Algeriets frihetskamp mot Frankrike 1954-1962

Lästid 5 minuter

Mellan 1954 och 1962 kämpade Algeriet för sin självständighet från Frankrike. Trots stora utmaningar och en växande befrielserörelse (FLN) som utförde attacker även i Frankrike, ledde förhandlingar så småningom till ett fritt Algeriet. Denna kamp kom att få stor inverkan på Frankrikes relationer med sina tidigare kolonier och resten av Europa.

S

Artikel

Bild: Musée national de la Révolution algérienne

Algerier som firar sin nyvunna självständighet, 5 juli 1962.

De Gaulles återkomst

Algeriet var franskt område sedan 1830. Här levde en miljon fransmän samt nio miljoner araber och berber. En befrielserörelse mot fransmännen FLN (Front de libération) uppstod i landet. Ett smutsigt krig växte fram. FLN bombade i själva Frankrike. Franska armén i Algeriet svarade med att använde tortyr.

Många i Frankrike protesterade mot detta krig. Regeringen i Paris började bli villig att inleda förhandlingar med de algeriska rebellerna.

ANNONS

1958 tog den franska armén i Algeriet makten i egna händer. Parisregeringen förnekades. Generalerna i Algeriet tänkte inte tillåta politikerna att sälja "den franska soldatäran". De ville inte ha någon uppgörelse med FLN om Algeriet. Militärens revolt mot regeringen i Paris stöddes av de franska kolonisterna i Algeriet, de så kallade "svartfötterna". De ville inte till något pris veta av ett självständigt Algeriet. Deras paroll, som ständigt skanderades på massmötena, ljöd "l'Algérie est française" (Algeriet är franskt). Generalerna och fransmännen i Algeriet kallade då på Charles de Gaulle (se tidigare artikel).

När Frankrike befriats från den tyska ockupationsmakten under andra världskriget, drog sig de Gaulle 1946 tillbaka från politiken. Fransmännen i Algeriet, liksom många av generalerna, hade under kriget varit varma Vichyanhängare och motståndare till de Gaulle och hans "fria fransmän".

Ingen visste egentligen hur de Gaulle ställde sig när det gällde frågan om Algeriet. Trots sina tidigare Vichysympatier, hoppades nu de högerextrema krafterna i Algeriet – generalerna och kolonisterna – att de Gaulle skulle ställa upp på ett franskt Algeriet.

Bild: Madame Grinderche

Avkoloniseringen av Algeriet blev ett av de blodigaste kapitlen i afrikansk kolonialhistoria.

Fallskärmsgeneralen Massu (han kallades så för att han gärna hoppade fallskärm ned till sina trupper vid inspektioner) var mannen som framförallt kom att symbolisera den hårda handen, den oförsonliga kampen, vägran att kompromissa. Han krävde en ny Vichyförfattning. De politiska partierna var i hans ögon endast "verktyg för privata intressen" och skulle därför bort. Fransmännen skulle samlas under parollen "familj, yrke och hembygd".

Algeriet fritt

De Gaulle blev nu regeringschef. Först gav han intryck av att stödja européerna i Algeriet. Men han var ovillig att införliva nio miljoner muslimer med Frankrike. Han inledde därför förhandlingar med den algeriska befrielsearmén FLN.

Dessa förhandlingar resulterade så småningom i ett fritt Algeriet. Åren 1961-1963 återvände drygt en miljon fransmän, de så kallade "svartfötterna", till Frankrike. De flesta slog sig ner i södra Frankrike, där de snart assimilerades. Annorlunda blev det med de arabiska algerierna som under 1970- och 1980-talen kom till Frankrike. Men då var också det ekonomiska klimatet i Frankrike betydligt kärvare.

ANNONS

Frankrike kom att vända sig alltmer från Tredje världen och sina gamla kolonier för att istället inrikta sig mot Europa och EU.

De Gaulles erkännande av Algeriets självständighet gjorde att han vid flera tillfällen utsattes för mordförsök från högerextremisternas sida. De ansåg att han svikit Frankrikes sak i Algeriet. För officerare från den franska armén i Algeriet blev de Gaulle förrädaren. De grundade organisationen OAS (Organisation Armée Secrète) för att med terrorns hjälp hindra ett självständigt Algeriet. I Frederick Forsyths roman Schakalen kan man läsa hur en OAS-lejd mördare försöker skjuta de Gaulle.

Jean-Marie Le Pen

Den västeuropeiska extremhögern har haft sina största framgångar just i Frankrike. Framförallt gäller det Sydfrankrike, där det högernationella och främlingsfientliga partiet Nationella fronten med sin partiledare Jean-Marie Le Pen gått framåt under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet.

Le Pen deltog i det franska kolonialkriget i Algeriet. Det är också hos den miljon "svartfötter", som tvingades lämna Algeriet för att slå sig ned i Sydfrankrike, Le Pen har sina flesta anhängare.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

När började Algeriet bli ett franskt område?
Vad stod FLN (Front de libération) för och hur påverkade de situationen i Frankrike?
Hur förändrade de Gaulles återkomst till makten situationen i Algeriet?
Beskriv hur de Gaulles inställning till Algeriets självständighet förändrades under hans tid som regeringschef.
Vad innebar erkännandet av Algeriets självständighet för Frankrikes relationer med sina gamla kolonier och Europa?
Nämn några fakta om Jean-Marie Le Pen och hans koppling till situationen i Algeriet och Sydfrankrike.

Fundera på:

Varför tror du att vissa franska grupper, som "svartfötterna", var emot ett självständigt Algeriet?

Ta reda på:

Undersök varför många algeriska araber valde att flytta till Frankrike under 1970-talet och 1980-talet och hur deras ankomst påverkade det franska samhället.

