Svenskt bergsbruk under medeltiden och Vasatiden

Lästid 4 minuter

Bergsbruket i Sverige inleddes på 1000-talet med koppar- (Falun, Åtvidaberg) och järnbrytning (Utö, Bergslagen). Järnbrytningen fick sitt verkliga genombrott under 1100- och 1200-talen. Den tredje stora metallen, silver, blev en viktig produkt först mot medeltidens slut (Sala). Dessförinnan hade alltsedan tidig järnålder malm hämtats ur myrar, och myrmalmsutvinningen fortsatte parallellt med gruvdriften under hela medeltiden.

Artikel

Bild: Okänd

Malmupptagning vid en gruva. Snitt från Georgius Agricolas De re metallica (1556).

En viktig svensk näringsgren

Hur den storskaliga gruvdriften kom till Sverige är inte känt. Det är troligt att den nya tekniken kom från Tyskland som var ett föregångsland inom den dåtida bergshanteringen. Det var också Hansan som förmedlade tillträdet till den internationella marknaden och som från 1200-talet gjorde malm till en viktig svensk exportvara.

Det äldsta omnämnandet av gruvbrytning i bolagsform är från 1288 och gäller Stora Kopparberg. År 1347 fick kopparberget även kungligt privilegiebrev. Det äldsta privilegiebrevet för järnmalmsbrytning gäller Norberg (1354).

ANNONS

Eftersom bergsbruket krävde tillgång både på malm och skog medförde det att tidigare ödemarker blev befolkade. Vid sidan av de jordägande bergsmännen (se faktaruta) sysselsattes också stora grupper drängar, smeder och kuskar inom produktionen. Förutom sina skatteprivilegier åtnjöt bergssamhällena en betydande självstyrelse, och den kunglige bergsfogden hade vid sin sida ett bergsmannaråd. Till vissa "berg" kunde också brottslingar - dock inte mördare, förrädare och kvinnoskändare - fly och få asyl.

Bergsmännen

Bergsmän var bönder som vid sidan av jordbruket hade rätt att syssla med bergshantering. Produktionen skedde under kooperativa former och var i allmänhet begränsad till vissa perioder under året. Bergsmännen fick betala sitt tionde och sin skatt i form av järn för att inte alltför mycket jordbruksprodukter skulle föras ut ur Bergslagsområdet och minska tillgången på livsmedel där. Koppar- och silverproducerande bergsmän betalade högre skatt men behövde inte skatta för sin jord. De beskrivs därför också som "bergsfrälse".

Bergsmännen utgjorde en förmögen och självmedveten elit inom den svenska allmogen. De var vana att bestämma över sina egna angelägenheter och kom från Engelbrektsupproret och framåt att spela en viktig roll i rikspolitiken.

Ökad produktion under Vasatiden

Bergshanteringen upplevde under Vasatiden en expansionsperiod. Redan under senare hälften av 1400-talet hade införandet av masugnar inneburit att järntillverkningen börjat läggas om från den traditionella utvinningen av osmundjärn (uthuggna järnstycken) till stångjärn (utsmidda järnstänger). Det lättbearbetade stångjärnet betingade ett dubbelt så högt pris på världsmarknaden, varför utvecklingen uppmuntrades av kronan som anlade storskaliga hammarsmedjor och inkallade tyska experter. Det gick dock långsamt. I slutet av 1540-talet utgjorde andelen stångjärn bara 5 procent av den totala järnexporten och ännu 1604 endast 40 procent. Exporten hade under samma period dock nästan fördubblats.

Stångjärnets verkliga genombrott kom under Johan III och Willem van Wijk (se faktaruta nedan). Då expanderade också koppartillverkningen. Den gynnades genom att ny teknik införts och nya stora fyndigheter upptäckts i Falun På 1570-talet. Dessutom steg världsmarknadspriserna sedan Spanien övergått till kopparmyntfot på 1580-talet.

För att stärka statsfinanserna lades järn- och kopparexporten under statligt monopol 1580.

ANNONS

Willem van Wijk fick fart på den svenska järntillverkningen

Willem van Wijk (död 1597) var en nederländsk köpman, uppsyningsman över järntillverkning och myntning. Wijk var en av de driftiga utlänningar som gjorde karriär i Sverige under Vasakungarna. År 1572 trädde han i tjänst hos hertig Karl (IX) och fick bl.a. ansvaret för järntillverkningen i Värmland. Efter en tvist 1580 övergick han emellertid i kung Johans tjänst och utsågs att leda "alle våre och kronones järnbergsbruk över hele riket".

Han lyckades höja produktionen avsevärt, bl.a. genom att kalla in kompetenta utlänningar. Viktiga bruksorter i det van Wijkska imperiet var Finspång i Östergötland och Dannemora, Forsmark och Österby i Uppland. Dessutom gjordes van Wijk 1589-1590 till föreståndare för det kungliga myntet.

Willem van Wijks son med samma namn övertog efter faderns död driften av Finspång men avrättades 1598 av hertig Karl för sitt stöd till Sigismund, varefter släktens gods drogs in till kronan.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Redogör kortfattat för när bergsbruket inleddes i Sverige och för vilka metaller som stod i fokus under olika tidsperioder.
Hur tros den storskaliga gruvdriften ha introducerats i Sverige?
Vad kännetecknar "bergsmän", och vilken betydelse hade de inom det svenska samhället både ekonomiskt och politiskt?
Hur förändrades bergsbruket under Vasatiden, och vilken teknisk innovation bidrog till förändringen i järntillverkningen?
Vilka faktorer bidrog till koppartillverkningens expansion under Johan III:s tid?

