – den borde koloniernas infödda ta emot med tacksamhet. Och trilskades de, så visade britterna sin militära överlägsenhet. De hade ju kulsprutor att knäcka motståndet med.
Så småningom blev det ekonomin som ändrade inställningen till det enorma imperiet. Det kostade mer än det smakade – kort sagt det blev för dyrt att upprätthålla för invånarna på de brittiska öarna. Kolonierna gjorde sig fria under några årtionden i mitten av 1900-talet. I stället bildades Brittiska samväldet – idag med 53 medlemsstater.
Än idag lever stoltheten över imperiet kvar, till exempel när publiken vid BBC’s tv-program Last night of the Proms sjunger den patriotiska Rule Britannia så det dånar i lokalen. Så här lyder de tre första stroferna av sex, texten skriven av James Thomson, tonsatt av Thomas Arne (båda på 1740-talet) troligen inspirerade av den spanska aggression som ledde till kriget om kapten Jenkins öra. Den anknyter särskilt till brittiska flottan men också till brittiska armén.
Rule Britannia
- When Britain first, at Heaven's command
Arose from out the azure main;
This was the charter of the land,
And guardian angels sang this strain:
"Rule, Britannia! rule the waves:
"Britons never will be slaves."
- The nations, not so blest as thee,
Must, in their turns, to tyrants fall;
While thou shalt flourish great and free,
The dread and envy of them all.
"Rule, Britannia! rule the waves:
"Britons never will be slaves."
- Still more majestic shalt thou rise,
More dreadful, from each foreign stroke;
As the loud blast that tears the skies,
Serves but to root thy native oak.
"Rule, Britannia! rule the waves:
"Britons never will be slaves."
Lyssna på Rule, Britannia (instrumental)
Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till bl.a. Direkt Historia, Sanoma Utbildning
