Lejdtrafiken innebar att svenska fartyg under andra världskriget kunde trafikera internationellt vatten enligt bestämda rutter. Trafiken inleddes efter en överenskommelse hösten 1940 med dels Tyskland, dels Storbritannien om att ett visst antal lastfartyg skulle få gå i konvoj mellan Sverige och några icke krigförande länder - främst latinamerikanska - utan att någon av de stridande parterna ingrep.
Den export och import som blev möjlig genom lejdtrafiken betydde mycket för den svenska folkförsörjningen men också för handeln och industrin. Sverige kunde exportera bl.a. papper och pappersmassa och importera åtråvärda varor som kaffe, spannmål, ris, bomull och maskindelar.
Trafiken var dock förenad med betydande risker: 11 fartyg förliste och 165 människor omkom, bl.a. genom minsprängningar.
Lejdtrafiken bidrog till att Sverige inte hamnade i samma svåra livsmedelssituation under andra världskriget som under det första. Överenskommelsen och dess genomförande var en triumf för svensk utrikespolitik men framför allt ett erkännande från de stridande parterna att de respekterade Sveriges hållning under kriget.
LÄS MER: Sverige under andra världskriget
LÄS MER: Svenska samlingsregeringen under andra världskriget
LÄS MER: Sverige och andra världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Malmexporten till Tyskland
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (utg. av Bonnier Alba).
