Gordon hjälpte kinesiska regeringen att slå ner Taipingupproret och utsågs senare till guvernör i Sudan. Där avskaffade han slavhandeln och sågs som ett föredöme i styrandet av denna koloni. Han lämnade tjänsten 1879 men återkom 1884 för att försvara huvudstaden Khartoum under mahdisternas uppror. Efter tio månader föll staden och Gordon dödades. Han blev något av ett skyddshelgon för imperiet.
”Om Gordon var imperiets riddare och militära pliktanlete, var skotten David Livingstone dess läkarhelgon, symbolen för imperiets kristna och humanistiska själ. Livingstone föddes 1813 i Blantyne utanför Glasgow. … Davids far var till en början tehandlare men övergick till att bli predikant. Själv sattes David vid tio års ålder i arbete i en fabrik, med arbetstid från 06.00 till 20.00. Detta till trots skaffade sig pojken en gedigen utbildning, varefter han for till Afrika och ägnade livet åt att sprida kristendom, upptäcka nya länder och bekämpa slavhandel. Han såg sig som Guds, Storbritanniens och civilisationens emissarie (utsände). När han upptäckte ett jättelikt vattenfall mitt i djupaste Afrika döpte han det givetvis till Victoriafallen efter drottningen där hemma. När Livingstone avled den 1 maj 1873 var han redan en legend.”
