I en hadith nämns först raden av tradenter, dvs kedjan av personer som förmedlat den aktuella traditionen till varandra fram till dess att den blev nedtecknad. Därefter kommer utsagan som innehåller ett uttalande eller en handling av profeten eller någon av hans närmaste. Traditionen består alltså av två delar. En som anger uppgiftslämnarna, t.ex. Uthman har berättat att Abu Hurayra berättat för honom att han hört Muhammed säga att..., här kommer utsagan, det som profeten uttalade eller gjorde i den konkreta situationen.
Redan tidigt efter Muhammeds död fanns det en stor mängd traditioner i omlopp och arbetet med att samla in och systematisera dem pågick främst under det andra århundradet efter hans död. I det stora materialet finns också många hadither som motsäger varandra. Efter hand utvecklades metoder för traditionskritiken. Det var ett sätt att försöka skilja mer eller mindre falska från vad som ansågs vara sanna traditioner. Någon entydig åsikt om olika traditioners värde nås aldrig och man kan påstå att arbetet med traditionsmaterialet alltid pågår inom islam. I dagens debatter kan t.ex. uppgiftslämnare kritiseras ur ett feministiskt perspektiv för att medvetet inte ha förmedlat en korrekt bild av den betydelsefulla roll kvinnor, speciellt Muhammeds hustrur, spelade i den tidigaste islamiska historien.
Sira
En andra viktig litteraturform är sira. Det är termen för de sammanhängande berättelserna om profeten Muhammeds liv. Det finns få tidiga källor till Muhammeds liv och de tidigaste är från slutet av 700- och början av 800-talet. En viktigt sådan är en sira av Ibn Ishaq (d. 767) som senare redigerades av Ibn Hisham (d. 833).
Sira är med andra ord profetbiografier med påverkan av både arabisk, persisk, judisk och kristen tradition. Det tidiga intresset för profetbiografier grundade sig framförallt på en önskan att etablera islams rituella praxis. Muhammed fungerade som det vägledande exemplet för att t.ex. utföra bönen. Beskrivningar i siralitteraturen av Muhammeds liv överensstämmer i stort med den bild som framträder i hadithsamlingarna.
Sira kan också ses som texter vilka förklarar och sätter in Koranen i ett sammanhang. Endast vid fyra tillfällen nämns Muhammed i Koranen. Profetbiografierna är utformade för att förklara i vilket sammanhang Gud sände sina uppenbarelser till mänskligheten.
Studiet av Muhammeds liv är viktigt för muslimer eftersom Muhammed i egenskap av den ideala personen - och hans samhälle som den ideala samhällsformen - kan vara inspirationskälla för såväl individuellt beteende som för hur dagens islamiska stater utformas.
Sunna
Källan till sunna, den heliga och normerande seden, är i första hand hadithsamlingarna, men också sira. Muhammeds eget liv och skildringarna av hans åtgärder är alltså grunden för sunna, den norm för hur människan ska handla som traditionen tillhandahåller.
Efterhand utvecklades en idé om Muhammed som den "perfekta människan" - ett förkroppsligande av Koranens budskap. Samtidigt ses Muhammed som en människa. Han kan begå felaktigheter och han är även kopplad till ett visst historiskt skeende. I Koranen kan detta ses i vers 3:144 där Muhammed beskrivs som "ingenting mer än ett sändebud".
