Japans väg till andra världskriget
Mutsuhito, Meijikejsaren, var den 122:e japanske kejsaren. Vid hans födelse 1852 var Japan ett isolerat förindustriellt feodalsamhälle. Vid Meijis död år 1912 hade Japan genomgått en politisk, social och industriell revolution och hade kommit ur den som en av världens stormakter. Namnet Meiji, som kan läsas som upplyst styre, är hans postmortala kejsarnamn och kommer av den tideräkningsperiod som tog sin början några månader efter att han tillträdde tronen.
Japans industrialisering skapade imperialistiska ambitioner
Under historiens gång har japanska härskare med skiftande framgång försökt driva denna politik. Kring år 1900 fördes minst två olika tolkningar av uttrycket fram. Den ena var fredlig och handlade om att finna sin plats och samarbeta i en harmonisk värld. Den tolkningen förkastades av japanska, ganska extrema, nationalister och militärer som istället förde fram en imperialistisk tolkning: att största möjliga del av världen skulle hamna under kejsaren som hade gudomlig rätt att förena och styra detta välde.
Det var kring 1890 som Japan började spela rollen som kolonialmakt. Meiji hette kejsaren i detta land med nybyggda kommunikationer, modern undervisning för alla barn, en snabbväxande industri, en stark armé och flotta. Ett sådant land med en stor och modern industri behövde råvaror och energi. Det var ont om bådadera på de japanska öarna. Men de fanns i Korea och Kina. Och Japan behövde också folkrika områden till vilka industrivaror kunde säljas.
