USA hann först med det nya vapnet
Den här augustidagen har det gått tre dygn sedan det amerikanska flygvapnet fällde det första kärnvapnet, Little Boy, över Hiroshima. Effekten blev precis så förödande som man väntat sig. I den amerikanska ledningen talas det med skräckfylld vördnad om detta nya vapen. Men ännu har inte den japanska regeringen gett upp, även om de i ärlighetens namn inte har haft mycket tid på sig att reagera.
Atombomberna är följden av ett forskningsarbete som pågått med växande intensitet ända sedan 1939. Att varje atom innehåller sanslösa mängder energi hade tydligt beskrivits av Albert Einstein i början av 1900-talet, när han presenterade sina tankar om relationen mellan massa och energi (sammanfattade i den berömda formeln. E = mc²). Men samma år som världskriget bröt ut hade fysiker också visat att kärnklyvning var praktiskt möjlig att genomföra, vilket gjorde det uppenbart att man därmed också borde kunna bygga just det som kom att kallas atombomber – vapen som släpper lös en enorm mängd energi genom fission, klyvning av atomkärnor.
Strax efter att denna upptäckt blev känd inledde flera länder sina egna, högst hemliga försök att med hjälp av sin egen nations ledande fysiker utveckla atomvapen, i USA, Tyskland och Sovjetunionen. Det var en kapplöpning i det tysta, där det amerikanska bombprogrammet efter en tid tog ledningen.
In i det sista fortsatte de allierade att vara livrädda för att nazisternas satsning – som leddes av den berömde fysikern Werner Heisenberg – trots allt skulle hinna före. En desperat Adolf Hitler beväpnad med kärnvapen var en skräckinjagande tanke. Därför lades oerhörda resurser på att USA skulle bli först i världen med det nya vapnet.
Och till sist, våren 1945, var allt färdigt. Men vid det laget var Tyskland i princip redan besegrat. Då beslöts istället att nymodigheten, detta teknologiska underverk, skulle användas mot Japan.
Syftet var att tvinga landet att ge upp sitt allt hopplösare motstånd och på så vis kanske spara hundratusentals amerikanska soldaters liv. Samtidigt ville man gärna pröva bomberna i praktiken. Var de verkligen så effektiva som det verkade vid provsprängningarna?
En ocean av eld, en himmel av rök
När Little Boy exploderade över Hiroshima infriades alla förväntningar (eller farhågor, beroende på hur man vill se det). Sprängkraften var verkligen enastående. Men ännu hade Japan inte kapitulerat, och ett kodat meddelande som USA lyckades komma över antydde att de inte heller tänkte göra det.
Därför skickades Charles Sweeney ut på den färd som gjorde att han strax efter klockan elva på förmiddagen den 9 augusti passerade över sjukhuset där doktor Tatsuichiro Akizuki befann sig. En kort stund därefter öppnade sig en lucka i molntäcket över staden, flygplanets bombriktare fick syn på en idrottsplats, och Fat Man föll från himlen.
