+ Visa hela artikelserien
M

Flickorna i Tredje riket

Del 6 av 12 i en artikelserie om nazismen i Tredje riket. Här kan du läsa om flickorna och deras uppfostran i Nazityskland.
Bild:

Hitler-Mädchen hissar fanan.

Mariaföreningen

Barbara berättar varför hon 1933 som 11-åring gick med i Bund Deutscher Mädel (BDM). Klasskamraterna hade blå klänningar. De tillhörde Mariaföreningen, en förening för yngre flickor. Barbara ville också ha en sådan klänning. Dessutom uppmanades alla i klassen att gå med. Hon blev en entusiastisk medlem i gruppen. Där lärde hon sig visor och danser. Än idag kan hon utantill läsa upp dikter från den tiden. I föreningen upplevde hon en stark gemenskap. Den unifomerade klädseln, det taktfasta marscherandet bidrog till detta. Men inte alla ville bli Hitlerflickor. Många tog inte brunskjortorna på allvar. Istället skrattade de åt dem. Man sjöng inte med i Horst Wesselsången. Hilter såg löjlig ut i sin uniform. Men trycket att ansluta sig växte. Överallt skedde nu uppmarscher med fanor. När Führern besökte den lilla staden spreds det brusande "Heil Hitler" från gata till gata. Det var medryckande och det blev allt svårare att stå utanför.

Uppfostran

Flickorna skulle tränas att lyda. De måste vara hörsamma mot sin ledare. Kommandoropen ekade. Framåt marsch! Man måste underordna sig, annars blev man bestraffad. Motvilliga flickor tvingades göra straffexercis inför hela gruppen. Höger om, vänster om. Många av dessa motvilliga flickor kom snart att själva bli ledare. Men till skillnad från pojkarna skulle flickorna inte i första hand fostras genom befallningar och drill. Istället gällde förebilder. Det ansågs att hos flickorna var instinkten viktigare än det logiska tänkandet.

Kroppen och antisemitismen

Flickan skulle lära sig kroppsbehärskning. Hon skulle röra sig rytmiskt och uppträda rak och stolt. Hon måste alltid hålla sig ren. Hår och tandvård var viktigt. Kroppens prestationsförmåga skulle tränas upp. Alkohol och nikotin fördömdes naturligtvis på det bestämdaste. Kroppen tillhörde nationen. Utslagsgivande var det biologiska arvet. Det var viktigare än miljöpåverkan. Därför trodde man på "en ren ras". Men det hindrade inte att BDM-flickor som kände till gömda judar avstod från att avslöja dem. Många skrämdes av de antisemitiska attackerna. De hade judiska vänninor. Någon hade till exempel en judisk väninna som var duktig i allt. Men hon fick inte läsa vidare. Det tyckte de andra flickorna var orättvist. Många judar var mer blåögda och ljusa (nazisternas kriterier på så kallad "arisk härkomst") än sina "ariska" klasskamrater. Alltså åter en inkonsekvens. Omedvetet blev dock flickorna till följd av propagandan rädda för judar, kommunister och svarta amerikaner. Flickorna accepterade också raslagarna.

Traditionerna

Liksom pojkarna måste flickorna vara beredd att offra sig för det tyska folket. Uppfostran gick ut på att flickorna skulle bli "starka och tappra kvinnor". De skulle också tränga in i den nationalsocialistiska tankevärlden. Flickornas uppgift var att föra den nationalsocialistiska tanken vidare till kommande släkten. Ständigt betonades deras kommande roll som mödrar och uppfostrare. Genom dem skulle traditioner, sånger, sagor och danser från hembygden (Heimat) bevaras. Flickorna skulle också tillverka sina egna kläder. De skulle göra historiska dräkter och allmogekläder. Bondelivet idealiserades. Folkdanser var även ett led i den folkliga (völkische) kulturen. Vid högtidliga tillfällen gällde BDM-uniformen, kortärmad vit blus och blåsvart kjol.

Yrke

Att i framtiden bilda familj var självklart, men att enbart se sig som mor, maka och husmor lockade inte flickorna. Grundläggande yrkesutbildning kom att gälla även för flickor. Framförallt gällde det vårdyrkena. Även arbete inom jordbruket uppmuntrades. Där saknades arbetskraft. Flickorna skulle också föras närmare den tyska jorden och bondelivet. För stadsflickorna var lantarbete en ny erfarenhet. Däremot ville man inte ha överkulturella och överutbildade kvinnor.

Bild:

Tyska flickor i Kriegsdienst (krigstjänst).

Kvinnorna var inte entusiastiska över den påtvingade krigsinsatsen. Men de ville göra sin plikt. Vissa fick arbeta i ockuperade områden. Där blev de uniformerade tyska flickorna fientligt bemötta och ibland även hotade.

Moder

Största möjliga återhållsamhet gällde. Sexuell tillfredställelse för lustens skull avvisades. Kärnfamiljen var det viktiga. Men kriget kom att medföra väldiga människoförluster vid fronten. Frågan om nationens nytillväxt aktualiserades. En tysk flicka som hade permission från arbetstjänst kom hem och sa: "Vet mamma, sex flickor på min avdelning ska skänka Führern små barn."

Hundratusentals 17-18 åriga flickor drillades av sina överordnade till åsikten, att de gjorde Hitler och fosterlandet en berömvärd tjänst genom att föda barn till världen. Även utomäktenskapliga barn var välkomna. Men valet av partner måste ske efter så kallade rasmässiga kriterier. Man varnade flickorna för "judisk, bolsjevikisk eller orientalisk lystnad". Framförallt var det Himmlers SS som förespråkade den mer lössläppta sexualiteten. Den avvisades dock av ledande kvinnor inom BDM.


Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Harold James, A German Identity, London, 1989
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Ockupation och förtryck, (ingår i bokserien Tredje riket ),1993
Bo Svensson och Brutus Östling (red), Terror och förhoppningar: vardag under nazismen och i dagens Västtyskland, del 1-2, , Stockholm, 1984
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
 

Läs mer om

Publicerad: 08 februari 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016