S LÄS MER: Fransk nationalism under slutet av 1800-talet

S LÄS MER: Frankrikes nationella identitet under världskrigens tid

M LÄS MER: Charles de Gaulle

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

Litteratur:
Charles-Robert Ageron, Modern Algeria: A History from 1830 to the Present, Hurst & Company, 1991
Martin Evans, Algeria: France's Undeclared War, Oxford University Press, 2012
Benjamin Stora, Algeria, 1830-2000: A Short History, Cornell University Press, 2001
Alistair Horne, A Savage War of Peace: Algeria 1954-1962, New York Review Books Classics, 2006

FÖRFATTARE

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Senast uppdaterad: 1 maj 2026

Publicerad: 31 juli 2014

Spara som favorit

ANNONS

Liknande artiklar

M

Målningen visar franska revolutionstrupper i full strid. I mitten står en ledare med utsträckt arm och en bekymrad men beslutsam blick.

Till vapen för revolutionen – när värnplikten föddes i Frankrike

av: Jan-Olof Fallström

2026-08-16

Lästid 28 minuter

År 1793 stod det revolutionära Frankrike inför ett allvarligt hot. Fiendearméer närmade sig landets gränser samtidigt som uppror rasade på hemmaplan. Då fattades ett beslut som skulle förändra både kriget och synen på vem som skulle försvara landet. Hundratusentals unga män kallades in till armén. Många av dem hade aldrig tidigare lämnat sin hembygd. Nu väntade långa marscher, brist på mat och utrustning, sjukdomar och blodiga strider – men också mötet med ett Frankrike de knappt visste fanns. Ur revolutionens massarméer växte en ny tanke fram: soldaten skulle inte längre bara kämpa för en kung, utan som medborgare för sitt land...

+ Läs mer

M

Charlotte Corday – mordet som skulle rädda revolutionen

av: Lars Hildingson

2026-08-14

Lästid 26 minuter

Sommaren 1793 reste 24-åriga Charlotte Corday ensam till Paris med en kniv gömd under kläderna. Hon var själv anhängare av revolutionens idéer, men avskydde det växande våldet och hade blivit övertygad om att den radikale journalisten Jean-Paul Marat bar en stor del av skulden. Genom att döda honom trodde hon att hon kunde rädda republiken från fortsatt blodspillan. Istället blev Marat martyr, Charlotte giljotinerades och revolutionen blev ännu våldsammare. Vem var kvinnan bakom ett av franska revolutionens mest berömda mord, och varför var hon beredd att offra sitt eget liv?

+ Läs mer

M

Bilden visar en historisk handkolorerad färggravyr från cirka 1792 som föreställer franska revolutionärer som dansar kring frihetens träd.

Varför blev det revolution i Frankrike?

av: Göran Wadner

2026-08-13

Lästid 18 minuter

Det finns flera förklaringar till franska revolutionen 1789. Somliga historiker har lagt tonvikten vid det orättvisa ståndssamhället, statens dåliga finanser, den höga arbetslösheten och missväxten med följande hungersnöd. Andra har betonat att upplysningsförfattarnas svidande kritik mot ofriheten och att den amerikanska fri- och rättighetsförklaringen skapade revolutionära stämningar bland det franska folket. Alla dessa orsaker är riktiga och bidrog mer eller mindre till revolutionen. Men räcker de som förklaring?

+ Läs mer

M

Encyklopedin – uppslagsverket som utmanade makten

av: Lars Hildingson

2026-08-12

Lästid 21 minuter

Kan ett uppslagsverk vara så farligt att det måste förbjudas? I 1700-talets Frankrike var svaret ja. Denis Diderot och hans medarbetare ville samla så mycket som möjligt av tidens kunskap i ett enda stort verk. Resultatet blev "Den stora Encyklopedin", ett faktarikt verk som samlade kunskap om allt från filosofi och vetenskap till hantverk, teknik och vardagsliv. Men böckerna nöjde sig inte med att förklara hur världen fungerade. De uppmuntrade också människor att använda sitt förnuft, tänka själva och ifrågasätta gamla sanningar. Det oroade både kyrkan och makthavarna, och till slut förbjöds verket. Censuren och de ständiga konflikterna gjorde arbetet allt svårare, och delar av produktionen fick fortsätta i hemlighet. Trots motståndet lyckades Encyklopedin överleva och blev en av upplysningstidens viktigaste symboler för kunskap och rätten att tänka fritt...

+ Läs mer

M

Livet på Paris gator under 1700-talet

av: Göran Wadner

2026-08-10

Lästid 15 minuter

1700-talets Paris var en stad fylld av ljud, rörelse och starka kontraster. På de trånga gatorna trängdes försäljare, hantverkare, tiggare, eleganta borgare och hästdragna vagnar, medan kaféer och marknadshallar sjöd av nyheter, skvaller och politiska diskussioner. Seine förde varor genom staden och gav arbete åt många, men både floden och gatorna användes också som avstjälpningsplatser. Bakom det livliga folklivet dolde sig därför ett Paris som ofta var smutsigt, stinkande och långt ifrån bekvämt...

+ Läs mer

M

Stadsliv i 1700-talets Frankrike

av: Göran Wadner

2026-08-10

Lästid 16 minuter

Att flytta från landsbygden till en fransk stad kunde öppna dörren till arbete, handel och ett bättre liv. Men staden var också ett samhälle fyllt av regler, privilegier och tydliga gränser mellan fattiga och rika. Här styrde borgmästare och mäktiga ämbetsmän, hantverkarna organiserades i skrån och den som ville bli fullvärdig borgare kunde få vänta i många år. Till och med maten på värdshusen och vilka familjer som måste ta emot inkvarterade soldater kunde bestämmas av myndigheterna...

+ Läs mer

Liknande filmer och poddradio