I vissa religioner framträder människans samhörighet med naturen särskilt tydligt. Naturens krafter kommer till uttryck i växlingen mellan mörker och ljus, sommar och vinter, ebb och flod, regn och torka, och bestämmer förutsättningarna för mänskligt liv. Norrsken, åskväder, vulkanutbrott och andra naturfenomen markerar närvaro. I dessa kraftfält lever människan inte som en analyserande åskådare, utan som delaktig i en allomfattande organisk helhet. Hon delar tillvaron med djuren, växterna och de "döda" tingen. Det går inte någon skarp gräns mellan levande och döda. Allt ingår i helheten...

+ Läs mer

En grundtanke i afrikansk livssyn är att människans liv bildar en helhet. Afrikaner tycker att européer gör en onaturlig uppdelning av tillvaron i olika fack, olika för t.ex. kultur, religion, politik och arbete. Religionen är inte en avdelning för sig utan hör samman med allt som hör livet till...

+ Läs mer

Vår kunskap om samisk religion grundar sig på en levande folktradition, berättelser från 1600- och 1700-talens missionärer, arkeologiska utgrävningar och den samiska trumman med sin rika men svårtolkade teckenvärld. Nåjden var samernas motsvarighet till de afrikanska folkens medicinman och de sibiriska folkens shaman. Hans själ frigjorde sig under extas från kroppen för att besöka avlägsna världar, där gudar och andar bodde...

+ Läs mer

I den östra delen av Asien - i Nordkorea och Sydkorea, Taiwan, Kina, Japan och i viss mån i Vietnam - finns många olika religioner. Mahayanabuddhismen är den dominerande. Vid sidan av den finns i Kina konfucianism och taoism, och i Japan shintoism, som är Japans gamla nationalreligion. En mångtusenårig kulturtradition har skapat ett åtminstone delvis gemensamt religiöst tänkande. Detta gäller bl.a. synen på universum, världen och människan. Himmel, jord och människa är en enhet och påverkar varandra efter bestämda principer. Några religionshistoriker har givit beteckningen "universism" åt detta tankesystem...

+ Läs mer

Målet för människans handlande är att vara i harmoni med kosmos. Hon måste försöka förstå den kosmiska utvecklingen så att hon kan anpassa sig till den. Hon måste lära sig att se och tyda årstidsväxlingarna och olika naturfenomen. Det är där hon finner regler för sitt eget handlande. Det finns i princip två vägar att nå fram till harmoni. Den ena kallas sedlighetens väg, och rekommenderas av Konfucius. Den andra rekommenderas av Lao-tse och kan kallas kontemplationens väg...

+ Läs mer

Det religiösa livet i Östasien präglas av en mycket iögonfallande kult. Tillvaron är fylld av gudar och demoner, som människorna dyrkar på allehanda sätt. Bruket av offer och besvärjelser avtar successivt, men finns fortfarande kvar på ett påtagligt sätt. I Kina har det avtagit starkt efter kejsardömets fall 1912, men det har aldrig helt försvunnit. En omfattande religionsblandning karaktäriserar det religiösa livet. Kinesen kan t.ex. delta i en offergudstjänst i ett taoisttempel på förmiddagen och i en buddhistisk begravningsceremoni på eftermiddagen. Japanen kan också utan problem delta i såväl buddhistiska som shintoistiska ceremonier. Delvis beror detta på att föreställningarna om gudar och andar och kulten av dessa är likartad i taoism, shintoism och buddhism...

+ Läs mer