M LÄS MER: Järnet och Bergslagen under medeltiden

M LÄS MER: Svensk koppar under stormaktstiden

M LÄS MER: Falu koppargruva - den svenska stormaktens hjärta

S LÄS MER: Järnhantering

S LÄS MER: Vallonernas betydelse för svensk järnindustri

S LÄS MER: Vasatidens statsfinanser och näringspolitik

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

FÖRFATTARE

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).

Senast uppdaterad: 13 augusti 2025

Publicerad: 27 juli 2021

Spara som favorit

ANNONS

Liknande artiklar

Medeltida handel och maktkamp kring Östersjön

Hanseitiska fartyg i en hamnstad vid Östersjön under medeltiden.

av: Robert de Vries

2025-10-30

Lästid 8 minuter

Under medeltiden blev handeln runt Östersjön allt viktigare. Tyska köpmän i Hansan sålde och köpte varor som salt, kryddor, öl, spannmål och järn. Många flyttade till svenska städer och hjälpte till att utveckla handel, gruvor och nya yrken. Stockholm växte snabbt och blev en viktig handelsstad. Samtidigt bråkade kungar och stormän om makten i Sverige och Norden. Till slut kom Danmarks drottning Margareta och enade hela Norden...

+ Läs mer

Brott och straff på medeltiden

Scen från en avrättning genom halshuggning. Bödeln väntar på att prästen ska läsa klart bönen innan han hugger.

av: Robert de Vries

2025-09-30

Lästid 9 minuter

I början av medeltiden såg lagarna olika ut beroende på var man bodde. Den som bröt mot lagen fick oftast betala böter till brottsoffret eller till familjen. Om man inte betalade, så blev man fredlös. Vem som helst fick då döda brottslingen utan att själv bli straffad. Senare på medeltiden började kungarna ta över och bestämma lagarna i hela landet. Då kom nya regler som gällde överallt och straffen blev hårdare. De som dömdes för brott kunde få hemska straff, som utfördes inför publik av en bödel - en person som jobbade med att straffa brottslingar. Det var viktigt att många såg på när bödeln utförde straffen, för tanken var att skrämma alla andra från att begå brott...

+ Läs mer

Stockholm och andra viktiga svenska städer på medeltiden

av: Robert de Vries

2025-09-28

Lästid 11 minuter

Stockholm växte fram på 1200‑talet vid vattnet där Mälaren möter Östersjön. Läget var perfekt för både handel och försvar. Den som styrde över staden kunde också kontrollera den viktiga vattenvägen in i landet. Under medeltiden byggdes murar runt staden, och många handelsvaror kom dit från hela Sverige och området runt Östersjön. Tyska köpmän köpte varorna och sålde dem vidare till andra länder. På 1400-talet fanns omkring 70 städer i Sverige, och störst var Stockholm med ca 6 000 invånare. Några av de andra viktiga städerna i riket var Sigtuna, Skara, Lödöse, Söderköping, Kalmar, Åbo och Viborg...

+ Läs mer

Hantverk och skrån på medeltiden

av: Robert de Vries

2025-09-27

Lästid 8 minuter

Medeltidens hantverkare bodde i städerna. Unga pojkar som skulle bli hantverkare fick börja som lärling hos en mästare där de lärde de sig yrkets grunder och hemligheter. Efter några år fick de göra ett gesällprov och bli gesäll, innan de efter ytterligare många år, ansågs redo att göra ett mästarprov. När det var godkänt blev de mästare och fick öppna en egen verkstad och ha egna lärlingar och gesäller. Alla hantverkare inom varje yrke i en stad var tvungna att vara medlem i ett skrå - en slags hantverksklubb - t.ex. skomakarskrået eller bagarskrået. Skrånas viktigaste uppgift var att se till att hantverket i staden höll god kvalité och att hantverkarna hade det bra...

+ Läs mer

Hade du velat bo i en stad på medeltiden?

av: Robert de Vries

2025-09-24

Lästid 6 minuter

Tänk dig att du går genom smala, krokiga gränder där solen knappt hittar in. Det luktar rök, gödsel och gamla sopor. Vattnet du dricker kan göra dig sjuk eller ta ditt liv. När mörkret lägger sig över staden blir det riktigt mörkt, för det finns inga gatlyktor. Då är det nästan bara stadsvakterna kvar på gatorna. Deras viktigaste uppgift är att förhindra och upptäcka bränder, för om det börjar brinna sprids elden snabbt bland den täta bebyggelsen. Vill du följa med in i den medeltida staden? Häng med!

+ Läs mer

Städerna i medeltidens Sverige

av: Robert de Vries

2025-09-21

Lästid 8 minuter

Medeltidens svenska städer var små men viktiga centrum för hantverk och handel. Där möttes människor från Sverige och andra länder - handeln förde därför med sig både rikedomar och nya idéer. Alla varor som kom in till städerna beskattades med tull som gav inkomster till kungen, men också till städerna. Med pengarna kunde kungen stärka sin makt, medan städerna använde dem till viktiga byggnadsarbeten och löner...

+ Läs mer