Bruket av tobak går bortåt 400 år tillbaka i tiden i vårt land. Tobaken blev snabbt populär när den lanserades under 1600-talet och började användas av både män och kvinnor. Rökvanorna har genomgått olika trender genom åren – från de första lerpiporna till de mer utsmyckade sjöskumspiporna och senare till dagens många pipmodeller, cigaretter, cigariller och cigarrer (och nu även e-cigaretter). Men vi har också snusat. Först togs snuset (som då var en "snustorr" variant) genom näsan, och senare utvecklades våra snusvanor till det typiskt svenska "läppsnuset" (en fuktigare snusvariant).
"Ack tobak, ädla ört, du sockersöta blad, när jag dig tänker på, blir alt mitt hierta glad. Du nöjer sinnet mitt, du giör mig tiden kort. Ur magra, bröst ock blod du drifwer sjukdom bort. Mot hunger ock mot törst är du min mat och dryck, Mot kiöld min kakelugn..."
ANNONS
ANNONS
Så lyriskt utlät sig en okänd författare på 1700-talet som gav ut En wälförbättrad Tobaks-Brödra- Ordning, Alle Älskare af Tobaksrökandet till efterrättelse författad. I 27 paragrafer sammanfattade han vad "Alla Tobaksälskare bör iaktta", som att alltid ha minst två pipor till hands om en skulle råka gå sönder.
Bruket att röka tobak spred sig från Central- och Sydamerika till Spanien via Frankrike över Europa vid 1500-talets mitt.
Tobakslasten (last = "ovana") i vårt land kan räkna sitt födelseår till 1637. Från det året härstammar de första uppgifterna om tobaksinförsel, och samtidigt infördes de första piporna. För att minska tobaksimporten (enligt dåtidens rådande merkantilistiska idéer) uppmuntrades den inhemska tobaksodlingen. I det första plakatet om tobaksodling, utfärdat 1724, angavs som mål att var och en skulle odla tobak för eget behov. Självhushållning gällde alltså även på tobakens område.
Lerpipor och sjöskumspipor
Under 1600- och 1700-talen rökte man lerpipor eller kritpipor som hade långa skaft och små huvuden. De var billiga men sköra. Staden Gouda i Holland var centrum för piptillverkningen och till en början importerades lerpipor till Sverige. Så småningom kom en inhemsk tillverkning av lerpipor igång, och 1747 lyckades pipbruksintressenterna genomdriva ett förbud mot import av lerpipor.
Efter kritpiporna kom sjöskumspiporna på modet. Dessa långpipor som har ca 1 meter långt böjligt skaft och stort piphuvud av sjöskum – ofta med en jaktscen i relief och med silverlock – var vanliga under 1800-talets första hälft.
En finess med de långa piporna var att röken svalnade innan man fick den i munnen, men de var besvärliga att stoppa och tända. För de allra längsta modellerna var man tvungen att be någon om hjälp när pipan skulle tändas!
Senare gjordes piporna kortare och fick formen av våra dagars snugga (dagens design på piporna).
Sjöskum (sepiolit) är en vitaktig mineral som förekommer i jorden i knölform, t.ex. i Anatolien (ungefär dagens Turkiet) i Mindre Asien, och i den grekiska övärlden. Sjöskum är poröst och i torrt tillstånd så lätt att det flyter på vatten, därav namnet. Materialet går lätt att skära i. Det färdiga piphuvudet kokas i vax så att porerna tätas. Vaxkokningen gör att sjöskumspipan efter en tids rökning antar en vackert gyllenbrun färg.
