Palmemordet är en av de mest uppskakande händelserna i modern svensk politisk historia. Olof Palme mördades den 28 februari 1986 på öppen gata i Stockholm på väg från ett biobesök tillsammans med hustrun Lisbet. Inga säkerhetsvakter följde Palme denna kväll – på hans egen begäran hade de fått gå hem.
Sverige efter mordet
Palmes död orsakade landssorg och det politiska klimatet blev ett annat än tidigare. Sveriges politiska system klarade dock av krisen som uppstod efter mordet. Däremot skulle krisen få allvarliga följder för polis, åklagare och domstolar.
Redan samma natt tog vice statsminister Ingvar Carlsson över ledningen av regeringen. Någon politisk maktkamp uppstod inte, och det svenska statsskicket fortsatte att fungera trots den djupa chocken. Forskning om reaktionerna efter mordet visar samtidigt att sorgen och oron var omfattande. För många svenskar blev mordet en symbol för att även Sverige kunde drabbas av politiskt våld på högsta nivå.
En mordutredning utan svar
Mordet på Palme har ännu inte klarats upp och det var under årtionden i centrum för mediernas och människors uppmärksamhet. Förundersökningen lades ner 2020, då åklagaren pekade ut Stig Engström som misstänkt gärningsman. Efter en överprövning 2025 ändrades dock motiveringen till beslutet. Bevisningen ansågs inte tillräcklig för att peka ut Engström och enligt Åklagarmyndigheten går det med dagens utredningsmaterial inte att bevisa vem som är gärningsman. Förundersökningen är fortfarande nedlagd.
Utredningen växte efterhand till en av de mest omfattande brottsutredningarna i svensk historia. Polisen följde under årens lopp en mängd olika spår och tog emot ett mycket stort antal tips från allmänheten. Samtidigt riktades hård kritik mot hur arbetet hade skötts, framförallt under den första tiden efter mordet. Den statliga Granskningskommissionen pekade senare på brister i bland annat ledning, organisation och hantering av olika utredningsspår.
Polisens agerande efter mordet har utsatts för skarp kritik, och två statliga kommissioner har försökt förklara bl.a. varför ledningscentralen inte fungerade och varför inte rikslarm gick ut förrän 2,5 timmar efter mordet.
En utredning utan motstyckePalmemordet har gett upphov till en av världens största mordutredningar. Över 130 personer har genom åren erkänt mordet, men samtliga har kunnat avföras från utredningen. När polisen publicerade den så kallade fantombilden 1986 strömmade omkring 8 000 tips in, trots att bilden troligen inte föreställde gärningsmannen. Jakten på mordvapnet blev lika omfattande: hundratals revolvrar av kaliber 357 Magnum provsköts, men inget vapen kunde knytas till mordet. När utredningen avslutades 2020 omfattade materialet omkring 250 hyllmeter. Polisen har beräknat att det skulle ta ungefär nio år för en person att läsa igenom allt. Trots denna enorma arbetsinsats saknas fortfarande säkra svar på de två viktigaste frågorna: vem sköt Olof Palme och varför?
|
Ebbe Carlsson-affären
Olika teorier har framförts om vem som dödade Palme och varför. Den verksamhet som bedrevs av förlagsdirektör Ebbe Carlsson våren 1988 väckte stor uppståndelse. Han försökte med okonventionella metoder men med stöd från högsta polisledningen och justitieministern få klarhet i fallet. Carlssons arbete avbröts dock då hans verksamhet avslöjades av tidningen Expressen den 1 juni 1988. Det ledde till justitieministerns avgång den 7 juni 1988 och offentliga förhör i konstitutionsutskottet av Carlsson och andra inblandade.
Christer Pettersson och PalmemordetChrister Pettersson är den enda person som har ställts inför rätta för mordet på Olof Palme. I juli 1989 dömdes han av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse. Tingsrättens två juristdomare ville dock fria honom, medan nämndemännen röstade för en fällande dom. Pettersson överklagade och i november samma år friades han enhälligt av Svea hovrätt. Domen vann laga kraft. Flera år senare försökte riksåklagaren få målet prövat på nytt, men Högsta domstolen avslog 1998 begäran om resning.
|
M LÄS MER: Olof Palme
M LÄS MER: Mordet på Olof Palme
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
