Forskaren Alexander Flemings (1881-1955) upptäckt av penicillinets läkande kraft har räddat miljontals människor över hela världen från en säker död. Fleming var son till en fattig skotsk bonde. När fadern dog tidigt blev modern ensam ansvarig för familjens åtta barn. Hon såg snart att Alexander var begåvad, och tack vare ett stipendium fick han möjlighet att studera medicin i London.
När första världskriget bröt ut arbetade Fleming som militärläkare i Frankrike. Där upptäckte han att den vanligaste orsaken till sårfeber var när soldater hade sårats av kulor som gått igenom deras smutsiga uniformer och tagit bakterier med sig in i kroppen.
Efter kriget återvände Fleming till St Mary’s sjukhus i London och fortsatte sin forskning om bakterier. År 1928 odlade han stafylokockbakterier i sitt laboratorium. Innan han gick på semester glömde han att sätta lock på en av odlingarna. När han kom tillbaka upptäckte han att mögel hade hamnat i skålen och att bakterierna runt möglet hade dött. Den oväntade upptäckten blev början på utvecklingen av penicillinet, som senare skulle rädda miljontals liv.
Mögelsvampen kallades penselmögel (på latin, Penicillium notatum). Fleming upptäckte att penselmöglet utsöndrade en substans som dödade bakterier. Han kallade den penicillin.
Fleming skrev en uppsats om sin upptäckt, men ingen var intresserad av hans rapport. Problemet för Fleming var att få fram penicillin i tillräcklig mängd.
Det tog tio år innan man insåg penicillinets verksamma kraft. Då läste två forskare Flemings gamla artikel och beslöt sig för att göra om hans experiment. Därefter gick utvecklingen i rasande takt. Först gjorde man djurförsök. Försöken visade att medlet var fantastiskt verksamt.
Andra världskriget drev på utvecklingen. Till en början var penicillinet en rent militär produkt. Men 1944 fanns det så mycket penicillin att man nu kunde börja behandla privatpersoner.
Penicillinet är än idag det mest kända av alla antibiotika. Penicillin används bland annat mot lunginflammation, blodförgiftning, könssjukdomar och kallbrand.
1945 fick Fleming Nobelpriset i medicin för sin upptäckt.
Alexander Fleming dog i en hjärtattack 1955. Han ligger begraven i S:t Paulskatedralen i London.
Mirakelmedicinen som nästan var omöjlig att tillverkaFleming upptäckte penicillinet 1928, men att förvandla upptäckten till en fungerande medicin visade sig vara mycket svårt. Först 1941 hade forskarna Howard Florey, Ernst Chain och deras kollegor vid Oxfords universitet lyckats framställa tillräckligt mycket för att behandla en svårt sjuk människa. Den första patienten var den 43-årige polisen Albert Alexander, som höll på att dö av en allvarlig bakterieinfektion. Resultatet var nästan otroligt. Redan inom ett dygn började Alexander må mycket bättre. Men forskarna hade ett stort problem; penicillinet höll på att ta slut. Medicinen var så dyrbar att de till och med samlade in Alexanders urin och återvann penicillin som hans kropp inte hade tagit upp. Trots det räckte mängden inte till. Behandlingen avbröts och infektionen kom tillbaka. Alexander dog några veckor senare. Händelsen visade både penicillinets stora möjligheter och problemet som ännu återstod. Medicinen behövde kunna tillverkas i stora mängder. Några år senare hade massproduktionen kommit igång, och penicillinet började rädda människor i en omfattning som Fleming knappast hade kunnat föreställa sig när han först såg möglet i sin bakterieodling.
|
M LÄS MER: Fleming, Chain, Florey och penicillinets läkande kraft
L LÄS MER: Historia om läkekonst och sjukdomar
M LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
