Napoleon erövrar Europa : Uppror i Spanien

Spanien och Frankrike stod först på samma sida mot Storbritannien. När franska trupper väl var i Spanien svängde dock den spanska inställningen till de allierade fransmännen. Mer och mer framstod den franska armén inte som befriare, utan som en ockupationsmakt.
S

Den franska ockupationsmakten i Spanien tog till hårda medel för att försöka behålla kontrollen. Detalj från en målning gjord av Francisco Goya (1746-1828).

Madrid den 2 maj 1808

I april 1808 tvingade Napoleon den spanske kungen Carlos och kronprinsen Ferdinand att avgå och acceptera Napoleons bror Joseph som spansk kung. När denna nyhet nådde Madrid gjorde befolkningen uppror. Även de lägre skikten i det spanska samhället, de som kunde tänkas vinna något på att franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet, och broderskap spreds till deras land, vände sig mot de franska inkräktarna. Den 2 maj gick folk ut på Madrids gator och attackerade de franska styrkorna. Den spanska målaren Goya har några år senare försökt skildra detta nationella uppror mot den franska ockupationsmakten. Att fransmännen använde sig av Nordafrikanska soldater, de s.k. mameluckerna, gjorde inte saken bättre. Spanien hade länge varit ockuperat av en annan Nordafrikansk folkstam, morerna. Minnet av denna ockupation hade hållits levande i Spanien och hjälpte till att skapa en nationell stämning och kampglöd denna majdag 1808.

Fransmännen fick snart kontroll över situationen och gick till motattack. Tusentals spanjorer avrättades efter summariska rättegångar eller helt utan rättegång. Den 3 maj avrättades åtskilliga madridbor, som på bilden här nedan. Hatet växte. Den spanska nationalismen växte sig stark (se även tidningsartiklar från the Times längre ner på sidan). Läs om nationalism >

ANNONS

ANNONS

Spanjorerna börjar med gerillakrigföring

Snart upptäckte spanjorerna att det inte gick att militärt besegra fransmännen, de var för starka. Gick det inte att besegra den franska ockupationsmakten i ett stort krig - guerra - fick man övergå till krig i liten skala - guerilla ("gerilla" på svenska). Så blev spanjorerna de första att utveckla denna typ av krigföring. Små begränsade attacker mot ockupationsmakten för att påminna om motståndet. Gerillakrigföring har sedan dess använts många gånger för att driva ut inkräktare ur sitt land. Att gerillakrig och nationalism föds på samma gång är inte en slump.

Bilden visar franska soldater som arkebuserar några spanska frihetskämpar. Ingen kom undan kriget, hela befolkningen drogs in i det. Alla måste ta ställning för eller emot fransmännen, för eller emot den spanska nationen. Målning gjord av Francisco Goya (1746-1828).

Gerillan levde och verkade i skogarna eller andra otillgängliga trakter. Här bodde man, här tillverkade man sina vapen och sin ammunition. Här planerade man angreppen mot fransmännen.

Napoleonkrigen förvandlade kriget från att ha varit en kamp mellan professionella soldater, till att bli något som engagerade hela nationen. Fransmännen hade mobiliserat hela sin nation i en jättelik värnpliktsarmé. Spanjorerna mobiliserade sin nation i en bitter kamp för självständighet.

ANNONS

ANNONS

Som du ser på bilden var kriget mot spanjorerna inte vackert. Goya har i denna målning "Que hay que hace mas? - Vad mer kan man göra" försökt skildra gerillakrigets brutalitet.

Ingen undkom kriget

Den spanska gerillan behövde stöd av civilbefolkningen. Efter attackerna mot fransmännens vapenförråd, transporter eller förläggningar gömde de sig bland civilbefolkningen. Civilbefolkningen blev därmed krigförande i fransmännens ögon. Ingen skillnad gjordes till slut mellan soldater och civila. Vem var för resten gerillasoldat? Han hade ju ingen uniform, inget skilde honom från den övriga befolkningen. Fransmännen slog till skoningslöst mot allt och alla. Det fanns ingen tid att reagera eller skydda sig - Ya no hay tiempo!!