ANNONS
ANNONS
Ljunglöfs fabrik
I Ljunglöfs fabrik i Stockholm tillverkades snus och tobaksvaror av hög kvalitet. Tre generationer Ljunglöf ledde fabriken. Knut Ljunglöf, som ledde fabriken 1860-1920, var också storgodsägare och ägde vad som idag är Stockholms västra förorter: Råcksta, Vällingby, Beckomberga, Blackeberg och Lilla Ängby. År 1915 tvångsinlöste Tobakbolaget (ett annat stort företag) Ljunglöfs snusfabrik, som då var Europas största snustillverkare. Namnet lever namnet kvar tack vare det välkända snuset i den runda burken – Ljunglöfs Ettan.
Både damer och herrar snusade av hjärtans lust
Bruket att pulvrisera tobaken till snus sägs ha kommit på modet i Europa sedan Frans II av Frankrike på 1500-talet ordinerats snus mot sin kroniska huvudvärk. Som alla laster spred sig snusandet snabbt och blev högsta mode bland överklassen. Redan på 1600-talet bannlyste påven alla snusare, och i en kyrklig förordning från 1664 påbjöds böter för den som snusade i kyrkan. På 1630-talet kom snuset till Sverige via Nederländerna. Här varnade senare Linné för diverse faror med snusande – bland annat kunde hjärnan bli uttorkad.
Men förbud eller förmaningar hjälpte inte. Både herrar och damer snusade av hjärtans lust. I ett brev klagades över att de fina damerna i Versailles hade smutsiga näsor av snuset, som om de "bökat i smutsen".
Samtal karlar emellan på en skånsk bygata. Mannen med det stora skägget röker långpipa, den andre suger på en kort "snugga".
ANNONS
ANNONS
Så snusade man
Från början användes torrt snus. Man la lite snus i tumvecket på handens ovansida, eller tog en pris mellan tummen och pekfingret och drog in genom näsan.
Omkring 1800 svängde bruket bland svenska bönder och arbetare. De övergick till fuktigt snus, "munsnus", att lägga under överläppen, en så kallad mullbänk, munvigge eller läppsnuva. Det folkliga bruket av läppsnus anses idag som en svensk specialitet.
Snusande gubbe och gumma på tobaksdosa av mässing från Skultuna, omkring 1810.
"Snus är snus, om ock i gyllne dosor", skaldade Fröding, och det är naturligtvis sant. Men det alldagliga snuset gavs förr ett vackert hölje. Från lyxdosor av guld med ädla stenar till välanvända bruksdosor av horn eller trä. Från 1800-talet då snusdosan blev var mans egendom finns många snusdosor i mässing bevarade.
Vid sekelskiftet 1900 började munsnus säljas i konsumentförpackningar varefter de personliga snusdosorna snart kom ur bruk.
Vad hände sedan?
Rökarna är ett jagat släkte. Numera finns inte många platser där de kan utöva sin enligt många så förhatliga last. Rökarnas antal har också sjunkit, nu är det oftare kvinnor än män som söker sig ut på balkongen eller till en rökruta i offentligheten för att smyga sig till en cigarett. Snusarna har däremot blivit fler, men hur framtiden blir för dem beror på den den svenska staten och EU.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
När började tobaksbruket spridas i Sverige?
Nämn några typer av pipor som användes under 1600- och 1700-talen.
Ge exempel på varför snus blev populärt i Europa under 1500-talet.
Hur förändrades sättet att använda snus i Sverige under 1800-talet?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Sven T Kjellberg, Tobakens svenska historia, Kulturens årsbok 1938 Gustaf Näsström, Forna dagars Sverige, 1700-talet, Bonniers, 1962 Jan-Öjvind Swahn, Mathistorisk uppslagsbok, Ordalaget förlag, 1999 Nils-Arvid Bringéus, Mat och miljö – en bok om svenska kostvanor, Gleerups, 1970
FÖRFATTARE
Text: Jane Fredlund, journalist, kulturhistoriker och författare Artikeln är en omarbetad version av material från boken Så levde vi : Fest och vardag i forna dagars Sverige, av Jane Fredlund
Kan ett uppslagsverk vara så farligt att det måste förbjudas? I 1700-talets Frankrike var svaret ja. Denis Diderot och hans medarbetare ville samla så mycket som möjligt av tidens kunskap i ett enda stort verk. Resultatet blev "Den stora Encyklopedin", ett faktarikt verk som samlade kunskap om allt från filosofi och vetenskap till hantverk, teknik och vardagsliv. Men böckerna nöjde sig inte med att förklara hur världen fungerade. De uppmuntrade också människor att använda sitt förnuft, tänka själva och ifrågasätta gamla sanningar. Det oroade både kyrkan och makthavarna, och till slut förbjöds verket. Censuren och de ständiga konflikterna gjorde arbetet allt svårare, och delar av produktionen fick fortsätta i hemlighet. Trots motståndet lyckades Encyklopedin överleva och blev en av upplysningstidens viktigaste symboler för kunskap och rätten att tänka fritt...
