Mordet på Olof Palme

Belåten med hur dagen har börjat låter han sina två livvakter köra honom till Ströms herrekipering på Sveavägen, där han lämnar tillbaka en kostym som han köpt dagen innan. Livvakterna blir irriterade, eftersom de inte ens visste om att Palme hade varit där. De uppskattar inte alls att han rör sig på stadens gator på egen hand, utan bevakning. Hur ska de kunna skydda en man som inte vill låta sig skyddas?

Men Palme besväras av att ständigt omges av livvakter. Han förstår att de är nödvändiga, men använder dem bara så mycket som han själv tycker att han måste. Och efter att de har lämnat av honom på Rosenbad den här dagen skickas livvakterna iväg. Olof Palme förklarar att han inte kommer att behöva dem mer, eftersom han bara ska arbeta i några timmar till och sedan vara hemma hela kvällen med sin hustru.

En dominerande figur i svensk politik

En intervju med chefredaktören för tidningen Statsanställd väntar. Olof Palme ger energiska, positiva svar. De senaste åren har annars varit svåra för mannen som ända sedan tidigt 1960-tal har varit en dominerande figur i svensk politik. Tidigt blev han känd som ett stjärnskott, den svenska socialdemokratins framtid, trots sin bakgrund inom Östermalms absoluta överklass. Han blev internationellt berömd för sin hårda kritik mot USA:s krig i Vietnam, och den stjärnstatus han fick då lever ännu kvar. Men nu, i mitten av 1980-talet, har han upplevt en djup svacka, inte minst efter att han kritiserats för flera så kallade "affärer". Bland annat sägs han ha hjälpt en av sönerna att få ett stipendium vid Harvard. Han har även mött hård kritik för den ekonomiska politik som förs och för vad som uppfattas som hans alltför diktatoriska sätt att styra det socialdemokratiska partiet. Många talar om en trötthet och vresig otålighet hos den en gång så kraftfulle politikern. Hösten året innan, 1985, var Olof Palme tydligt nedslagen och håglös, kanske deprimerad.

Möjligen har han också nötts ner av den intensiva avsky han möter inom vissa kretsar. Det så kallade Palmehatet är ett begrepp; särskilt på den yttersta högerkanten beskrivs han ibland som ett svin och ett avskum, en landsförrädare, en man som man genast borde ta livet av.

Men nu verkar han vara på väg upp ur det dystra. Palme har under årets första veckor gett sig ut på resor till partidistrikt som varit missnöjda med honom och med stor kraft försvarat sig själv och sin politik. Han har trots rykten om att en internationell karriär väntar inga som helst planer på att lämna Sverige.

I intervjun denna förmiddag räknar Olof Palme upp flera positiva trender. I Sverige är ekonomin på rätt väg: Inflationen går ner, reallönerna stiger och det börjar finnas utrymme för fler jämlikhetsreformer (i ett Sverige som vid denna tidpunkt redan är det utvecklade land i världen som har de minsta klassklyftorna och som även toppar de flesta välfärdslistorna). Även internationellt ser han tecken på ljusning. Sovjetunionens nye ledare Michail Gorbatjov har talat om öppenhet och avspänning. "1986 är möjligheternas år", säger Olof Palme. "Det internationella läget har ljusnat. Misstron viker som dimman en tidig vårmorgon."