Även de spanska nationalisterna slog till mot civilbefolkningen, om de inte obrottsligt ställde upp för dem. Civilbefolkningen kom i kläm och led. Hur de än betedde sig gick det illa för dem.

Kriget mot fransmännen i Spanien 1808-1814 blev bittert och blodigt. Hatet växte på båda sidor. Fransmännen försökte desperat upprätthålla sin ockupation. Fransmännen avrättade mängder med spanska motståndsmän i ett försök att skrämma den spanska befolkningen till underkastelse. Några lät sig skrämmas. För de flesta blev dock dessa avrättningar ytterligare ett skäl att bekämpa fransmännen. Den spanska nationalismen var född på gott och ont.

ANNONS

Artiklar från the Times om händelserna i Spanien 1808


Ur: The Times, 11 maj 1808

Nya underrättelser från Spanien, förändrar gradvis den bild av läget i Spanien, vi presenterade igår. Det står klar att det spanska folket inte uppträtt så passivt och likgiltigt till det som händer i Spanien, som vi först trott. Åsikterna går förstås isär vad gäller den spanska monarken och hans sons position, såväl som de krav de ställer.

Vissa provinser har erbjudit den nya härskaren sitt stöd och hjälp, och vi hoppas verkligen att han kommer att bli en verklig härskare och inte bara ett verktyg för de franska intressena. Andra provinser har svarat med tystnad, kanske för att de känner en viss misstänksamhet mot den roll Frankrike spelat under inledningen till revolutionen.

Ur: The Times, 12 maj 1808

Händelserna i Spanien blir för var dag allt intressantare, och vi fruktar att konflikten i detta olycksdrabbade land, helt rätt har förutsatts bli de slutgiltig och total underkastelse under Bonapartes vilja. Han har emellertid räknat med, och detta inte helt utan grund, ett motstånd i en långt högre grad än vad vi (engelsmän) tidigare anade att den spanska nationen var i stånd till och hade kraft att mobilisera mot honom. Vi är dock långt ifrån övertygade om att han är skrämd eller tror, som några säger, att han kan lita på Spanien.

 

Text: Per Höjeberg, lektor i historia på Norra Reals gymnasium

Uppdaterad: 6 februari 2019
Publicerad: 23 februari 2014

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

ANNONS

Liknande artiklar

S

Politiska och ekonomiska utvecklingen i 1800-talets Europa

Efter de långa Napoleonkrigen i början av 1800-talet följde en lång period då det i stort sett...

M

Sverige förlorar Finland 1808-1809

I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet stod Europa i brand. De franska revolutionskrigen...

M

Louis Pasteur - mikrobiologins fader - revolutionerade medicinen

Louis Pasteur (1822-1895) var den franske kemisten vars upptäckter öppnade mikroorganismernas värld...

L

Sepoyupproret 1857-1858

Under andra halvan av 1700-talet styrde det brittiska Ostindiska kompaniet över Indien där de...

ANNONS

Ämneskategorier

Franska revolutionen

Franska revolutionen (1789-1799) ökade folkets makt och förändrade det franska och europeiska samhället.

Napoleontiden

Den händelserika tiden (1799-1815) som inkluderar Napoleonkrigen då Napoleon styrde Frankrike och nästan hela Europa...

Nationalism och imperialism

Nationalismens och imperialismens tidevarv (1815-1914) då Europa styrde världen.

Krig och försvar 1776-1914

Vapen, strider, fältslag, krigföring och krig under det långa 1800-talet.

Frankrikes historia

Fördjupa dig i Frankrikes historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.

Spaniens historia

Här hittar du material som behandlar Spaniens historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...

Relaterade taggar

Uppror och frihetskamp

Här hittar du material som kan relateras till uppror och olika former av frihetskamp genom...

Napoleonkrigen

Napoleonkrigen är ett samlingsnamn för de krig och väpnade konflikter som ägde rum i Europa och på...

Napoleon Bonaparte

Napoleon Bonaparte (1769-1821) föddes under fattiga förhållanden på ön Korsika, men blev senare...

Franska revolutionens följder

Franska revolutionen som inleddes 1789 fick många både kort- och långsiktiga följder. Hela det...