1700-talets Paris var en stad fylld av ljud, rörelse och starka kontraster. På de trånga gatorna trängdes försäljare, hantverkare, tiggare, eleganta borgare och hästdragna vagnar, medan kaféer och marknadshallar sjöd av nyheter, skvaller och politiska diskussioner. Seine förde varor genom staden och gav arbete åt många, men både floden och gatorna användes också som avstjälpningsplatser. Bakom det livliga folklivet dolde sig därför ett Paris som ofta var smutsigt, stinkande och långt ifrån bekvämt...
Att flytta från landsbygden till en fransk stad kunde öppna dörren till arbete, handel och ett bättre liv. Men staden var också ett samhälle fyllt av regler, privilegier och tydliga gränser mellan fattiga och rika. Här styrde borgmästare och mäktiga ämbetsmän, hantverkarna organiserades i skrån och den som ville bli fullvärdig borgare kunde få vänta i många år. Till och med maten på värdshusen och vilka familjer som måste ta emot inkvarterade soldater kunde bestämmas av myndigheterna...
I 1700-talets Frankrike såg skolan mycket olika ut beroende på om du var pojke eller flicka, rik eller fattig. Pojkar kunde gå i församlingsskolor och i vissa fall studera vidare, medan många flickor inte fick någon skolundervisning alls. För adelsflickor väntade ibland klosterskolor och religiösa internat med stränga regler, ständig övervakning och undervisning som främst skulle förbereda dem för livet som hustru och mor. Samtidigt började nya idéer om barn och lärande växa fram. Här får du följa en skolvärld som på många sätt skiljer sig kraftigt från vår egen...
En utopi är en dröm om ett perfekt samhälle. Ordet har sina rötter i grekiskan och kan tolkas som ”en bra plats”. Thomas More gjorde ordet känt när han beskrev ön Utopia, där människor delar på all mark och boende, arbetar få timmar och klarar sig utan pengar. Senare skapade andra författare egna idealstater. Etienne Cabet ritade upp Icaria som ett mycket ordnat samhälle där staten styr nästan allt. HG Wells flyttade sin utopi till en annan planet och lät teknik och kontroll genom registrering forma en ren och effektiv värld. Samtidigt visar flera exempel att drömmen om ordning kan innebära hårda regler, övervakning och att vissa människor hamnar utanför. Utopier kan därför både inspirera och varna. De säger också mycket om den tid de skrevs i, och om vad författarna tyckte var fel i deras egen värld...
I 1700-talets och 1800-talets snabbt växande städer blev barnarbete en del av vardagen, trots att arbetet ofta var farligt och hårt. Särskilt utsatta var sotarpojkarna, som tvingades klättra in i trånga skorstenar där risken för skador och dödsolyckor var stor. Samtidigt visade berättelser från rättegångar och utredningar hur vuxenvärlden kunde se lidandet – men ändå låta det fortsätta. Frågan handlade inte bara om moral, utan också om pengar, regler och vilka liv som ansågs värda att skydda...
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om skiftesreformerna i Sverige under slutet av 1700- och början av 1800-talet, särskilt laga skifte.
