Om en arbetare ensam skulle göra alla arbetsmoment i tillverkningsprocessen, skulle han bara hinna tillverka 20 knappnålar på en dag. Om däremot tio arbetare specialiserade sig på olika sekvenser i processen skulle de tillsammans hinna med 48 000 nålar.
Uppror mot den industriella revolutionen
Men det fanns motkrafter till industrialiseringen. År 1779 kunde man i den engelska tidningen Nottingham Review läsa om en händelse som kom att få efterföljare. Vävarlärlingen Ned Ludd hade fått stryk för sin vägran att arbeta vid den mekaniska stickningsmaskinen. Som hämnd hade han sedan med en slägga slagit sönder maskinen.
Mekaniseringen av vävstolar retade speciellt de allra skickligaste hantverkarna som såg att det arbetsmoment som de tidigare haft ensamrätt till nu höll på att tas över av maskiner. Deras yrkesstatus skulle raderas ut, lönerna skulle sänkas och outbildade arbetare, ja till och med barn, skulle tillsammans med de nya maskinerna kunna ta över arbetsuppgifterna.
1811 hade hemliga Luddsällskap bildats i trakterna kring Nottingham. Ludditerna började nu genomföra nattliga räder mot fabriker för att slå sönder maskinerna med släggor.
En natt sköts en av ludditerna, John Westley, till döds. De följande veckorna kokade delar av Englands textilregioner. Beväpnade skaror med hundratals antiindustrialister (anti = mot) angrep fabriker och förstörde deras vävstolar.
Ludditrörelsen krossas
Militär sattes in för att bekämpa ludditerna. Infiltratörer gick in organisationen. Mer än 10 000 soldater befann sig 1813 i det engelska textilbältet för att kväsa ludditernas uppror mot industrialismen.
Ludditerna hade förstås inte en chans. Nyckelpersonerna fångades in. Vid den första rättegången dömdes åtta personer till döden genom hängning, och ytterligare arresteringar och rättegångar följde till dess att rörelsen var krossad.
Notan blev hög för fabriksägarna och samhället. De första två åren lär ludditerna ha förstört maskiner till ett värde av 100 000 pund – en ofantligt stor summa för dåtiden. Insatserna för att krossa upproret bedöms ha kostat 1,5 miljoner pund.
Men kostnaderna var förstås småsmulor jämfört med de vinster industrialismen skulle komma att inbringa med tiden.
Är då ludditerna fullständigt utrotade? Kanske finns det en Ned Ludd i oss alla. Speciellt de stunder då vi märker hur fångna vi är i teknikens grepp – t.ex. då vi låter oss trollbindas av våra smarta mobiltelefoner. Hur stor del av dagen tillbringar DU med din mobiltelefon och vad skulle du egentligen kunnat använt den "förlorade" tiden till istället?
